Vad ger staten legitimitet?

Statsmakten har i alla tider haft extraordinära befogenheter. Den har rätt att ta dina pengar, förfarandet kallas för skatt. Staten kan också stifta lagar, och dessa måste vi alla följa, annars kan statsmakten kräva oss på böter, eller sätta oss i fängelse. Om vi spjärnar emot, och vägrar betala och dessutom försöker försvara oss, då finns det en risk att statens tjänstemän (polisen) använder våld. Det är det här som kallas för våldsmonopolet. Staten är den enda instans som får bruka våld.

Vad ger då staten rätt att göra allt detta mot oss? (mer…)

Staten och statsliknande verksamheter

Det finns en tydlig distinktion mellan anarkokapitalister och libertarianer i synen på staten. Framförallt handlar det om olika tolkningar och begrepp, som jag kommer att försöka belägga här, och det bygger egentligen inte på en tvist eller delade uppfattningar.

Det hela härrör förmodligen ur David D Friedmans definition av staten, s. 60 ur The Machinery of Freedom:

Statsmakten är ett organ som utövar legitimerat tvång. Det speciella kännetecken som skiljer statsmakter från andra tvingande sammanslutningar (såsom vanliga kriminella gäng) är att de flesta människor accepterar statens tvång som vanligt och rätt. Samma handling som anses vara tvingande när det görs av en privatperson verkar legitimt om det görs av ett ombud för statsmakten.

Friedman (som är den moderna anarkokapitalismens fader) använder det engelska ordet government, som jag översatt med statsmakten, ty han syftar inte på någon specifik regering utan till hela statsapparaten.

Många libertarianer skulle inte hålla med Friedman, och förmodligen inte alla anarkister heller. Personligen ser jag ingen principiell skillnad om det styrande skiktet kallar sig för stat eller organisation, kartell, företag, aristokrati eller kungadöme – de kan alla uppfattas som statsmakter. (mer…)

Brexit eller ej?

En film om hur EU förvandlats till en superstat utan insyn och utan folkligt mandat.

Slav på deltid

Enligt Wikipedia innebär slaveri att en människa (slav) kan ägas och behandlas som egendom. Det ger slavägaren rätt att använda slaven till tvångsarbete och att sälja slaven vidare.

Just själva begreppet tvångsarbete är intressant. Slaven tvingas att arbeta åt sin härskare, ersättningen är blott mat, husrum, kläder och andra basala förnödenheter. Större delen av slavens produktivitet tillfaller slavägaren.

Hur stor del av vårt arbete kan tillfalla någon annan, innan det kallas slaveri? Handlar det om 80%, 70% eller 60%? (mer…)

Polisföraktet

Våra personliga attityder gentemot polismakten brukar ofta bidra till intressanta diskussioner. Många är föraktfulla mot de blåklädda, ty polisen anses ägna alltför mycket tid åt att trakassera vanligt folk när de begår s.k ickebrott. Polisen jagar fredliga medborgare som stillsamt röker brass i hemmet, felparkerar, svartjobbar, skattesmiter och andra struntsaker istället för att utreda mord, misshandel och stöld. (mer…)

Vi är inte bäst längre

Klassisk scen från TV-serien The Newsroom. Och det handlar inte bara om USA, det handlar också om Sverige och många andra länder; vi är inte bäst längre. Västvärlden var ledande ett kort andetag i världshistorien, men det kan bli en parantes om vi inte erkänner problemen, och därefter gör något åt dem.

Revisionismens baksidor

Låt oss anta – någon gång i en inte alltför avlägsen framtid – att sverigedemokraterna tar makten, och det skapas ett samhällsklimat där det inte längre är politiskt korrekt att avbilda afrikaner och araber i exempelvis barnböcker.

Bokförlagen känner sig benägna att även revidera gamla upplagor, och man ber en av Sveriges mest folkkära tecknare att ”måla om” eller avlägsna några icke önskvärda karaktärer ur sina barnböcker.

Tecknaren sätter sig på tvären, går till en av landets största tidningar, och gråter ut.

Det bryter ut en hätsk debatt där somliga stödjer tecknaren, medan andra tycker att böckerna borde revideras utifrån den rådande tidsandan. Slutresultatet blir antingen indragna upplagor, eller reviderade teckningar.

Kanske ska vi fråga oss själva hur detta skräckscenario skiljer sig från det som händer idag, där tecknaren Jan Lööf ställs inför samma ultimatum – att antingen revidera några karaktärer eller ställa in upplagan? Av till synes helt andra skäl – fast med samma slutresultat. Inga svarta eller araber i böckerna.

Jan Lööfs exotism har blivit otidsenlig

Min-morfar1
Den arabiska sjörövaren Omar överlistar morfar

Konstnären, serietecknaren och barnboksförfattaren Jan Lööf – känd för Felix, Ville, Skrotnisse m.fl har hamnat i blåsväder. Några av hans alster anses inte längre passa in i tidens anda. Rent specifikt handlar det om att han avbildar en arabisk pirat, samt en svart man i traditionell afrikansk kostym.

Vi kan nog alla vara överens om att Jan Lööfs böcker inte är direkt medvetet rasistiska, de går i en tradition av exotism som var vanlig för några decennier sedan, där man avbildar svarta i bastkjol, araber med turban etc. Det är de här schablonerna kritikerna reagerar på, att de olika folkgrupperna avbildas på ett alltför stereotypt sätt. (mer…)

Svenskarna och bondhumorn

Jag noterar att många svenska humorprogram utspelar sig på landsbygden, i små hålor befolkade att närmast imbecilla människor. Könsrollerna är starkt uppdelade, männen går och drar (alt. spelar dataspel och dricker öl), och kvinnorna gnäller och försöker få ordning på tillvaron. Några exempel från min högst ovetenskapliga spaning är Ack Värmland, Morran & Pontus, Mia & Klara etc. Även äldre humorserier som Macken, Ronny & Ragge, Albert & Herbert, Lorry etc hamnar helt eller delvis i det här facket med lite inbördes variationer.

Det är tydligen underhållande med lantisar. När Robert Gustafsson och Fredrik Lindström härmar dialekter då smälter vi. Att höra folk prata könstigt är det roligaste vi vet. Att skratta åt vitt tatuerat trash är också kul – korvätande, rökande, dialekttalande loosers i någon odefinierad håla.

När man ser de här programmen så kan man knappast tro att Sverige är en av världens rikaste och mest industrialiserade länder. Ett ingenjörernas paradis, där man bygger allt från bilar till stridsflygplan – och uppfinner nymodigheter som Skype, Minecraft och Spotify. Kanske är det därför vi gillar att vältra oss i landsbygdshumor, för att skapa lite distans till den skarpa fyrkantiga verkligheten? Frågan är hur länge man kan skratta åt något som knappt existerar längre?

 

 

 

Liberalernas identitetsproblem

a5bacaf4-95e3-4728-bea6-7cc1acbe33f4
Gul ”liberal” älg?

Liberalernas nya märkliga logga har valsat runt ordentligt i sociala medier. Jag tänker inte publicera den här, andra har gjort det, och diskuterat den tillräckligt.

Men förslagen som ratats är nästan lika märkliga. Den gula älgen är riktigt underhållande, men för kanske inte tankarna till politikens värld. Andra förslag inbegriper olika växter, fåglar, fjärilar etc.

Nej, någon riktig konstnärlig höjd uppnås inte. Det ser mest ut som en skolklass anlitats för att bistå med förslag till en ny partisymbol.

Som tecknare, grafisk designer, med ena foten i digital marknadsföring skulle jag först och främst föreslagit att INTE ändra namn från Folkpartiet till Liberalerna. Partiet i fråga är inte typiskt liberalt, utan närmar sig snarare socialdemokratin och kristdemokratin – och det var förmodligen därför de inte hette liberalerna från första början.

Vad gäller valet av logotyp så bör de välja något enkelt, tydligt och beständigt. Och inte leka med färg och form, det blir alldeles för oseriöst. Älgar, fåglar, blommor, fallossymboler bör undvikas. Blommor har vi redan tillräckligt mycket av, de andra symbolerna fyller ingen riktig funktion i de här sammanhangen.

folkpartiet-liberalerna-forlag-ny-loggaEn klassisk logga skulle inbegripa partinamnet i något serif-typsnitt, exempelvis Jura, samt symbolen i färgen blått, för att skapa kontinuitet. Om de nu nödvändigtvis ska heta liberalerna, bör de överväga att gå mot en mer liberal politik. Jag föreslår en symbol, som dels påminner om den gamla blåklinten, och dels en stiliserad källa – ty liberalismen uppfattas idag som en överideologi, den ideologiska källan till våra västerländska liberala demokratier. Ja, det blir mycket att leva upp till för Liberalerna/Folkpartiet. Mitt 20-minuters-förslag till höger.