Antiliberalism – dårarnas sköld mot verkligheten

Det finns starka antiliberala krafter i Sverige konstaterar den lärde f.d chefredaktören Svante Nycander på DN:s debattsida. Framförallt hittar man dylikt inom kultursektorn, menar han, men fenomenet återfinns även hos borgerliga tidningar och på universiteten. Han skärskådar diverse företeelser i Sverige som bidragit till antiliberalismen, det blir en lärd rundtur i det socialistiska experimentlandet Sverige. Spännande och skrämmande, men varken förvånande eller nytt förutom möjligen artikelns kontext, dvs tidningen DN, vars liberala själ sedan länge är död. Precis som hos landet Sverige, även här är liberalismen satt på undantag. Måhända gäller det hela världen?

Repression, statlig kontroll och regleringar övertrumfar medborgarnas rättigheter. Ofta är dessa inskränkningar gjorda med välvilja, man vill hjälpa en speciell grupp människor, organisationer eller företag. Skatter, bidrag, subventioner, kvotering, registrering, avregistrering, kontroll, verifiering, samkörning, restriktioner, expropriering, konfiskering, tvångsomhändertagande, avlyssning, spårning etc etc. Dånet från politikens värld blir övermäktigt, vi orkar inte lyssna. Kanske är du trots allt inte en människa, utan blott ett nummer?

Liberalerna hävdar att frihet är frånvaro av tvång. Medan de flesta lagar krymper vår frihet, det är ju deras funktion, och politikens produkt är just lagar. Så nog är det många som är rädda för liberalismen, kanske även liberalerna själva? Frihet handlar ju om så få lagar och restriktioner som möjligt. Kanske är det därför våra liberala partier inte är liberala längre? Att inrätta en politik som minimerar sig själv vore knappast i linje med våra politikers ambitioner.

Från 1700-talet och framåt har världen blivit allt friare. Medborgarna har fått rösträtt, yttrandefrihet, näringsfrihet, fri marknad, mötesfrihet, religionsfrihet, likhet inför lagen och en mängd andra friheter, som de numera börjat betrakta som en börda. Låt mig ta ett exempel:

I USA är lånemarknaden i princip förstatligad av de federala instituten Fannie Mae och Freddy Mac, och bankerna tvingas låna ut pengar till folk som inte kan betala tillbaka i enlighet med Community Reinvestment Act, medan USA Patriot Act håller befolkningen i schack med ett antal undantagslagar, som bl.a resulterat i Guantanamo Bay där man kan hållas i fängsligt förvar utan rättegång. Och vår lilla patetiska FRA-lag liknar mest en flugfjärt i jämförelse med jänkarnas ECHELON. Allt det jag nämner i detta stycket grusar de flesta liberala landvinningar som jag räknade upp i förra stycket.

Dylikt händer i frihetens land, kapitalismens högborg, landet där alla möjligheter finns och kan vinnas av alla. Rena rama socialismen, skulle vissa muttra, eller möjligen neokonservatism. Kollektivismen har många olika ansikten, och är ofta perfekta verktyg för den ambitiösa politikern, som vill styra och ställa med befolkningen, ty här ska tuktas hårt likt ett kraftigt nedklippt Bonsai träd.

Och det som händer i det stora landet i väster händer givetvis på andra ställen också. EU låter sig villigt influeras av nya politiska trender, medan Ryssland, Kina och Arabvärlden har en helt egen tradition av tvång och förtryck.

Att i dessa tider tala om antiliberalism handlar antingen om ett rejält uppvaknande eller möjligen självplågeri. Visst finns det folk som vill inskränka den lilla frihet vi har kvar, det stämmer, helt korrekt. Du har vunnit högsta vinsten i det ideologiska lotteriet! Kanske lever vi i en antites till forna tiders frihetliga landvinningar, till slut slår det tillbaka, mörkret och slaveriet knackar återigen på dörren.

Eller är det möjligen så att liberalismen alltid tvingats kämpa, i alla tider, under många olika namn, under olika benämningar. För de som har makten, privilegierna och håller i piskan och nyckeln till Edens lustgård vill sällan dela med sig. Möjligen har väktaren blivit mer förslagen och utrustats med ett glatt leende, men han står fortfarande på vakt, såsom han gjort i alla tider.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Liknande artiklar

  • Vem var det som sköt?Vem var det som sköt? Det var egentligen bara ett vittne som såg mördaren på Sveavägen den ödesdigra natten för 30 år sedan, som inte bara ledde till en statsministers död, utan till att landet Sverige faktiskt omdefinierades helt och hållet. Det var det […]
  • Kommer robotarna att ta våra jobb?Kommer robotarna att ta våra jobb? När Gutenberg uppfann tryckpressen så var det ett direkt hot mot alla munkar som satt på klostren och kopierade skrifter, som de gjort i hundratals år. Men vad som hände var att tryckpressen istället skapade många nya möjligheter. […]
  • Panama-dokumenten och politikens dubbelmoralPanama-dokumenten och politikens dubbelmoral Nyheten om de s k Panama-dokumenten har i flertalet medier vinklats i syfte att avslöja rika människor, som väljer att dölja sin förmögenhet från skatteverket. Skattesmitning anses av vissa som ett särdeles allvarligt brott. Nu verkar […]
  1. just därför undrar jag hur det kommer sig att svenska liberaler är så otroligt avvisande mot en naturrättslig tankevärld? att frihet, verklig frihet, inte innebär att staten låter en få friheten att till exempel yttra sig, utan att det är en frihet som bör betraktas som om det är något staten inte får tafsa på.

  2. De flesta (nästan alla) politiker är etatister oavsett politisk färg. Dvs de vill stärka eller bevara statens makt och därmed sin egen. Därför blir liberalismen snarare ett hot än en möjlighet.

  3. En sann liberal är mao ingen vän av demokratin..ska man tolka det så?

  4. Peter,

    Nej, det ska man inte. En grov missuppfattning. Demokrati är ju en liberal uppfinning.

    Hur har du kommit fram till detta?

  5. Naturligtvis blir det mer totalitärt ju mer makt staten har. Och å andra sidan anarkistiskt om staten så som begrepp o institution upphör. Frågan är var på skalan som demokrati respektive liberalism placeras?

  6. Jag pratar inte om anarki här. Min önskan är en stat med enkla och tydliga lagar.

    Liberalismen ligger nog väldigt bra till på skalan, jämför med t.ex konservatismen som knappast är känd för sina demokratiska landvinningar, och inte socialismen eller kommunismen heller.