Är det korrekt att diskutera politisk korrekthet?

Share

Begreppet politisk korrekthet nämns ofta i samhällsdebatten. Det anses av många vara något dåligt som hämmar samtal och förståelse. I grunden handlar det om en slags samtalsetik, där ingen av parterna ska gå över en given gräns, så att samtalet inte urartar, och man håller s.k god ton.

Vad som hänt under senare år är att tröskeln höjts. Ponera att det började med att det ansågs fel att håna folk av annan hudfärg, eller att nedvärdera kvinnor och svagare grupper i samhället. De flesta tycker nog att dessa outtalade regler är rimliga, och håller sig till dem.

Nästa steg är att det blir fel att diskutera huruvida folk av annan hudfärg ska släppas in i en given gemenskap, eller faktiska skillnader mellan män och kvinnor, och bredare samtal om varför svagare grupper i samhället är just svaga.

Ytterligare ett steg är att när det blir fel att diskutera invandring överhuvudtaget, eller att kritisera feminism, bidrags- och skattepolitik etc.

Det slutgiltiga steget handlar om att all politisk debatten omöjliggörs. Allt som är lite svårt lämnas därhän. Det finns ju så många tår att trampa på, så man låter hellre bli. Vi inser naturligtvis att det sista steget symboliserar ett ganska hämmat och trist samhälle, som nog ingen vill eftersträva.

Politisk korrekthet handlar också om olika paradigm och världsbilder. Inom vissa grupper i samhället anses det vara en självklarhet att få bära vapen och skydda hem och gård mot hotfulla individer. Hög skatt anses vara av ondo, och helst vill man bli lämnad i fred av statsmakten så att man med sina grannar kan bygga sitt samhälle och civila gemenskap.

I andra grupper anses vapen vara något ont, hur de än används. Och att höga skatter är något fint, som tillåter de folkvalda att förverkliga visioner och mål. Statsmakten erbjuder trygghet, och anses representera något gott. Grann- och familjesamverkan är inte lika självklart.

När representanter för dessa olika grupper möts så kan de eventuellt få problem att komma överens. De står långt ifrån varandra i många olika frågor, och de har delvis olika världsbilder.

I de etablerade medierna så är statskramarna överrepresenterade. Statskritikerna hittar man läsandes alternativa eller utländska medier. Vi befinner oss alltså i parallella världsbilder, vilket i och för sig inte är något nytt. Olika religioner, traditioner, politik, filosofi har skiljt medborgarna åt under alla tider.

Kanske ligger felet i att vi började inbilla oss att det blott finns en sanning och ett mål. Och att staten skulle representera alla, och ta allas parti. Detta är givetvis omöjligt. Inte nog med att det finns myriader av olika undergrupper i samhället, alla individer är till syvende och sista olika.

Jag antar att uppvaknandet till den nya tudelade verkligheten kan bli smärtsam för somliga, och njutbar för andra.

Liknande artiklar

  • Revisionismens baksidorRevisionismens baksidor Låt oss anta - någon gång i en inte alltför avlägsen framtid - att sverigedemokraterna tar makten, och det skapas ett samhällsklimat där det inte längre är politiskt korrekt att avbilda afrikaner och araber i exempelvis […]
  • Allianser efter EU?Allianser efter EU? Vi ser redan idag olika formationer inom EU. Den grupp som definierats sig bäst hittills är nog Visegradgruppen (V4), bestående av Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. I ett framtida scenario kan jag tänka mig att de även kan […]
  • Jan Lööfs exotism har blivit otidsenligJan Lööfs exotism har blivit otidsenlig Konstnären, serietecknaren och barnboksförfattaren Jan Lööf - känd för Felix, Ville, Skrotnisse m.fl har hamnat i blåsväder. Några av hans alster anses inte längre passa in i tidens anda. Rent specifikt handlar det om att han avbildar […]
Share
  1. Termen ”politisk korrekthet” är så besynnerlig och vilseledande att de flesta inte förstår att den representerar hela ena sidan av den tudelning som du stycke för stycke beskriver. Det klarnar lite om vi tolkar PK som etablissemangets politiska vilja och makt att påtvinga folket korrekt = ”rätt” tänkande, talande och handlande. Då förstår vi att det handlar om en totalitär strävan mot ett ”gott” (inkluderande, men likriktat och nivellerat) samhälle, eller i klartext socialism. I USA och Storbritannien har PK blivit ett samlingsbegrepp för vänster, liberalism och socialdemokrati. Vi har ju sett samma utveckling i Sverige, då hela sjuklövern anammade samma ”nyvänsterliberala” tänkande och även SD är ju statskramare. (SD är dissidenter huvudsakligen bara i migrationsfrågan). PK muterar hela tiden och dess absurda idékomplex skapar ett försvarslöst, självdestruktivt samhälle. Ändå är PK faktiskt det logiska resultatet av den västerländska civilisationens utveckling sedan franska revolutionen. Dess enda motkraft är realism + äkta konservatism + en stark metafysisk tro eller åskådning. Jag rekommenderar varmt bloggen morklaggning.wordpress.com; scrolla ner till 26 nov: ”En teori om politisk korrekthet”. Läs sedan på nätet Bruce Charltons bok ”Thought Prison”. Hans blogg hör också till det uppbyggligaste man kan läsa i denna svåra tid.

  2. Hej.

    Politiskt korrekt är en term med rötterna hos Lenin. Han insåg att sanningen var vad partiet sade var sant, inget annat. Att kunna hålla både partiets sanning och den observerbara, bevisbara sanning samtidigt även när dessa var ömsesidigt exkluderande är grunden för begreppet dubbeltänk.

    Idag använder vi termen värdegrund, då politisk korrekthet under sextiotalet befläckades av de folkmord och den allt mer uppenbara misär den användes för att dölja. Även humor mot begreppet ‘PK’ användes effektivt; omskrivningen ‘PrivatKnullare’ exempelvis.

    Det moraliska anslag som värdegrund och politisk korrekthet idag har får anföras till den närmast osmotiska process mellan uttalade värden och frånvaron av dessas omsättande i verklighet som fortgått och accelererat sedan sjuttiotalet. Vill man så kan man jämföra med hur domedagskulters retorik förändras när världen envisas med att fortsätta finnas: yttre omständigheter bär skulden.

    Det är helt enkelt få människor förunnat att kunna möta sig själva och segra – vi återuppfinner istället ständigt kulten kring de heliga värdena och anför ständigt dessa till en existens utanför oss själva. Åskgudar, vattenandar, monoteism med levnadsregler grundade i guden ‘guds’ vilja, partiets lära, eller antal ‘likes’ i ett forum – allt manifestationer av att slippa stå ensam inför universum.

    Det var värst vad filosofiskt det blev, men då politisk korrekthet är enligt mig en modern manifestation av att inte kunna eller vilja förstå verkligheten sådan den är i sig själv, så passar det.

    ”Endast fria människor kan förslavas”

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare