2017

Inga flaggor på Facebook – börjar vi vänja oss vid terrorismen?

Jag ser färre fanor på Facebook, där man lägger en flagga på sin profilbild, för att sympatisera med landet där ett terrorattentat nyligen begåtts. Vi kanske börjar vänja oss? Terrorismen har måhända blivit en del av vår vardag?

Men hur kan vi vänja oss vid att barn dör? Nyss var det en 11-årig flicka i Stockholm, och nu har vi en åttaårig flicka i Manchester, bägge miste livet i det som brukar beskrivas som det meningslösa våldet. De två flickorna ger offren ett ansikte, men det var många fler som miste livet, 22 mördade och 60 skadade i det senaste attentatet.

Våldet saknar dock ej mening, det fyller en funktion för förövarna, och det är planerat, uträknat och sanktionerat av en ideologi som finns i stora delar av världen, uppenbarligen mitt ibland oss. (mer…)

I väntan på Europas förenade stater

Det har läckt uppgifter från EU-kommissionen, om krav på att alla EU-länder ska införa euron fram till år 2025, samt att Bryssel ska ha mer inflytande över medlemsländernas statsbudget. Uppgifterna har delvis dementerats, men de följer den nya politik som bl.a Frankrikes nya president Macron framfört, om att stärka samarbetet och eurogruppen.

Brexits efterdyningar har uppenbarligen lett kommissionen till antagandet att EU måste stärkas för att inte falla sönder helt. Så istället för att lätta på regelverken och överstatligheten – så som britterna krävde – så väljer man istället att förstärka dem. (mer…)

Jakten på orangea Hitler

Orangea Hitler är vad kravalldemonstranterna i Antifa kallar Donald Trump. De har inte så mycket till övers för den nyvalde presidenten, men deras syn speglar även många mediers och liberala amerikaners. Trump är dålig och förblir dålig. Och nu vill man dra honom inför riksrätt.

Men det kommer att krävas mer än några hastigt nerklottrade anteckningar från den förra FBI-chefen Comey, dessa dokument som få eller ingen för övrigt sett. Det kommer att krävas mer än anklagelser om samarbete med ryssarna under valkampanjen; här har man haft mer än fyra månader på sig att skaffa fram bevis, fortfarande ser det tunt ut. Och vad gäller Trumps påstådda läckor till den ryska utrikesministern, så är det givetvis så att presidenten själv väljer vad han säger under sina möten, och inte media. Däremot så kan läckan som återgav samtalet till medierna hamna i fängelse för landsförräderi. Det är inte heller säkert att samtalet mellan Trump och ryssarna innehåll något känsligt över huvud taget. Det är mycket fluff i debatten, det är riktigt rörigt just nu. (mer…)

Drömmen om öppna gränser

Vad är en gräns för något egentligen? Behövs gränser? Kortfattat så är det en skiljelinje mellan ett autonomt landområde och ett annat. Inom de olika länderna gäller olika lagar och regleringar, även språket, kulturen och ekonomin kan skilja sig.

Att verka för öppna gränser tycker många är en vacker tanke, men det medför en del närmast omöjliga utmaningar.

Om det inte skulle finnas gränser mellan olika länder, så skulle länderna inte heller vara autonoma. Man skulle ej veta vart den ena jurisdiktionen börjar och var den andra slutar. Landet skulle upphöra att vara ett land. Tänk två burkar med inlagda gurkor, låtsas att de bägge glasburkarna plötsligt försvinner, och blott innehållet blir kvar. Vi får en röra av sammanblandad inlagd gurka.

Och det är kanske just detta som många vill uppnå – inga länder och nationer, öppna gränser, frihet över stäpper, fjordar och berg. (mer…)

En bidragande orsak till flyktingkrisen var att statsmakten inte respekterade det kommunala självstyret

Principerna om kommunalt självstyre är gamla, förmodligen äldre än själva staten. Då vårt land under förhistorisk tid var uppdelad i mindre enheter, och de små regionerna hade självstyre. Även under medeltiden skötte landsändar och socknar sig själva, centralmakten kunde inte lägga sig i allt, och hade inte heller intresse av att att göra det. Så länge bönderna betalade sitt tionde och staten fick sin beskärda del av kakan fick regionerna i stort sett klara sig själva.

Det var senare, framförallt på 1600-talat under rikskanslern Axel Oxenstierna som landet började organiseras på allvar, och staten började syna småfolket och dess förehavanden. Med det fanns alltid en oskriven lag om att det som rörde kommunerna sköttes på kommunal nivå, medan större frågor som berörde alla sköttes av staten. Förehavandet kallas också för subsidiaritetsprincipen, och är en grundläggande syn inom EU, även om våra politiker allt oftare bryter mot den. På senare år kan vi notera en ökad klåfingrighet, där centralmakten på många områden vill lägga sig i ärenden som bäst sköts på lokal nivå. (mer…)

För de som saknar Gudarna

Shäpetwuul (Shaepethwuuhl) klassificeras enligt Prof. Elberich Mördinger som ett högre multidimensionellt väsen, dvs en gudom. Den åttonde inkarnationen, som är den mest välkända siktades på 1600-talet, mer om detta längre fram. Därefter är det omtvistat huruvida Shäpetwuul visat sig i vår värld.

Shäpetwuul var en av de få gudar som trotsade Alexander den Stores gudalagar och bestämde sig för att stanna på jorden. Shäpetwuul uttryckte sitt missnöje vid gudarnas rådslag framför Zeus-Ammon-templet i Siwa-oasen 332 f.Kr (eller 10,846 enligt den korrekta kalibrerade tidräkningen). Genom Shäpetwuuls utmaning skapades en schism mellan de olika gudaskarorna, och det sägs att Astarte och Torul stöttade hans beslut. Däremot vredgades den högste, Zeus-Ammon, och de två syntes aldrig mer tillsammans. (mer…)

Absolut frihet

Jean-Claude Juncker, EU-presidenten som tillsattes utan demokratiska val, lyssnar på folket

Allt fler kommer till slutsatsen att mer frihet kan vara en lösning på många av våra politiska problem. Om vi har en mindre statsmakt, färre regler, om vi människor tillåts organisera våra liv själva – då skulle världen bli en bättre plats, framförallt enklare och mer överskådlig. Och jag är benägen att hålla med, vi skulle absolut må bättre av en mindre klåfingrig statsmakt, decentralisering skulle öka intresset för hur vi organiserar våra närområden. Och det finns tusentals lagar som ingen bryr sig om, eller ens vet att de existerar. Byråkratin och statsmakten har vuxit bortom begripliga proportioner; vi vill fjärma oss från den, och bli egna självrådande individer.

Men kan vi få för mycket frihet? Kan det bli för mycket av det goda? Kan fårskocken släppas helt lös, eller behöver vi en skyddande herde för alla som känner sig otillräckliga, rädda eller omyndiga? Det här inlägget är framförallt riktat till de som är intresserade av libertarianism eller klassisk liberalism. (mer…)

Gökunge vinner franska presidentvalet

Emmanuel Macron vann presidentvalet i Frankrike. Alla drar en lättnaden suck. Han beskrivs som en mittenpolitiker och folkets röst. Macron dök upp från skuggorna, och utan ett ordentligt parti tog han täten i presidentvalet och vann över de etablerade partierna.

Ungefär som om Anders Borg skulle starta ett nytt parti och plötsligt sopa socialdemokraterna, moderaterna och SD under mattan. Men Macron är i allra högsta grad en del av etablissemanget, har gått i rätt skolor och rört sig i rätt kretsar, och älskas av journalister och media. Folkligheten och uppstickarrollen är hastigt påklistrad.

Och vad gäller tankegodset så befinner han sig inte i mitten av den politiska kartan. Macron har uttryckt idéer om att förstärka EU och skapa en inre cirkel av euro-länderna med egen regering och parlament. Detta skulle lämna länder som Sverige, Danmark, Ungern, Tjeckien och Polen utanför, på avbytarbänken.

I tider av EU-skepticism och misstro mot politikernas förmåga – så är dylika åsikter inte bara udda, utan tämligen extrema.

Det vackra hatet

Om man inte är vänster när man är ung har man inget hjärta, brukar man säga. Och om man är vänster när man är gammal har man ingen hjärna, brukar också tilläggas ibland.

Ibland förefaller det som om vissa extremister tolereras mer än andra? För vad skulle vi gjort om nationalister demonstrerat med liknande fanor?

Det finns en snara för varje…[ersätt ordet chef med valfri folkgrupp]. Då blir det plötsligt väldigt obehagligt.

Klasshat eller rashat – allt är sprunget ur samma unkna ideologiska avskrädeshög.

Att vi har överseende med vissa av galningarna är en skymf mot alla de som fängslats, torterats och mördats under deras blodiga fanor.

6 timmars arbetsdag

Till skillnad från många andra har jag inget emot sex timmars arbetsdag. Jag har inget emot 10 timmars eller 4 timmars arbetsdag heller. Jag tycker inte att man ska lägga sig i hur många timmar folk vill jobba. Eller hur de kommer överens med arbetsgivaren, enskilt eller kollektivt, så länge det är fria överenskommelser.

Om man är singel och utan barn kanske man kan tänka sig att jobba många av dygnets timmar för att spara ihop inför framtiden, sitter man med två barn så kanske man vill jobba mindre. Vi har alla olika behov, och befinner oss i skilda skeenden i livet.

Och alla ni som idag på arbetarnas högtidsdag skriker er hesa för sex timmars arbetsdag. Varför startar ni inte dessa företag själva, som erbjuder sex timmars arbetsdag? Det skulle vara sann socialism – av folket och för folket. Så, istället för att måla plakat och demonstrera, sätt igång och starta solidariska företag istället.

Omvänd faktaresistens

Det är inte lätt av veta vad som är sant eller falskt numera. Om det ska bli istid eller värmebölja, om de fattiga blir fler eller färre? Eller så har åsikter blivit viktigare än fakta? Pick your posion.

 

Civilisationers fall

Vardagsrealistiska frågor som måhända ställs på sin spets. Publicerad i Göteborgsposten den 21: e april.