2017

Civilisationers fall

Vardagsrealistiska frågor som måhända ställs på sin spets. Publicerad i Göteborgsposten den 21: e april.

Katastrofresultat för de etablerade partierna i Frankrike

Nykomlingen Emmanuel Macron vann första omgången i det franska presidentvalet. Han och den andra utmanaren Marine Le Pen går vidare till andra omgången. I linje med det amerikanska valet och brexit-omröstningen så är det outsiders som vinner stort. De franska socialisterna och republikanerna backar, och är inte med i slutstriden.

Macron är frontfigur för det nybildade partiet En Marche!, och han beskrivs som en mittenpolitiker. Macron har studerat filosofi, arbetat på det franska finansdepartementet och på en investmentbank. Under några år tillhörde han det socialistiska partiet, men beskriver sig själv som icke-socialist, utan liberal. Han har också uttryckt stöd för större interventioner i Syrien. Han är för EU, men vill reformera unionen till att bli ännu mer lik en federation, med harmoniserade bolagsskatter, och länderna i eurozonen ska få större mandat.

Vad gäller migration så försöker han ställa sig i mitten, och välkomnar å ena sidan flyktingar, men å andra sidan vill han stärka gränskontrollerna vid EU:s gränser och snabbt utvisa de som ej får uppehållstillstånd. Emmanuel Macron beskrivs nog av många som en relativt oerfaren politiker, politiskt är han pragmatisk och lite svårgreppbar, hans framtida ståndpunkter kan möjligen ändras. Hans positiva inställning till EU är ganska unik i tider av djup euroskepticism, och kanske är det detta som kan fälla hans presidentskap. Om Marine Le Pen kan samla alla EU-kritiska röster, då kan hon utgöra ett hot mot Macron i sista omgången av presidentvalet.

Vem som än vinner det franska presidentvalet – så kommer relationen till EU att ändras

Både Le Pen och Mélenchon förespråkar omröstning om Frankrikes EU medlemskap. Här lutar vi alltså åt Frexit. Fillon däremot vill ha ett Europa av nationer, dvs minskad centralmakt. Macron är pro-EU och vill skapa ett slags Eurozon med regering, parlament och budget. Detta kommer i och för sig att kräva ändringar i diverse fördrag, vilket kräver omförhandlingar mellan medlemsländerna. Läs mer hos Open Europe.

Är ADHD-diagnosen påhittad för att läkemedelsindustrin ska tjäna mer pengar?

Vi vet att amfetamin är populärt bland brottslingar, som alltför ofta har diverse personlighetsstörningar. De rubriceras ofta som överaktiva, med ostadigt temperament, våldsamma etc. Drogen får dem att komma till ro, och det handlar i dessa fall närmast om en slags självmedicinering.

Det är i stort sett samma drog som används till överaktiva barn, med den populära diagnosen som går under namnet ADHD. Och om vi tittar på statistiken så är det närmast en folksjukdom, väldigt många barn och även vuxna verkar lida av symptomen och medicineras därefter. Ofta handlar det om personer som presterar dåligt i skolan. Och det är ingen hemlighet att många läkare och läkemedelstillverkare gjort sig en förmögenhet på ADHD.

Men nu börjar kritiken komma, den framstående psykiatrikern Jerome Kagan menar att ADHD-diagnosen är ett påhitt, och att den extensiva medicineringen ofta inte är nödvändig. Läs vidare hos Spiegel.

Globalismen – dess för och nackdelar

Globalism och globalisering kom på modet efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Det fanns en tanke om att världens nationer skulle närma sig varandra både genom handel, arbete, gemenskap etc –  och att gränserna sakta skulle suddas ut.

Det finns en romantisk strävan efter en förenad värld, bland annat som det uttrycks i John Lennons sång Imagine. Vi blir alla ett, inga gränser, ingen religion, inga konflikter etc. Givetvis är detta den naiva versionen av det hela, men det tilltalar mångas hjärtan. Och likväl är musiker som exempelvis Lennon en slags passiva marknadsförare av idéerna om globalisering.

Men det finns också en mer pragmatisk hårdför strävan efter ökad globalisering, vilket innebär att politikerna skulle få ännu mer makt. Och en samordnad global juridik skulle omöjliggöra för medborgarna att undvika statsmaktens översyn. Ditt liv, dina åsikter, din lön, din skatt – allt skulle givetvis finnas i den globala auktoritetens register. EU, FN, Nato m.fl kan alla utgöra kanaler för ökad globalisering.

Vi kommer att uppleva EN forskning, en politik, en mediesanning, en väg att vandra. Pluralism, diskussioner och vändande och vridande är på väg att dö ut. (mer…)

Det nygamla Ottomanska väldet

Jag citerar artikel 89 från Turkiets nya konstitution, fritt översatt:

För att övervinna presidentens veto måste parlamentet rösta ner samma proposition med absolut majoritet.

Det ger presidenten mycket makt. En hel del faktiskt. Nåja, vi kan åtminstone glädja oss åt att Erdogan inte upplöst parlamentet.

Därför hatar somliga kapitalismen

Kapitalism är i grund och botten ett system där medborgaren tillåts äga och driva företag. Den fria marknaden är intimt förknippad med begreppet. Inget konstigt tycker det flesta, men likväl har systemet väldigt många motståndare, både från vänster och höger på den politiska spelplanen. Genom att reglera marknaden, skapa monopol, eller låta staten ta över vissa affärsområden så slår man effektivt hål på systemet. Vi har egentligen inga riktiga kapitalistiska system idag, utan en slags blandekonomi med kapitalistiska förtecken.

Hur kommer det sig att så många hatar kapitalismen? Fundera på följande:

Du köper en bilförsäkring, när du väl krockar och ersättning ska utbetalas så blir den inte lika hög som du förväntat dig. Det finns givetvis något liten paragraf som du glömt läsa.

Du köper en sjukvårdsförsäkring, när du blir sjuk och inlagd på sjukhus visar det sig att försäkringsbolaget inte tar hela kostnaden. Även här fanns en liten paragraf. (mer…)

Så mycket kostar det att ta fram en ny lag

Våra politiker är satta att styra landet, och de har ett stort ansvar som inbegriper mängder av förhandlingar, möten och resor. De deltar i debatter, utfrågningar och gör allehanda utspel i medierna. Det här är den förenklade bilden många av oss har av de folkvalda.

I grund och botten är det emellertid lagstiftningen som är själva kärnfunktionen i det demokratiska arbetet. Genom att att ändra i regelverket kan man påverka samhället i olika riktningar. Att införa skatt på bensin anses minska privatbilismen, och förbud av rökning på restauranger anses bidra till en bättre inomhusmiljö och minskad rökning. (mer…)

EU – centrum, periferi och splittring

Efter det kalla krigets slut på 1990-talet upplevde världen en slags frihetlig yra och ovisshet under ett årtionde. Sedan hände något besynnerligt, vi började plötsligt att upptäcka gamla allianser och vänskapsband.

Och det är inte säkert att EU är relevant för den här nya tidsandan. Samtidigt som vi upplever att olika regioner vill lösgöra sig, som Skottland och Katalonien m.fl, så ser vi också större allianser, som exempelvis Visegrad-gruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien & Ungern). Splittring och förening i en märklig kombination.

Är det en tillfällighet att EU:s kärna påminner väldigt mycket om det gamla Frankiska väldet? Är det en tillfällighet att Visegradgruppen har likheter med det gamla Habsburgska imperiet? Den Iberiska halvön går sin egen väg, och så var det också historiskt sett, då både Spanien och Portugal var imperier med kolonier runt om i världen. Språkligt sett har de större likheter med Latinamerika än med sina Europeiska grannar.

Storbritannien står också för sig själva, understödda av de gamla medlemmarna i samväldet, där engelskan är ett världsspråk och motorn i dagens västerländska civilisation.

Det är inte heller en slump att de nordiska länderna håller ihop, det har funnits passfrihet länge och mängder med samarbeten. Hit tror jag också att Estland kommer att tillhöra. Och gruppen påminner en del om den gamla Kalmarunionen.

Håller Europa på att bli medeltida igen, går vi bakåt i historien? (mer…)

Vad kan vi konkret göra för att förhindra terrordåd i framtiden?

Vi upplever lugnet efter stormen nu. Många slår sig för bröstet, vi hör följande meningar repeteras: – ingen kan knäcka oss, vi står enade, polisen gjorde ett enastående bra jobb, medierna rapporterade sakligt etc etc. Att sitta och upprepa utsagor om sin egen förträfflighet är som att sitta och sjunga Kumbaya, när världen rasar runtomkring en.

Själv tror jag att terrorism absolut kan knäcka ett land, och polisen gjorde sitt jobb varken mer eller mindre. Att utrymma hela innerstaden kanske inte var helt genomtänkt vare sig säkerhetsmässigt, eller om man vill visa en enad front om att samhället fungerar som vanligt. Och mediernas rapportering var usel, då de vidarebefordrade fake news, att det var skottlossning på Fridhemsplan etc.

En god, positiv inställning och lite skarvande med sanningen kommer inte att förhindra framtida vansinnesdåd.

Vad kan man då göra rent konkret för att minska riskerna för liknande terroristattacker? (mer…)

Vad händer nu – paradigmskifte?

Nu hände det som många befarat och varnat för – ett terrorattentat i Stockholm. Den misstänkte är en 39-årig uzbekisk man, tidigare känd av säpo, som dessutom uppgett att han sympatiserar med islamistiska organisationer.

Frågan är vad som händer framöver, när flaggorna försvinner från Facebook, och blodet torkats upp från Drottninggatan?

Kanske kommer de politiska diskussionerna att förflyttas från Twitter till verkligheten? Vem bryr sig om kvasidebatter och språkliga piruetter när folk blir mosade av en lastbil, som med berått mot körs in i en folkmassa? (mer…)

Är grundlagen viktigare än självaste demokratin?

De flesta samhällen har någon slags grundlag eller konstitution. Det handlar om ett övergripande ramverk av lagar som är grundläggande för samhällets funktioner. Här brukar man placera saker som rör yttrandefrihet, äganderätt, likhet inför lagen etc.

I en lössläppt demokrati utan grundlag skulle man i extremfallet kunna lagstifta om att svarthåriga inte får jobba inom myndigheter och förvaltningar. Eller att folk som har mycket pengar tvingas betala extra mycket skatt, eller att äganderätten bara gäller om staten inte intresserar sig för marken eller fastigheten, eller att yttrandefriheten bara gäller ibland, och inte alltid. (mer…)