Beskatta de rika?

Share

euroNu när landet befinner sig i kris, och skattkistan snart är tom är det frestande att ta till symbolpolitik som att höja skatten för de rika. Det kan röra sig om ökad kapitalbeskattning, arvsskatt etc.

Av evidens vet vi att dylika åtgärder inte fungerar. Nej, de är snarare ett recept på det motsatta, ett sätt att förvärra krisen. Beskatta de rika och de kommer att lämna landet, och ofta tar de med sig sitt kapital, sina kunskaper och verksamheter.

Se på Frankrike under Hollande, Storbritannien och Sverige på 1970-talet. Och även om många rika väljer att stanna kvar, så kommer deras pengar inte att göra det.

Den här politiken har prövats och misslyckats, därför har arvsskatten, förmögenhetsskatten, gåvoskatten etc luckrats upp under åren. Det är dessutom principiellt fel att beskatta redan beskattade pengar. Det är ju någons lön och besparingar vi pratar om.

Vad göra istället?

I termer av skademinimering så skulle jag föreslå helt andra åtgärder. Sverige kommer att brottas med den här krisen i 10 år framöver om man inte lyckas få flyktingarna att återvända hem, vilket inte är helt sannolikt. Krisen kommer att skapa stora hål i den offentliga budgeten, dessutom kommer det inte att finnas tillräckligt med jobb eller bostäder. Sverige är dåligt rustat för befolkningsökningar av det här slaget.

Ge endast FN-kvotflyktingar bidrag, ersättningar och bostad. Då behöver man inte stänga gränserna. Det finns egentligen ingen anledning för lyckosökare som inte uppfyller FN:s flyktingkrav att komma till Sverige. Då slipper vi också den tröttsamma diskussionen om huruvida migranterna är riktiga flyktingar eller ej.

Invandrare som inte har flyktingstatus kan också söka uppehållstillstånd och arbetstillstånd, men måste ordna sin försörjning själva, alternativt kan civilsamhället hjälpa till, föreningar, organisationer, näringslivet. Det är upp till oss. Här kan vi visa vår välvilja på riktigt.

Det här förslaget ensamt skulle räcka för att få stopp på den värsta krisen, få ordning på finanserna och vända utvecklingen, men det finns mycket annat att göra också.

Istället för att höja skatter och avgifter – försök att minska kostnaderna. Gör alla bidrag behovsprövade i ett första steg, även för svenskar. Kompensera med skattesänkningar så att folk förstår kopplingen mellan sänkta bidrag – och mer pengar i handen.

I ett längre perspektiv avskaffa barnbidrag, föräldrapenning och ge hellre föräldrar en ordentlig skatterabatt under ca ett år för varje barn. Då slipper vi skattesnurran, dvs att pengarna ska in till staten och delas ut igen. Det kostar också pengar i hantering.

Sänk bolagsskatten för att få nya företag att etablera sig i landet. Förenkla regelverket kring bostadsbyggande, och på sikt avskaffa hyresregleringen. Förenkla regelverket på arbetsmarknaden, det bör bli enklare och billigare att anställa.

Min far flyttade till Sverige i slutet av 1960-talet. Det är den här tiden många folkhemsvänner vurmar för. Sveriges guldålder. Det fanns arbeten åt alla, industrierna gick på högvarv, vi hade världens bästa vård och omsorg, framtiden låg för våra fötter.

Notera att i 1960-talets Sverige betalade man ca 17% i kommunalskatt. Det fanns ingen moms. Arbetsgivaravgiften var låg. Det var enkelt att bygga. Och eftersom det var lätt att få jobb krävdes inte så omfattande sociala skyddsnät eller regleringar på arbetsmarknaden.

Inte underligt att Sverige hade god ekonomi under de förutsättningarna. Och vi kan göra det igen, men vi måste byta spår.

Liknande artiklar

  • När faller regeringen?När faller regeringen? Medan utrikesministern försöker göra piruetter i sina försök att friskriva sig från alla skandaler så svamlar statsministern i utländsk media, och menar att senaste tidens övergrepp och sexuella trakasserier inte kan skyllas på migranter, […]
  • Cypern ute ur bailout-programmetCypern ute ur bailout-programmet 2013 hamnade den lilla önationen på obestånd, efter att ha förköpt sig på grekiska statsobligationer. När sedan EU överraskande tillät skuldnedskrivning för Grekland - då blev Cyperns innehav värdelöst - och man förlorade åtskilliga […]
  • Ungdomsarbetslösheten – vårt största problemUngdomsarbetslösheten – vårt största problem Sverige har idag en total arbetslöshet på ca 6,1% enligt Eurostat. Vi tävlar inte med de mest framgångsrika länderna, utan befinner oss någonstans i mitten av EU-statistiken. Utvecklingen går emellertid åt rätt håll, allt fler går från […]
Share
  1. >Göran Greider uttryckte det bäst igår
    Det är endast staten som kan skapa välstånd och välfärd. Staten skapar arbeten.

    Vi har sett beviset under flyktingkrisen. Tidigare undersysselsatta socionomer och andra offentliganställda har nu full beläggning. Tidigare lallade de runt och var ”sysselsatta” i sann Sovjet-stil. Göran Greider är dock några decennier fel ute eftersom hans centraliserande vänner i Bryssel nu flyttar denna mekanism till EU-nivå.
    EU sysselsätter
    EU fixar projekt
    EU ….genom skattepengar från staterna. Genom magi skapar indirekt eller direkt beskattningsrätt kassaflöden som man kan spendera på allehanda projekt. Hade man inte haft kassaflödena hade man inte kunnat skapa dessa sysselsättningsåtgärder och man hade inte kunnat ta äran för sådant som andra skulle tagit äran för om man inte blivit avskattad.

    Greiders tidning uppbär statligt stöd? Greider talar således i egen sak eftersom en del av hans lön är statligt lönebidrag i form av tidningsstöd. Bit inte den hand som försörjer dig. Tala väl om din kidnappare, Stockholmssyndromare där.

    • Det tragiska är ändå att en kommunist och kulturmarxist som GG tillsammans med andra likasinnade ges extremt stort utrymme i svensk samhällsutveckling. Från ett logiskt perspektiv är han ju en dåre men behandlas tvärt om som en viktig person och ges stort utrymme att framföra sina åsikter. Det säger tyvärr mest om hur tillståndet är i Sveriges offentliga samhällsutveckling.

  2. Om jag förstått saken rätt så koncentreras allt mer av tillgångarna hos en allt mindre grupp rika människor. Förutsatt att det stämmer är det oundvikligt att det förr eller senare kommer till en reduktion. Snabba statliga reduktioner har genomförts tidigare i svensk historia och riktat sig mot adeln eller kyrkan beroende på vilken grupp som för tillfället var den som satt på tillgångarna. Reduktioner har skett på andra håll, antingen genom statliga åtgärder eller folkligt uppror. Reduktionerna har vid många tillfällen riktat sig mot etniska gruppers vars förmögenhet blivit extremt stor. När en grupp, skrå, kyrka, adel, folk, e.t.c. blir så rikt att dess inflytande och makt över samhället blir enormt så kommer reduktionen förr eller senare, så ock i Sverige. Detta är ju ingen raketforskning utan samma sak som händer i sandlådan om ett barn tar alla leksakerna. Det är därför som kulturmarxisterna med näbbar och klor försöker att förinta nationer och folk för att det inte skall finnas några känslor som binder människor samman och skapar äkta solidaritet och gemenskap. I Sverige är redan den översta nivån nästan förintad (folklig sammanhållning – svenskar). Den lokala/kommunala nivån är snart också förintad och man arbetar med kraft för att den familjära nivån skall utplånas. På grund av den kulturmarxistiska förintelsepolitiken kanske det naturliga tillfället för reduktion förflyttas bortåt i tiden och att koncentrationen av tillgångar då blivit än kraftigare.