Det är inte migranterna som är problemet

Jag satt och fikade med en vän från Grekland, en ingenjör som tröttnat på arbetslöshet och svågerpolitik och flyttat utomlands. Vi började prata om den svenska flyktingkrisen, som han var väl förtrogen med. Många greker har länge betraktat Sverige som något slags mönsterland, även om vurmen har börjat att falna på senare tid.

Problemet är väl egentligen inte migranterna, slog han fast, det är bara symptomet. Det är ert generösa bidragssystem som är själva orsaken. Dels lockar den offentliga välfärden till sig migranter, och dels kostar den mycket pengar, och givetvis blir ekvationen ohållbar förr eller senare.

Han satte fingret på problemet direkt. Jag har inte hört det så välformulerat förut. Vi konstaterade också att Sverige dessutom målat in sig i ett hörn, ty alla de flyktingar som redan kommit in i landet kan svårligen utvisas, och om man skär i deras bidrag så hamnar de på gatan, med risk för att kåkstäder och slumområden uppstår. Ett slags moment 22, åtminstone i dagsläget.

Det man kan göra på kort sikt är att omprioritera budgetposter, skaffa mer pengar till flyktingverksamheten, och hoppas på att pengarna ska räcka. Den uppenbara faran är att andra får lida. Man har redan tagit medel från biståndskassan, vilket innebär färre vaccinationer i Afrika, och liknande projekt.

Vilka står näst på tur att bli av med slantarna, äldrevården, försvaret, sjukhusen, skolan? Hur länge dröjer det innan skattebetalarna börjar knota? Vi betalar 50% i skatt och vad får vi för pengarna?

Den frikostiga offentliga välfärdspolitiken var designad för ett litet, rikt och isolerat land. Kanske är det dags att tänka om? På lite längre sikt skulle lägre och behovsprövade bidrag kunna spara enorma summor i statskassan, samt möjliggöra skattesänkningar, investeringar, nya jobb etc etc. Och Sverige kunde bli ett land man inte flyr till för bidragens skull – utan ett land man flyttar till för att det finns många attraktiva arbetstillfällen.

Liknande artiklar

  • Den svenska modellens nedgång och fallDen svenska modellens nedgång och fall Det är inte en självklarhet att ha 50% totalt skattetryck och en allomfattande generell välfärdspolitik. Det många svenskar tycker är normalt visar sig vara en extrem företeelse i ett globalt perspektiv. Det är inte en självklarhet att […]
  • Slav på deltidSlav på deltid Enligt Wikipedia innebär slaveri att en människa (slav) kan ägas och behandlas som egendom. Det ger slavägaren rätt att använda slaven till tvångsarbete och att sälja slaven vidare. Just själva begreppet tvångsarbete är intressant. […]
  • Ord och handling i politikenOrd och handling i politiken Just nu är det många som förfasar sig över vad Trump säger, och hur han beter sig. Han anklagas både för att vara främlingsfientlig och nedlåtande mot kvinnor. Vi kan alla vara överens om att han pratar mycket, det är själva essensen i […]
  1. Nuvarande partier kommer aldrig att göra något sådant, de kör heller landet i sank och ivrigt påhejade av media och andra kulturmarxsister

  2. Man kan också se det som en slags sanering av politiken. Förr eller senare tar ju pengarna slut. Då blir det ökad statsskuld, höjda skatter osv. Och det kommer att resultera i folkligt missnöje, och möjligen bidra till i en politisk nyordning. Och det blir ju SD som kommer att kamma hem rösterna. Men deras politik går ju mest ut på att isolera landet, istället för att ta tag i de grundläggande problemen. En betydande del av SD:s politik skulle kunna rubriceras ”betongsosseriet 2.0”.

    • Har du ens läst på vad SD vill? De har ju mängder med förslag och en politik för alla områden. Den stora nyckeln är ju annars förstås att i stoppa all ny asylinvandring, det verkar även stora delar av M nu insett. Gör man det, i kombination med att se till att verkställa alla avvisningar, kommer mycket annat att lösa sig själv.

      • Jag är hyffsat påläst, och inga problem löser sig av sig självt, det är åtminstone inget vi kan räkna med.

      • Den stora stötestenen är väl egentligen hur man skall undvika att ägarna till media, med sin agendajournalistik, skjuter i sank alla försök till seriösa samtal om lösningar och en fin framtid. Det är det de hållit på med åtminstone de senaste femtio åren, men hoppet är ju det sista som överger en…

        När de upphör med det kommer politikerna att kunna verka mer seriöst.