Frihet vs tvång

När man läser historia förundras man över att Moussolini var kommunist innan han blev fascist, vi har ju lärt oss att dessa ideologier är varandras motsatser. Hitler var tillika imponerad av Stalin, vars ideologier också ibland beskrivs som raka motsatser. Och nationalsocialismen som var ett hopkok av socialism och nationalism gör inte bilden klarare.

Vi ser också att socialdemokrater och konservativa ofta har liknande metoder, trots att de har olika utgångspunkter. De gillar den starka staten, lagar och regleringar. Folket ska tuktas och fostras. Jämför med USA frihetens land, där bolånemarknaden är närmast förstatligad; de bägge stora bolåneinstituten är offentligt ägda. Och bankernas utlåning regleras av staten, som till exempel kräver att man ska låna ut även till fattiga, så att de kan köpa sig ett hus, trots att de kanske inte ens kan betala tillbaka lånen. Socialism eller konservatism? Ja, det kanske mest beror på färgen på slipsen.

Den riktiga och rätta skalan på politiken är inte vänster och höger, nej, det är en stigande skala från total frihet till absolut tvång. Och då ser vi att en hel del motsatta riktningar faktiskt hamnar nära varandra.

Även om exempelvis socialdemokrater kan vara frihetliga vad gäller livstilssfrågor som abort, lättare droger, yttrandefrihet etc – så kan de å andra sidan vara kvävande vad gäller ekonomisk frihet, skatter etc. Emedan de konservativa ofta är tvärtemot, mer marknadsliberala fast mer förbjudande i livstilsfrågor.

Men deras totala iver att styra och ställa blir ungefär densamma på en skala som bygger på frihet vs tvång. Här tar man nämligen upp alla typer av förbud och regleringar oavsett om de anses härstammar från höger eller vänster, och de adderas upp. I den ena änden har vi total frihet och i den andra absolut tvång.

*

Kommentarer till illustrationen: Jag gör inga anspråk på att vara exakt, vissa kanske menar att sovjetkommunismen var värre än nazismen pga de mördade många fler. Eller att libertarianer och klassiska liberaler ska vara närmare varandra etc. Tanken är inte exakthet, utan bara ett åskådliggörande.

Liknande artiklar

  • Allianser efter EU?Allianser efter EU? Vi ser redan idag olika formationer inom EU. Den grupp som definierats sig bäst hittills är nog Visegradgruppen (V4), bestående av Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. I ett framtida scenario kan jag tänka mig att de även kan […]
  • Det är inte migranterna som är problemetDet är inte migranterna som är problemet Jag satt och fikade med en vän från Grekland, en ingenjör som tröttnat på arbetslöshet och svågerpolitik och flyttat utomlands. Vi började prata om den svenska flyktingkrisen, som han var väl förtrogen med. Många greker har länge […]
  • Den overkliga framtidenDen overkliga framtiden Den här hösten har rivit upp en del invanda föreställningar, inte bara i Sverige utan även i andra länder. De stora migrationsströmmarna i Europa har utlöst en kris, både vad gäller ledarskap och ideologiska föreställningar. Vi inser […]
  1. Klockrent.
    I förordet till Vägen till Träldom talas om hur många – åtminstone många intellektuella – omkring andra världskrigets början trodde att Kommunism/Socialism var det enda som kunde stå emot Fascism/Nazism. Det senare ansågs vara den naturliga slutstationen för varje form av kapitalism!

  2. Hej.

    Att din brasklapp ens behövs är tråkigt men ett välbekant faktum: det är tacksamt och enkelt att fastna i en metadebatt om en bildlig illustration över hur idésystem relaterar till varandra, istället för att diskutera systemens innehåll, praxis (när sådan finns att tillgå) samt kanske viktigast hur systemet (med vilket menas både härskare och undersåtar) ser sig självt inifrån. Få skulle till exempel klassa Sverige som totalitärt och korporativt, trots att det är korrekt givet hur staten, fackförbunden, rättsväsendet och partierna är organiserade.

    Personligen skulle jag dock sätta anarki högst upp i auktoritetsskalan; anarki innebär i praktiken att framgångsrikt bruk av obegränsat våld är det enda som avgör, och inget system oavsett ideologi är strukturerat så. Till och med islam har regler för våldsutövandet, vilket anarki saknar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Tack för din kommentar. Anarki är ju egentligen inte en regelrätt ideologi utan blott avsaknad av statsmakt, dvs total frihet. Det kan däremot finnas frivilliga överenskommelser av alla möjliga slag i ett dylikt samhälle. Och det anarkistiska samhället skulle likväl kunna bli fredligt eller hotfullt. Det beror ju helt och hållet på hur folket beter sig. Anarki är inte en utmejslad ideologi som uppmanar till våld, emedan det finns mer konkreta ideologier som uppmanar till hot, tvång och våld – och det är dessa som hamnar uppe i tvångstoppen.