Globalismen – dess för och nackdelar

Globalism och globalisering kom på modet efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Det fanns en tanke om att världens nationer skulle närma sig varandra både genom handel, arbete, gemenskap etc –  och att gränserna sakta skulle suddas ut.

Det finns en romantisk strävan efter en förenad värld, bland annat som det uttrycks i John Lennons sång Imagine. Vi blir alla ett, inga gränser, ingen religion, inga konflikter etc. Givetvis är detta den naiva versionen av det hela, men det tilltalar mångas hjärtan. Och likväl är musiker som exempelvis Lennon en slags passiva marknadsförare av idéerna om globalisering.

Men det finns också en mer pragmatisk hårdför strävan efter ökad globalisering, vilket innebär att politikerna skulle få ännu mer makt. Och en samordnad global juridik skulle omöjliggöra för medborgarna att undvika statsmaktens översyn. Ditt liv, dina åsikter, din lön, din skatt – allt skulle givetvis finnas i den globala auktoritetens register. EU, FN, Nato m.fl kan alla utgöra kanaler för ökad globalisering.

Vi kommer att uppleva EN forskning, en politik, en mediesanning, en väg att vandra. Pluralism, diskussioner och vändande och vridande är på väg att dö ut.

Se på debatten om global uppvärmning, här är eliten helt enig, och inga andra åsikter tillåts i finrummen. Men samtidigt produceras det alla möjliga andra teorier runt om på universiteten i världen. Klimatforskningen förefaller vara mer komplicerad än vad vi tror. Vissa forskare menar till och med att vi är på väg mot en global köldperiod.

Samma sak gäller tankarna om frihandel. Här finns inte heller någon pluralism. Vi ska tydligen idka frihandel med alla länder, oavsett om dessa länder själva frihandlar eller ej. Detta verkar vara den gängse åsikten. Men är det verkligen frihandel när blott ena parten (knappt) uppfyller kraven? I veckan omförhandlade president Trump avtalen med Kina, som numera tillåter att amerikanska varor i större utsträckning kan marknadsföras i Kina. Vad tycker egentligen frihandelsvännerna om detta? Har frihandeln ökat eller minskat genom Trumps nya avtal? Den nya presidenten ansågs ju vara en isolationist för att han lovade att omförhandla.

Vi ser också den globala enögdheten hos medierna. I presidentvalskampanjen hjälpte nästan alla etablerade medier Hillary Clinton, som dessutom hade en nästan dubbelt så hög kampanjbudget som motståndaren. Trump beskrevs som korkad och främlingsfientlig. Medielandskapet blir till ett slags simpelt fikabord, där gubbarna rapar upp sina åsikter utan större nyanser eller problematisering.

Många av frågorna som Trump gick till val på var viktiga och aktuella, och mycket mer intressanta än motståndaren Clintons politiska agenda, som ingen kommer ihåg längre. Det ÄR viktigt att skapa nya jobb i USA, och att få fart på ekonomi, industri och infrastrukturprojekt. Illegal invandring över gränserna ÄR ett problem, och det tycker de flesta politiker. Ändå lyckades motståndarna få detta till en udda inställning. Och den så kallade frihandeln är också ett dilemma, eftersom det i egentlig mening inte är frihandel.

De traditionella medierna klargjorde att Trump var dum i huvudet och inte kapabel till att bli president. EN medievinkel, EN sanning, allt annat beskrevs som obskyrt, lågt, vinklat och extremt. Till och med de nya medierna hoppade på tåget, både Facebook, Twitter och Google var mer kritiska till Trump än till Clinton.

Jämför med en mer decentraliserad värld. Där olika länder och regioner bjuder på skiftande sanningar, olikartad forskning och olika syn på politik, skatter och lagstiftning. Om dina åsikter är udda och kontroversiella så kan du flytta till grannlandet, som kanske är mer vänligt inställt, där kanske du kan utvecklas och genomföra dina projekt.

Historiskt sett var Europa mer kreativt från medeltiden och framåt än exempelvis Kina och det Ottomanska riket. Våra småstater konkurrerade med varandra och tog in forskare och fritänkare som bannats från andra småstater. Det var ingen slump att en Europé upptäckte Amerika, påvisade att jorden kretsar kring solen, uppfann tryckpressen, ångmaskinen, elmotorn etc etc.

I Kina och i det Ottomanska riket kunde dylika åsikter bannlysas, och då fanns det ingenstans att fly eftersom alla grannregioner ingick i ett och samma välde, som styrdes av samma kejsare eller sultan, under samma lagar. There is no escape.

Globalismen kan upplevas som en vacker tanke som tilltalar våra hjärtan, men den är inte frihetlig eller tillåtande, ty det är knappast förenligt med dess monolitiska väsen.

Liknande artiklar

  • While my guitar gently weepsWhile my guitar gently weeps Myten säger att George Harrisons låt handlar om John Lennon. Det blir som en extra sorgkant kring denna underbara sång. Här kommer två till.
  • Nej, vänstern gillar inte olikaNej, vänstern gillar inte olika Den moderna vänstern har ett märkligt arv vad gäller människosyn och förhållningssätt till olika variationer i populationen. Redan på Lenins tid skanderade man ner med borgarna och judarna. Och idag väljer man konsekvent att backa […]
  • Kultur – själens odlingKultur – själens odling Begreppet kultur kan ha många olika betydelser, men ursprungligen handlade det om själens odling, latinets:  kultura anemi. En kulturell person hade odlat sin själ, genom erfarenheter, samtal och litteratur. Begreppet stod i kontrast mot […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Det senaste halvseklets flumvänsterliberalism har sugit upp allt fler idékomplex, muterat, och framträder allt tydligare som en strävan att via kontroll av tänkandet etablera en ny totalitär hybrid, en globalsocialism (troligen tänkt att styras av en anonym maktelit). Den omfamnar även så främmande element som superkapitalism och islam. Migrantströmmar, terror, krig och hot används för att skapa rädsla, polarisering och anarki. Konsumismen, förströelseindustrin och det påbjudna ”rätta” tänkandet döljer det som sker på djupet. Allting går att exploatera, i synnerhet allt negativt, och inom en ganska nära framtid kan massövervakning och ekonomiska sanktioner på individnivå hålla även de flesta av terroristerna och dissidenterna i schack.

    I botten finns det egalitära tänkandet, som från början avsåg likhet inför lagen. Men 1700-talets upplysningsfilosofi kapades och stympades och övergick i en vänsterögd besatthet. I ett par århundraden böljade kampen mellan vänster och höger, mellan en allt aggressivare socialism och en allt defensivare konservatism. Det senaste halvseklet har varit en rent materialistisk, efterkristen, dekadent och anticivilisatorisk period. Egalitarismen löper amok, likvärdighets- och likhetsfanatismen fortsätter att likrikta och nivellera både folket och etablissemanget. Naturliga hierarkier och kompetenskrav bryts sönder och ledarskap baserat på kompetens är redan avskaffat inom politiken och de stats- och ideologistyrda sektorerna.

    Det förbluffande är att egalitarismens onaturlighet och falskhet, dess absurda och destruktiva karaktär, mycket lätt kan skalas fram och bevisas med enkel vardagslogik och normal livserfarenhet. Ändå accepteras kulisserna och de förföriskt glättade ytorna, hjärntvätten fortsätter från vaggan till graven. Bekräftelsebehovet, konformismen, mobbväldena, befäster den internaliserade, utopiska verklighetsbilden. Globalsocialismens vänsterögda prästerskap, medlöpare och menighet manifesterar sin tro på ordens och enögdhetens makt att skapa en bättre verklighet. De förbannar själva inkarnationen av det onda: män och kvinnor som har båda ögonen öppna.

  2. Som Scott Adams säger om klimatförändring: sluta visa era resultat på ett sätt som ser ut som om ni försöker sälja aktier baserat på tidigare vinster.

    (”How to Convince Skeptics that Climate Change is a Problem”
    Adams – liksom jag – är för övrigt överens med forskarmajoriteten att något händer och att det sannolikt är människor som skapat det.)

    Globalismen är en rövarbaron, men internationellt finns ingen kung som kan ta i tu med den.