Demokrati

1789 års händelser

1789 anses av många vara själva startskottet på den nya världsordningen. Året då franska revolutionen inleddes. Kungen avsattes, liberalismen blev en viktig kraft, och därefter andra mer progressiva rörelser såsom socialism och kommunism. Fransmännen firar fortfarande minnet av revolutionen som sin nationaldag. 1789 års händelser är intressanta, men kanske tenderar vi att övertolka vad dessa skeenden gav upphov till. Nedan följer några iakttagelser runt tiden för revolutionen, som jag tycker är värda att poängtera: (mer…)

Granne med en kommunist

En av 1900-talets totalitära ideologier har överlevt, och frodas fortfarande. Kommunism i olika former har tillfogat extremt mycket skada i världen. Från Stalins Sovjetunionen, Maos Kina till Pol Pots Kambodja. Och än idag ser vi experimentet upprepas i Nordkorea och Venezuela med liknande resultat. Överallt där socialistiska idéer nyttjas så resulterar det i fattigdom, förtryck och mord.

Vi trodde att vänsterideologierna skulle försvinna i samband med murens fall under 1990-talet. Men så blev det inte. Idag har socialismen istället förvandlats till en slags kulturkamp, och den använder sig av miljörörelsen, kvinnorörelsen, intresseföreningar, media, skolan etc för att närma sig sina mål, vilket är kontroll över ekonomin och medborgarna. Det offras numera ymnigt på det identitetspolitiska altaret, oavsett partifärg. (mer…)

Makten vill inte bli granskad

Grundlagen är den lag som reglerar politikerna. Det är vårt lands konstitution. Och när de folkvalda vill ändra i grundlagen handlar det oftast om att de vill ge sig själva mer makt och befogenheter. Och nu är det dags igen. Det handlar om vem som får granska vem.

Förslaget innebär att etablissemanget kan granska allmänheten medan allmänheten berövas samma möjlighet. En sådan ordning strider mot tanken bakom offentlighetsprincipen.

Medborgarna ska alltid ges möjlighet att granska makthavarna, ty de är våra representanter, valda av oss, i syfte att företräda oss och gå våra ärenden. Du kan läsa mer här: stoppagrundlagsandringen.com

Är skatt stöld?

I ett land där över häften av lönen går till det offentliga (i form av moms, punktskatter, kommunalskatt, sociala avgifter etc) så ställer sig många frågan huruvida detta är rättfärdigt?

Visst får vi tillbaka en del, exempelvis föräldrapeng, pensioner etc. Men det är ju egentligen våra egna pengar som flyttas fram och tillbaka. Vi har inte kontroll över pengarna och får ingen ränta. Och dör man i förtid får arvingarna inte del av den inbetalda pensionsavgiften.

Är skatt stöld? (mer…)

Rösta eller inte rösta?

Allt fler menar att man inte bör rösta, att det är meningslöst.

Att ta makten över våldsmonopolet och sedan använda det för att minska ofriheter i samhället faller på sin egen orimlighet. Slösa inte energi på orättfärdiga strukturer. Partipolitiken är dömd att snedvridas, och du blir alltid bedragen i slutänden. Alla ljuger. Det finns ingen rättvisa i världen, varför låtsas?

Det finns många argument för att låta bli, men vi har valhemlighet i Sverige; om vi röstar eller inte röstar angår bara oss själva. (mer…)

Det långsamma avskaffandet av yttrandefriheten

Frankrikes president Emmanuel Macron vill förbjuda s.k falska nyheter. De anses vara ett hot mot det liberala demokratiska systemet, framförallt när det hålls allmänna val.

Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Och Macrons idé är ett ypperligt exempel på ett förslag där man vill väl, men där utfallet kommer kan bli enastående groteskt, ty vem kan exakt definiera vad som är en falsk nyhet?

Vi läser ju falska och överdrivna nyheter på kvällspressens löpsedlar dagligen. Och de mer seriösa traditionella mediehusen är väldigt noga med att inte sticka ut hakan. De underrapporterar hellre än att sätta det livgivande statliga presstödet på spel.

Förmodligen handlar Macron förslag om specifika falska nyheter i särskilda sammanhang, inklusive en stor dos subjektivitet. Men vem ska döma i dessa delikata ärenden? En särskild rättrådig domstol? Kanske Macron själv?

Tre dygn av protester i Iran

Vi ser protester som blossar upp i flera iranska städer, däribland Teheran. Inte nog med att prästerskapet isolerar landet från resten av världen, de förtrycker medborgarna, särskilt kvinnorna, och på senare tid har även arbetslösheten ökat och ekonomin är ansträngd. För er som vill veta mer finns det information på Twitter under #Iranprotests.

Många anser att den iranska revolutionen 1979 mot shahens förtryck kapades av den religiöse ledaren Khomeini, som inrättade dagens teokratiska system. Iranier i massor flydde landet och det restriktiva religiösa samhället som tog form. Vi får hoppas att dagens protester ger bättre utdelning, och leder till att landet normaliseras och blir mer frihetligt.

Demokrati och majoritetstyranni

Debatten om vad det offentliga får göra och inte göra är närmast obefintlig i Sverige. Ändå förstår alla problematiken i följande exempel.

Är det rätt att 90% av befolkningen genom demokratiska omröstningar beslutar att konfiskera den resterande befolkningens egendomar?

Beslutet tas i god demokratisk ordning, parlamentsledamöterna är överens, allt går rätt till. Och den mindre delen av befolkningen som uppgår till 10% får helt enkelt acceptera att deras egendomar ges bort till andra.

(mer…)

Nationalismens och konservatismens skuggsidor

I tider av oreda och förfall är det inte ovanligt att folk söker sig till nationalistiska och konservativa rörelser. Man letar efter rötter och förankring till det förflutna, då världen runtomkring svajar. Det är fullt förståeligt och en normal reaktion. Men det är tillika en balansgång, kanske finner man inte den utlovade tryggheten? Kanske hittar man något helt annat?

Nationalism är en i allra högsta grad progressiv och revolutionär rörelse. Enandet av Italien under 1800-talet kan ses som ett typexempel på detta, där olika regionala kulturer och språk tråcklades ihop till en större helhet. I Norditalien har vi folk med rötter i de keltiska och germanska kulturerna och i söder finns en stark influens av Grekland och Östrom. Det som sammanflätar är romarnas latinska imperium, där man delvis uppnådde språklig och kulturell enighet, som sedermera splittrades upp under medeltiden i mindre stadsstater och regioner, med olika kulturella identiteter och språk. (mer…)

Det nya Rom – EU:s gemensamma militär snart en realitet

Grundbulten i en statsbildning är militären. Den används för att signalera makt till omvärlden, men också till att tukta små inhemska regioner som är kritiska till den stora utstakade planen.

Medan vi diskuterar #metoo och andra virala mediemetadebatter så bygger EU-politikerna i tysthet en armé.

Snart är Brexit en omöjlighet och ett självständigt Katalonien blir allt mer avlägset, ty den gemensamma militären finns inte bara för att försvara från yttre hot, utan även från inre. Och i detta scenario kan fredliga regioner eller länder som vill lämna unionen givetvis betraktas som illvilliga.

En gemensam armé är inte bara en praktisk sak, utan även ett hot mot den nationella självständigheten och friheten. Ett imperium kräver en imperiearmé. Och snart är den här.

I väntan på sophokratins återkomst

Fyrtornet på Pharos, utanför Alexandria.
Fyrtornet på Pharos, utanför Alexandria

I tider då demokratin får utstå mycket kritik och beskyllningar för onåbarhet, politikervälde, överstatlighet, majoritetstyranni etc, så vidhåller jag att demokrati och folkförsamlingar i grunden är sunda styrelseformer. Vi behöver inte ropa efter en stark man.

Även Sparta hade ett råd (gerusian) som kunde avsätta kungarna. Rådsförsamlingen är den naturliga styrelseformen enligt mitt sätt att se på saken. Fler kloka huvuden löser problem bättre, även om man ibland måste underordna sig och kompromissa, vilket i ett längre perspektiv kan vara fruktbart eftersom man inte alltid har alla de rätta svaren själv.

Människor har alltid samlats i grupp för att dryfta svåra frågor. Och i tider av nöd så kunde dylika församlingar utse en handlingskraftig person, likt en förlängd arm under en begränsad tid, en s.k diktator som i republikens Rom. Och den främste av modernare kungar, Jan Sobienski som slog tillbaka osmanerna och räddade Europa var tillika vald kund av Polen. (mer…)

Ogräsets revansch

Jag erkänner att jag hade fel på så många sätt. Jag flyttade från ett litet samhälle i södra Sverige, pluggade på universitet i storstaden, föraktade de som stannade kvar, tyckte att de var bonniga och tröga. De nya vännerna var så mycket mer spännande, medvetna och spirituella.

Och så gick åren. Efter universitetet så följde de första stapplande stegen på arbetsmarknaden, och därefter karriär, köp av bostad, giftermål, familj och barn, och för min egen del blev det utlandsflytt. Det har väl gått snart 20-30 år.

När jag nu i mogen ålder lyssnar på vännerna från förr – de som var så okunniga och pinsamma – så inser jag att de har mycket sundare värderingar än många av mina vänner från universitetet och storstaden. (mer…)