Teknik & utbildning

Regeringen lägger ner Svenska instituten i Athen, Rom och Istanbul

svenska-institutet-athenDe svenska instituten i Athen, Rom och Istanbul ägnar sig framförallt åt arkeologiska, arkitektoniska och historiska studier, de är i första hand forskningsinstitut och i andra hand kulturella knytpunkter. Även om bägge funktionerna är nog så viktiga.

Då vi i Sverige inte har någon tradition av att näringslivet finansierar dylik verksamhet innebär statens tillbakadragande av medel att instituten läggs ner. Och det innebär problem för de universitet som bedriver studier i dessa ämnen, och i slutänden svårigheter för de studenter som vill studera antikens Rom, Grekland etc. (mer…)

Genombrott inom fusion

Det amerikanska försvarsmaterialföretaget Lockheed Martin rapporterar ett stort genombrott inom fusionsforskningen. De menar att de kan ha en färdig produkt, som storleksmässigt kan få plats på ett lastbilsflak inom ett decennium. Future, here we come…?

Google till hård attack mot avlyssning

Effekten av den här avlyssningen är allvarlig och det blir bara värre. Det kommer att sluta med att vi förstör internet.

Eric Schmidt, styrelseordförande i Google går till hård attack mot massavlyssning och övervakning på internet som bedrivs av bl.a NSA, FRA m fl.

Tillbaka till Antikythera

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det berömda skeppsvraket invid den lilla grekiska ön Antikythera är välkänt i arkeologiska kretsar. Det upptäcktes år 1900 av lokala tvättsvampdykare, och efterforskningar inleddes samma år.

Marinarkeologerna hittade bronsstatyer, mynt, keramik och sist men inte minst, den s k antikythera-mekanismen, ett märkligt urverk, som senare visade sig vara ett astrolabium. (mer…)

Ladda elbilen snabbare än vad det tar att tanka en bensinbil

Att ladda elbilar har alltid varit ett svårlöst dilemma, det tar lång tid, man måste vänta tills batterierna är fulladdade. Men smarta elbilstillverkaren Tesla har givetvis lyckats lösa problemet galant. (mer…)

En elektrisk Harley Davidson?

Om elektriska fordon ska bli verklighet så krävs det att de färdiga produkterna tilltalar konsumenterna, såsom elbilen Tesla, och kanske Harley Davidsons elmotorcykel…

Från Washington Post.

Kan nikotin vara bra?

Tester visar att nikotin har en rad goda egenskaper. Förutom att vara en av de mest beroendeframkallande drogerna, så kan den ha gynnsam inverkan på uppmärksamhet, minne och kognitiva funktioner.

(mer…)

På väg mot envägskommunikation igen?

Allt fler använder sina smartphones för datakommunikation, dvs surfa, läsa tidningar etc. Läsplattor och telefoner kommer att på sikt att ta över allt mer av de bärbara och stationära datorernas roll.

Datorrevolutionen gav oss interaktivitet. Vi kan numera ladda ner filmer och TV-serier och titta på dem när vi vill. Vi kan delta i diskussioner på bloggar och tidningar, prata med gamla skolkamrater på sociala medier, lyssna på precis vilken musik vi vill. Och dessutom ladda upp egen musik, filmer eller texter på olika nätverk och forum.

Vi lever i en så kallad RW-kultur (Read and Write) Uttrycket myntades i Lawrence Lessigs bok Remix. Och här avses en kultur där man både läser och skriver, dvs både sänder och mottar. I motsats till RO (Read Only), där man är en mer passiv mottagare, som innan den digitala revolutionen.

Dagens interaktivitet var otänkbart för bara för några år sedan. Vi var hänvisade till papperstidningar, och hade vi synpunkter kunde vi skicka en insändare. Skivaffären reglerade vårt musikutbud, och radio och TV bestämde vad och när vi skulle konsumera filmer och TV-serier. Kommunikation skedde via telefon eller pappersbrev. Skivbolagen bestämde vilka som skulle få slå igenom som artister.

När nu datorerna blir till tablets och smartphones, och programmen till små appar begränsas ånyo vårt utbud. Vår möjlighet att kommunicera begränsas åter igen. De små tangentborden och begränsade programmen försöker att göra oss till mottagare igen, och i mindre utsträckning till sändare.

Genom att styra och begränsa utbudet av både hård och mjukvara kan man styra användarna tillbaka till ett konsumentmönster som passar medieindustrin bättre.

Det är sknepigare att ladda ner och fildela från en smartphone. Snart köper de flesta musiken från iTunes och kollar på film via en app från en betalkanal. Då har det anarkistiska internet tuktats, och företagen skapat en mer normal marknad, som vi minns den från den analoga tiden.

Kanske kommer man t o m att skapa ett lite mer välanpassat nät inom internet. Där obehagliga saker är bortfiltrerade, och användandet starkt förenklat – Facebook är ett sådant nät inom internet. Allt fler kopplar mest upp sig till Facebook, Twitter eller Instagram via appar – utan att gå vidare ut på Internet.

Kommer det stora öppna Internet att mest användas av experter och kufar? Medan den stora massan håller till inom några få subnät? Då han man verkligen lyckats att kväsa den största mänskliga uppfinningen sedan boktryckarkonsten.

 

Nonsensutbildning på låtsasskolan?

Skolväsendet ser i det stora hela ut som det gjorde för 100 år sedan, trots att vi har internet, datorer och tillgång till världens samlade kunskap online. Katederundervisning i specifika ämnesblock, prov, betyg, raster och läxor är det vanliga. Även om vissa skolor försöker sig på annorlunda pedagogik så är de flesta skolor fast i en begränsande mall.

Skolans uppgift under många år har (förutom undervisningen) varit barnpassning. Vi kan inte ha barn och ungdomar som stryker runt på stan medan föräldrarna arbetar. Därför fokuserar skolan inte alltid på ren inlärning, utan det förekommer mycket dötid, och ämnen som kanske inte är så viktiga. Jag kommer ihåg att vi hade barnkunskap i högstadiet, själv fick jag mitt första barn när jag var 35.

Idrott, träslöjd, syslöjd, hemkunskap, musik etc är andra ämnen som jag personligen hade lagt utanför schemalagd skoltid,  och därmed inte sagt att de är oviktiga. Idrott kräver längre tid och engagemang än någon timme här och där. Samma sak gäller för olika typer av hantverk, vilka bättre lämpar sig för temadagar, workshops etc.

Kanske ska vi också fundera på vilken typ utav hantverk, skicklighet som behövs i dagens samhälle?

Språk, matematik och kunskap om vår omvärld är de viktigaste ämnena för låg- och mellanstadiebarn som ska förberedas för vuxenvärlden. Eller rättare sagt, de viktigaste teoretiska ämnena, därutöver finns det mängder av praktiska kunskaper att lära sig. Att mecka med bilar, motorcyklar, datakunskap, husliga sysslor, renovera och laga, sköta en trädgård etc etc. Listan kan göras lång. Och sen finns det mängder av specialkunskaper som krävs för det professionella livet, programmering, bokföring, försäljning, montering, förvaltning etc etc.

Frågan blir – vad av allt detta ska skolan satsa på? Och vad är föräldrarnas ansvar?

Många förvånar sig över att barn spenderar 9 långa år i grundskolan. Och när de är färdiga så kan de blott ta enkla jobb som att städa på McDonalds – utan kompletterande utbildning som också kräver många år.

Då kommer vi tillbaka till resonemangets kärna. Vad sysslar man med under dessa 9 år? Det är ju en hel livstid för ett barn. Ändå lär man sig så lite viktiga och användbara saker, utifrån ett samhällsfunktions-perspektiv.

Om skolan hade varit mer effektiv så skulle en 16-åring kunna sköta enklare fakturering, administration, montering, handha vissa maskiner etc. Men det finns ett visst motstånd mot att släppa in 16-åringar på arbetsmarknaden, det anses fint och viktigt att fortsätta sin skolgång på gymnasium, högskola eller universitet, kurser etc. Arbetsmarknadspolitiken premierar också lång utbildning innan man kommer ut i arbetslivet.

Och det är väl inget fel i detta, om alla dessa år av utbildning genererar viktig och användbar kunskap. Men jag misstänker att det tyvärr inte är så.

För de flesta jobb skulle det räcka med gymnasieutbildning, om utbildningen var bättre och fokuserade på yrkeslivet och dess specifika behov och krav.

De flesta kontorsjobb kräver absolut ingen universitetsutbildning, tyvärr, även om vi luras att tro det. Enklare ekonomi, programmering, utredningar, pappersarbete, kundrelationer etc kräver ingen akademisk examen.

Vi tillbringar många långa år på universitet och högskolor, och det är blott en bråkdel av kunskaperna därifrån som vi använder i det dagliga arbetslivet. Det är slöseri med tid och resurser. Vi sitter fast i förstelnade former medan samhället och utvecklingen springer ifrån oss.

Om grundskolan koncentrerade sig på inlärning istället för barnpassning, skulle man kunna lära ut grunderna under låg och mellanstadiet, medan man skulle kunna ha vissa allmänna yrkesspecifika ämnen som passar vårt samhälle på högstadiet. På gymnasiet skulle man vidare kunna specialisera sig inom olika fält, och därefter ta ett ordinärt jobb. Högskola och universitet väljs av de som ytterligare vill specialisera sig och bli experter inom olika områden.

Våra liv och familjesituationer förändras i takt med arbetsmarknadens utveckling och globalisering. Många föräldrar arbetar numera hemifrån, och behovet av barnpassning minskar. Det finns ingen anledning att 10-åringar ska gå i skolan bara för att passas av någon. De klarar sig utmärkt hemma och kan ägna sig åt fritidsaktiviteter, medan mamma och pappa arbetar i sitt hemmakontor. 10-åringen ska gå i skolan för att lära sig något.

Tider och scheman luckras tillika också upp, det finns programmerare som helst arbetar på nätterna pga lugnet och friden. Och säljare och förhandlare måste ibland också göra samtal mitt i natten till andra delar av världen som har olika tidszoner. Det är inte heller skrivet i sten att vi måste jobba 8 timmar i följd varje dag. Och semestern måste inte tas ut mitt i sommaren, det finns andra årstider som lockar.

Vi lever i en föränderlig värld, med enorma tekniska landvinningar och stora politiska utmaningar. Vi har inte råd att göra saker på låtsas, som att gå 9 år i skolan utan att vara kvalificerad för ett enklare jobb. Eller att gå ekonomiprogrammet på gymnasiet utan att vara kvalificerad för ett simpelt ekonomijobb.

Den svenska skolans våndor

Sverige fick som bekant ett dåligt resultat i PISA:s stora kunskapstest, där  elever från ett antal länder gör ett standardiserat prov, och resultaten jämförs internationellt. Men vilka länder var det då som gjorde bra ifrån sig?

Tio-i-topplistan såg ut så här: Kina, Korea, Japan, Lichtenstein, Schweiz, Nederländerna, Finland, Estland, Canada och Polen.

Vad har dessa länder gemensamt, förutom det uppenbara, bra skolor?

Jo, man värdesätter kunskap. Även om man värdesätter kunskapen på olika sätt, så inser man kunskapens värde.

Och jag är inte säker på om vi delar den här uppfattningen i Sverige. Det är ett hårt bakslag för den svenska modellen, där man betalar mycket hög skatt, och förväntar sig toppkvalitet inom skolväsendet.

I Sverige finns det ett märkligt utbildningsförakt. Det är ok att satsa på barn som är duktiga på fotboll, ishockey, tennis eller musik. De erbjuds möjligheter i form av föreningsliv, idrottsgymnasier, kommunala musikskolor etc, där de kan kombinera sitt intresse med övrig skolverksamhet.

Vad erbjuds barn som är fenomenalt duktiga på matte, läsa, skriva, historia eller på att rita? Förutom en klapp på axeln så är det sällan de får en chans att bli upplyfta till nästa nivå.

Vi värderar inte kunskap särskilt högt. Även om vi inser att ingenjörslandet Sverige behöver nya mattesnillen och begåvade kreativa människor, så lägger vi hellre pengarna på att skapa en jämlik skola, som passar alla.

Men det är ju inte det skolan går ut på. Det är ju en en enorm missuppfattning. Om vi tillåter oss att lyfta fram de bästa inom idrott, varför inser vi inte att det samma måste göras även inom andra begåvningsområden?

Handlar det om elitskolor?

Elit, är ett mycket fult ord i Sverige. Förutom när det handlar om idrott, ännu en gång; elitidrottare är fint och något alla kan tänka sig att bli. Elitmatematiker är inte lika gångbart. Fast det är ju klart, om vi vill behålla jobben och utveckla vårt samhälle så är det sådana förmågor vi behöver.

Nej, det handlar inte om elitskolor, utan om att lyfta begåvade barn inom ALLA områden – både idrott, matte, musik, läsning, historia och teckning – och ge dem utmaningar, låta dem odla sina intressen och utvecklas.

I praktiken handlar det om att inrätta specialklasser för olika ämnen och begåvningar, precis som inom idrott och musik, och sedan låta barnen utvecklas inom sina olika gebit.

Vi är givetvis rädda för att det ska uppstå stora gap mellan de som är bäst, och de som är sämst. Det är en verklig skräck i mellanmjölkens förlovade land. Konstigt att det är tillåtet inom fotboll, tennis och slalom? Jag var ganska kass på allt detta, men överlevde ändå.

Kanske måste vi ännu en gång lära oss att uppskatta och acceptera alla våra olikheter? Utan att förakta vare sig det ena eller det andra. Tills dess kommer de svenska resultaten i PISAS test knappast att bli bättre.

Lundsbergs vara eller inte vara?

Med jämna mellanrum dyker internatskolan Lundsberg upp i den allmänna debatten. Under åren så har det uppdagats att det pågår grov mobbing och pennalism på elevhemmen. Men skolledningen misslyckas gång på gång med att lösa problemen.

Det finns en del krafter i Sverige, framförallt från vänster, som vill stänga skolan helt. Man ser internatskolor som en slags rikemansreservat som inte hör hemma i en rättvis värld.

Om vi vänder på resonemanget. Hur många kommunala skolor stängs pga av allvarlig mobbing?

Och sen finns det krafter som vill släta över händelserna på Lundsberg, framförallt från gammelborgeligt håll. Mobbingen och problemen förringas i viss mån, och skolan anses vara kapabel att hantera problemen.

Här skulle jag vilja ställa frågan vad en patrullerande nattvakt (typ Securitas) kan kosta? Möjligen har man råd med detta. Om man nu vill lösa skolans problem, och hålla ordning och reda i elevhemmen.

Men som brukligt är i många debatter och samhällsfrågor, så vill man egentligen inte lösa problemen. Tiden för rationellt tänkande och realpolitik verkar vara för längesedan förbi. Inte bara i lundsbergsdebatten, utan i så många andra frågor också.

Apples nya telefoner

Meningarna var delade när Apple igår presenterade sina nya telefoner. Somliga tyckte att de verkade fantastiska, andra menade att teknikjätten inte hade så mycket nytt att komma med.

Premiummodellen hade bättre teknisk prestanda, var utrustad med en ny och bättre kamerafunktion, bättre gyrofunktion, samt fingeravtrycks-verifiering för olika tjänster. Det mesta under huven var nytt. En helt ny telefon egentligen.

Ändå var det många som tyckte att Apple inte levde upp till förväntningarna.

Man kan fundera över vilja förväntningar folk har? Förväntningarna på Apple är verkligen gigantiska.

Vi som har följt Apple ett tag vet att det inte kommer några enorma innovationer på telefonsidan under en tid. Produkten har mognat, man har satt formen och standarden, ungefär som iPoden, om ni minns den? När man börjar erbjuda produkten i massa olika bjärta färger så är produkten mogen och genomarbetad.

Nej, nya innovationer kommer på andra produktområden, inom nya produktlinjer, som när man första gången presenterade iMac, iPod, iPhone och iPad. I och för sig så var det många som inte förstod storheten med dessa produkter heller vid första anblicken, men försäljningssiffrorna talar sitt tydliga språk.

Då undrar vi givetvis vad som är nästa nya produktområde?

Bra fråga. Det vet man ju aldrig. Men okvalificerade gissning är TV och kanske streamad musik.

Den som sätter en internet-standard för betald nedladdning av TV-serier, eller gratis reklamfinansierad TV, och komprimerar det i en enkel svart låda hon har marknaden i sin hand. I dagsläget så råder viss förvirring, man vet inte riktigt vart TV-tittandet är på väg, och det finns massa olika tjänster och modeller.

Det handlar om att produktifiera och förenkla så att tekniken kan komma alla till hands. Och det är ju just detta som Apple är fenomenala på.