Hälsa

Är ADHD-diagnosen påhittad för att läkemedelsindustrin ska tjäna mer pengar?

Vi vet att amfetamin är populärt bland brottslingar, som alltför ofta har diverse personlighetsstörningar. De rubriceras ofta som överaktiva, med ostadigt temperament, våldsamma etc. Drogen får dem att komma till ro, och det handlar i dessa fall närmast om en slags självmedicinering.

Det är i stort sett samma drog som används till överaktiva barn, med den populära diagnosen som går under namnet ADHD. Och om vi tittar på statistiken så är det närmast en folksjukdom, väldigt många barn och även vuxna verkar lida av symptomen och medicineras därefter. Ofta handlar det om personer som presterar dåligt i skolan. Och det är ingen hemlighet att många läkare och läkemedelstillverkare gjort sig en förmögenhet på ADHD.

Men nu börjar kritiken komma, den framstående psykiatrikern Jerome Kagan menar att ADHD-diagnosen är ett påhitt, och att den extensiva medicineringen ofta inte är nödvändig. Läs vidare hos Spiegel.

Skillnader mellan män och kvinnor

Hos de flesta levande varelser finns det skillnader mellan de bägge könen, även hos människan. Ibland glömmer vi detta, ofta på grund av kulturella- , ideologiska- eller praktiska skäl. Men det kan vara intressant att veta vad som skiljer män och kvinnor åt, förutom det mest uppenbara. (mer…)

Skillnaden mellan helprivat och offentlig vård

privat-offentlig-vard

Två olika system, två olika sätt att tänka. Notera att det ena systemet gav en utväg, även om det kostar pengar. Något som skulle uppskattas väldigt mycket om man själv hamnade i den situationen.

Den statliga labyrinten

Idag hade jag en gräslig dag i den allmänna byråkratins tecken. Sverige är inte ensamt om köer och trassel. Såhär kan det gå till på Cypern:

Jag skulle åka med dottern till det statliga sjukhuset för en kontroll. Jag körde tidigt ca 7:30 för att klara av allt, och hinna tillbaka till jobbet. Vi tog en lapp i väntsalen, den hade nummer 995, och det stod 900 på skärmen. Nåväl efter ca 30-40 minuter så var det vår tur. Och då insåg vi att vårt statliga försäkringskort hade gått ut och måste förnyas. Alltså kunde inte dottern undersökas just nu, utan vi var tvungna att åka hem, ta med alla möjliga papper, födelsecertifikat, pass, inkomstuppgifter etc och därefter ställa oss i en ny kö på citizen service center. (mer…)

Märklig rysk samkväm

Maktens män i Kreml umgås tillsammans, de tränar och grillar och dricker te. Jag förstår inte vad det här går ut på. Fullkomligt obegripligt för åtminstone mig. Ska den ena lämna över till den andra (igen?). Är det tronskifte på gång? Eller bara lite allmänt mys som ska delas med till omvärlden? Och är det inte lite väl tyst? Den store ledaren tränar inte ens ordentligt, utan gör tydligen fel enligt en ansedd kroppsbyggartidskrift.

Förgiftning och dödsfall på kommunalt äldreboende

Det är sällan vi ser rubriker av det här slaget. Ofta riktar medierna in sig på de privata alternativen när de ska kritisera äldreboenden, vård och omsorg.

Nu är det jag skriver absolut inget påhitt.

På det kommunala äldreboendet Brunnsgården i Ljungby insjuknade ett 70-tal personer och tre dog på grund av felaktig hantering av livsmedel. Om detta hänt på ett privat äldreboende skulle medierna och vänsterpolitikerna gått i spinn. DI skriver mer utförligt om detta. (mer…)

Vinster i vården?

Det finns en utbredd tanke om att vården närmast ska vara ideell, utan vinst, och utförd av godhjärtade fina människor.

Detta rimmar illa med hur verkligheten ser ut. Läkare och specialister inom vård och omsorg har höga löner. Läkare är i många länder ett högstatus-yrke, och de utgör en privilegierad yrkesgrupp som tjänar högt över snittet. (mer…)

5:2-dieten gammal som gatan

Det är vanligt bland äldre troende människor på Cypern, där jag numera bor, att man fastar två dagar i veckan. Fastan brukar infalla på onsdag och fredag, då äter man mindre, ofta något vegetariskt. Sen finns det också fasteperioder innan de stora högtiderna, såsom påsken.

Fasta finns i de flesta kulturer och kan ha religiösa, kulturella eller medicinska rötter. I den sekulariserade västvärlden tror många att fasta rensar kroppen, och att det är bra för det allmänna välbefinnandet, och gynnsamt mot fetma etc.

Den moderna 5:2-dieten kan med andra ord spåras tillbaka till urgamla traditioner, och det är möjligt att dietens moderna upphovsmän haft dylikt i åtanke. Det har ju länge funnits en vurm för s.k medelhavskost, med fokus på olivolja, grönsaker, ost och mindre tunga kolhydrater.

Det kan vara värt att veta för de som väljer att prova dieten att man följer en gammal tradition med kristna rötter, och kanske äldre än så. Många helger och traditioner togs över av de kristna, men har påtagligt ofta hedniskt ursprung. Julen är romarnas Saturnalia, och påsken infaller nära vårdagjämningen. Och kanske har även fastan äldre hedniska rötter.

 

 

 

Vinster i vården

I många länder har medborgarna vant sig vid att staten med skattemedel bekostar olika typer av verksamheter, exempelvis skolor, universitet, vårdinrättningar, postkontor, idrottsanläggningar  etc.

Statsmakten kan antingen lägga ut verksamheten på entreprenad, dvs avlöna någon annan att driva den, eller själva bygga upp specialistkompetens och driva inrättningarna. I det senare fallet försvinner ofta drivkraft och incitament hos personalen. Eftersom de är avlönade av staten och inte konkurrensutsatta så behöver de inte visa framfötterna.

Och det är från den här miljön Sverige kommer ifrån, köer på posten, sjukhusen etc, och personal som inte alltid är så trevlig eller motiverad. Därför bestämde man sig i början av 1990-talet för att lägga ut exempelvis skolor och vårdinrättningar på entreprenad och låta privata aktörer driva dem, fortsatt finansierade med skattepengar.

Och detta har gett mer drivkraft, motivation och kvalitet i branschen. Många tidigare kommunala simhallar drivs numera av privata entreprenörer, vilket gett ett ordentligt lyft, både inom kärnverksamheten, men även kringtjänster som bättre restaurang, café, gym etc. De är få som klagar på detta.

Statlig, landstings och kommunal verksamhet är inte alltid så effektiv, byråkrati och stelbenthet äter upp både tid och pengar. Därför är det ofta mer intressant att lägga ut verksamheten på professionella entreprenörer, även om en eventuell vinst svider i ögonen på de som kramar den stora staten.

När man diskuterar vinst inom vården så tenderar detta att bli en kvasidiskussion; ska de privata aktörerna göra en vinst på skattepengarna, eller ska vi låta statliga aktörer slösa bort dem istället?

Vinster inom den privata läkemedelsindustrin anses ju vara acceptabel. Nya mediciner och ny teknik räddar ju miljontals liv varje år. Att någon tjänar pengar på detta ifrågasätts inte. Vinsten är ju allt som oftast själva meningen med att vi arbetar. Visst kan många av oss tänka sig att arbeta ideellt under en period, men utan skälig ersättning blir verksamheten förr eller senare meningslös.

Kanske är debatten hårdast just inom vårdområdet, vård har en slags inneboende ideell prägel, alla ska ha tillgång till vård, och den ska inte kosta några pengar. Läkare och vårdare måste i och för sig avlönas, och lokaler och utrustning måste bekostas. Idealismen stöter väldigt snabbt på verkligheten.

Därför blir debatten om vinst inom vården meningslös.

Kanske vore en debatt om helprivata sjukhus mer intressant, där vårdpersonalen avlönas med försäkringspengar, som medborgarna betalar in. Då är det inte längre skattepengar som går till vården, och den eventuella vinsten blir inte heller ful eller stötande. Och staten kan ägna sig åt att hjälpa de som faller mellan stolarna, de som inte betalat sin försäkring av olika skäl, eller inte har råd. Kanske är detta en uppgift som bättre passar statsmakten – att hjälpa de utsatta – än att driva storskaliga projekt som mest generar köer, och missnöjda kunder?

Statligt hälsoregister

För att medborgarna ska få bättre kontroll över sina hälsojournaler låter nu staten upprätta ett elektroniskt register där man kan lagra sina medicinska uppgifter. Ett slags personligt hälsokonto på internet i offentlig regi.

Ponera att statsmakten samkör dina hälsojournaler med FRA:s uppgifter och allt annat som finns lagrat om dig. Personlig integritet är kanske inte det första jag kommer att tänka på.

Nu är ju tanken inte att det ska användas så, nej, det är ju för att värna vår integritet som man skapar registret, så att inte bara läkarna kan läsa journalerna – utan även du (och staten).

Upphandling pågår, det tar säkert månader, kanske år innan det är klart. Än så länge är det frivilligt, men jag antar att i slutänden kommer alla journaler att lagras på samma ställe – för enkelhetens skull.

Ännu ett skäl för att statsmakten inte ska hålla på med vård och omsorg. Grundtanken med staten är ju att den ska skydda oss från varandra, genom poils, lagar och domstolar skipas rättvisa. Det är något vi medborgare inte kan klara själva, alternativet vore privatarméer och paramilitära förband, som i vissa u-länder. Och så vill vi inte ha det.

Att låta vakthunden slicka dina sår är lika korkat som att låta läkaren vakta din port om natten. Låt läkare göra vad läkare är bäst på, och låt staten göra vad den är bäst på.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ska staten bekosta aborter?

Det görs ca 35.000 aborter om året i Sverige. Att få fram faktiska kostnader från landstingen är inte lätt. Givetvis beror det på om det är en medicinsk eller kirurgisk abort. Efter en snabb research, som inte resulterade i några länkar, kom jag fram till att en abort kostar samhället i snitt ca 10.000 kr/st, då kommer vi fram till total siffra på 350 miljoner kr per år.

Är det överhuvudtaget förenligt med läkaretiken att utföra en abort, oavsett om fostret räknas som människa eller ej? Läkare ska ju rädda liv, men hur ofta är någons liv i fara vid en abort? Och kan man motivera kostnaden, när sjuka människor står i vårdköer i väntan på operation? Samtidigt som vården får allt stramare budget?

Det är inte så ofta vi angriper abortfrågan ur denna vinkel, vården ska ju inte vara en kostnadsfråga, alla ska ju ha rätt till den – men är abort vård? Hur många är det egentligen som gör abort pga medicinska skäl, där det finns risk för barnet eller mammans liv, eller pga grava missbildningar på fostret?

Upp till vecka 18 är det fri abort, man kan ha vilka skäl som helst. Därefter måste man söka tillstånd från socialstyrelsen, varav de flesta beviljas.

De flesta gör abort för att de inte vill ha barn just nu, och kanske inte med just den partnern. Det handlar om en slags livsstilsaborter, man väljer bort barn i förmån för andra aktiviteter. Problemet är att valet innebär slutet för ett foster, som i de flesta fall skulle ha blivit en helt vanlig människa, precis som du och jag. Många som gjort abort inser givetvis detta, och drabbas periodvis av ångest.

Alternativet att behålla barnet och sedan adoptera bort det finns ju alltid, men vi moderna människor friköper oss från obehaget att vara gravida och stå i den sociala skamvrån. Kvinnan har ju rätt till sin kropp, absolut, men inte till någon annans kropp, nej. Det är beklagligt att abortfrågan har blivit ett slags politiskt slagträ bland feminister och andra frispråkiga grupper.

Jag är varken religiös, konservativ eller traditionalist, och jag är inte motståndare till kostnadsfria aborter om det finns medicinska skäl, vilket flertalet av dagens aborter knappast ens kommer i närheten av. Framförallt blir jag förvånad över att det görs ca 35.000 aborter i landet per år när tillgången till säkra preventivmedel aldrig har varit bättre.

Jag är ganska säker på att antalet aborter och oönskade graviditeter skulle gå ner radikalt om man var tvungen att bekosta aborten själv, eller gå till socialtjänsten om man inte hade pengar. Det är väl knappast rimligt att medborgarna betalar för något som sällan kan betraktas som vård, som dessutom är kontroversiellt, och knappast förenligt med läkaretiken?

Ambulans, var god dra åt…

Fallet Emil upprör många; en ung man dör p g a att ambulans inte anländer. När den dödsjuke mannen ringer SOS Alarm anses han inte trovärdig av någon oklar anledning, och lämnas att dö i ensamhet. Och det är tydligen inte första gången folk har negligerats eller behandlats illa av SOS Alarm.

Världen rikaste land med världens bästa vård verkar inte kunna leva upp till förväntningarna. Och det är svårt att skryta med världens bästa vård när patienterna inte ens får komma in på sjukhusen. Om SOS-operatören råkar vara på dåligt humör så får man ingen hjälp. Man är överlämnad till någon slags godtycklig bedömning i ett extremt kritiskt ögonblick. Det räcker inte med att säga: – Hjälp, jag kan inte andas, skicka en ambulans. Nej, operatören ska tydligen avgöra – via telefon – om man är trovärdig eller ej. Det här är riktigt jävla sjukt. Man undrar vem som beslutat om operatörernas rutiner?

Vi lägger ner enorma summor av skattepengar för att välfärden i vårt land ska fungera. Svenskarna betalar mest skatt i hela världen. Ändå brister det, och folk dör. Dör på riktigt. Då kan vi ju skrota hela välfärdsprojektet. Vad är poängen? Inför privat vård. Låt mig betala, då kanske jag blir pank och skuldsatt – men får åtminstone leva.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,