Hälsa

Narkolepsi till folket

Självklart var det något lurt med massvaccinationen i samband med förra årets svininfluensa. Sverige var en av få länder som i all hast beslutade om att vaccinera hela befolkningen.

Även om vaccinationen var frivillig så var grupptrycket stort, om man inte vaccinerade sig så var man en svikare som kunde föra smittan vidare.

Nu visade sig att svininfluensan inte var så farlig, däremot var själva vaccinet desto farligare, med en biverkning som kan bidra till den obotliga sjukdomen narkolepsi.

Och nu sitter det arga småbarnsföräldrar över hela landet med handen knuten i fickan, och förbannar de politiker och myndighetspersoner som beordrade massvaccinationen av deras barn.

Istället för att sitta och sura borde alla drabbade gå samman i en grupptalan och stämma skiten ur staten. Kanske skulle våra maktfullkomliga politiker lära sig en läxa? Men det händer väl inte i Sverige? Eller?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 

Värktabletter fäller de fria apoteken?

Under julhelgen har det pågått en debatt om apoteksmonopolets avveckling. Det handlar om att unga människor anses ha fått ökad tillgång till värktabletter, vilket resulterat i fler självmord och självmordsförsök. Från vänsterhåll kräver man ökad reglering eller att de fria apoteken förstatligas igen, för att komma till bukt med problemet.

Det är ganska typiskt för Sverige att man överlåter uppfostran och ansvar över sina barn och ungdomar till det offentliga. Vi är vana vid att politikerna vakar över oss medelst regleringar och påbud, och kanske är det detta som är roten till problemet? Ty de ungdomar som befinner sig i farozonen är knappast i behov av att man lägger över ansvaret på någon annan, nej, det är snarare mänsklig omtanke och kärlek de behöver, istället för ett utökat politiskt regelverk.

Fria apotek fungerar alldeles utmärkt i Europa och i övriga världen. Kanske är det något i svenskarnas sinnelag som bidrar till fler självmord? Har dessa storvuxna och i övrigt självbelåtna arier någon slags mental defekt som måste botas med strikt statlig reglering? Förmodligen inte.

Kanske är det en kulturell åkomma, där den preussiska problemlösarmentaliteten i själva verket är problemet. Ibland är en kram mer värd än en perfekt ritning över lyckan. Vi är dåliga på att ta hand om varandra, och utan gott självförtroende, glädje och livslust är vi illa rustade för framtiden och alla dess utmaningar.

Att värktabletter är farliga har vi vetat länge. Vi kan inte låsa in allt som är farligt, någon gång måste vi växa upp och konfronteras med alla de faror som lurar där ute. Om debatten hade varit lite mer hederlig hade den i större utsträckning handlat om själva anledningen till självmorden, och inte om de fria apoteken. Tillgänglighet och service har ökat enormt sedan staten släppte sitt monopol, vilket är av godo för alla de som verkligen behöver mediciner.

Skyll inte den svenska självmordsstatistiken på något enskilt läkemedel, apoteksbolag eller reklamkampanj. Att unga människor tappar livslusten och vill ta sitt liv är ett helt annat problem.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Svininfluensan var ingen pandemi

Jag åkte själv på svininfluensan i vintras, hade ca 38 graders feber i en vecka, samt att jag därefter fick lunginflammation. Det låter värre än vad det var. Lite antibiotika löste mina problem. Ofta handlar det om att besöka läkaren i tid, istället för att sitta och vänta ut sjukdomen.

Jag vaccinerade mig inte, jag hann inte innan jag blev sjuk, men hade nog inte gjort det ändå. Och nu i efterhand så visade sig att jag hade rätt. Svininfluensan (H1N1-viruset) var ingen pandemi. WHO har numera graderat ner det till en vanlig influensa. Svininfluensan är över.

Det var tillika FN-organet WHO som skapade panik runt om i hela världen genom att felaktigt klassa svininfluensan som en ytterst farlig och smittsam sjukdom. Miljarder skattekronor har slösats på felaktig och onödig vaccinering. Pengar som givetvis kunde ha använts till annat. Eller som kunde få ha varit kvar hos sina respektive ägare. Skattepengar är ju trots allt medborgarnas pengar, även om många politiker gärna glömmer det.

WHO har skadat sitt förtroende rejält. De kommer att krävas stora insatser för att vinna det tillbaka. Precis som IPCC, den internationella klimatpanelen, också under FN-flagg. Sedan höstens Climate Gate tvivlar man på om det överhuvudtaget funnits en någon global uppvärmning att tala om. Nu reser sig många klimatforskare och påtalar fler och fler misstag i IPCC: rapportering av klimatdata.

Att vilja väl är inte alltid att göra väl. Eller finns det några som tjänar på massvaccinering och miljöskatter?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Skatt på socker – ett eko från gamla DDR-Sverige?

Jag trodde att det var ett aprilskämt, men på fullt allvar menar ett antal läkare och en riksdagsman att vi bör höja skatten på produkter som innehåller socker, exempelvis godis. Detta för att komma till bukt med ökad fetma bland befolkningen.

Detta är ett klassiskt exempel på social ingenjörskonst, där politiker och experter tror att skatter kan påverka människors beteende och skapa nya livsmönster, och de anser dessutom att de har rätt att göra det.

Problemet handlar om att vi stoppar i oss lika mycket mat som en åkerarbetande bonddräng, men vi sitter stilla och rör oss knappast alls numera, och därför blir vi feta. Ett klassiskt välfärdsproblem.

Det är typiskt socialliberaler och socialdemokrater att angripa fetman med skatteverktyget, trots att vi redan har världens högsta skatt. Vad ska staten med ännu mer skatt till? Kan man beslagta medborgarnas lön godtyckligt? Vad blir nästa steg – fettskatt, kolhydratskatt, proteinskatt?

Nej, det här förslaget osar av okunskap. Dessutom, om någon effekt ska nås måste priset på godsaker upp rejält, mer än fördubblas, vilket givetvis kommer att leda till ökad smuggling, hamstring och utlandsköp. Och så har man fördärvat ytterligare en näringsgren och gett den organiserade brottsligheten ännu ett arbetsområde att muta in.

Om jag skulle låtsas vara socialliberal för ett ögonblick så har jag ett mycket bättre förslag. Gör gymkort, träningsavgifter och sportutrustning avdragsgilla. En enorm lättnad inte minst för alla föräldrar med hockeyspelande och ridande barn mm. Då ger man medborgarna en morot, istället för att piska dem. Dessutom skulle säkert många argumentera för att man dessutom stimulerar den svenska idrottsrörelsen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sjukförsäkringen i USA – bra eller dålig?

De flesta i Sverige är eniga om att det amerikanska sjukförsäkringssystemet är orättvist, och att det är deprimerande att så många står utanför. Om man blir sjuk i USA, kan t.ex en gallblåseoperation kosta ca 135 000 kr.

Och att punga ut med så mycket pengar är en grym överraskning och ett rejält bakslag för privatekonomin.

Men att betala ca 50% i total skatt – som vi gör i Sverige år ut och år in – blir också väldigt mycket pengar. Här har jag räknat in moms, arbetsgivaravgifter etc.

För en normalinkomsttagare med 25 000 kr/mån handlar det om skatter på närmare 200 000 kr per år. Det blir en miljon på fem år!

Vi glömmer ofta detta eftersom de flesta skatterna är dolda. Vi får inte heller reda på exakt hur mycket pengar som går till vad. Därför blir det svårt för oss att veta hur mycket vi egentligen betalar, och vad vi betalar för.

Ca 13% av de totala offentliga utgifterna går till vården. Grovt förenklat kan vi därför säga att den svenska vårdförsäkringen kostar ca 26000 kr/år för en medelinkomsttagare, dvs ca 50000 kr för en familj där bägge arbetar.

Priserna för sjukförsäkringar i USA har ökat dramatiskt, från att ha varit billigare än i Sverige för ca 10 år sedan, kostar en motsvarande familjeförsäkring ca 80 000 kr i USA. Från 1999 till 2009 har kostnaden ökat med ca 131%, dvs med ca 13% om året.

Att Obamas stora sjukförsäkringsreform kommer nu, och inte tidigare handlar förmodligen om denna enorma fördyrning. Folk med blygsam ekonomi har inte råd med försäkringen längre. Om avgifterna vore överkomliga skulle situationen förmodligen se annorlunda ut.

Kanske handlar den allra största utmaningen inte om försäkringarna, utan om själva kostnaden för vård och mediciner. Hur kan priserna stiga så? Varför är det så förbaskat dyrt? Handlar det bara om att tekniken blir bättre och dyrare? Giriga läkare? Giriga försäkringsbolag? Eller har staten lagt sig i för mycket nu igen? Det finns olika svar på frågan, här kommer en intressant version:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

De ensamma och utslagna

Häromdagen stod en kvinna framför mig i systembolagskön. Hon var i 50-årsåldern, hade käpp och såg lite sliten ut. Behöver du påse? frågade expediten. Nej, det här är snart uppdrucket svarade kvinnan. Och förra veckan var det en man som inte ens orkade vänta tills han kommit hem, han svepte en halvfalska vin på den offentliga toaletten, och lämnade flaskan i handfatet.

Ni känner säkert igen dem. De är inga riktiga gatualkisar, utan blott stukade och trasiga Svenssons. De smyger omkring ute på stan, gärna nära systembolag och köpcentrum. Ofta är de ensamma, när de tryckt i sig lite sprit vågar de ibland tilltala någon, en konversation som ofta faller platt, eftersom deras sociala förmåga är lite vissen.

Jag antar att de ofta är sjukpensionärer, långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa. Ibland misstänker man att en lättare psykisk åkomma bidragit till deras situation, eller måhända problem under uppväxten, misslyckanden i arbetslivet, i det sociala livet, eller kärlekslivet.

Kanske sitter de hemma i sina enrumslägenheter, dricker sitt vin, röker sina cigaretter, och förbannar omvärlden? De är missförstådda, osedda, glömda, sjukliga – och framförallt ensamma.

Ensamheten verkar vara ett stort problem i Sverige. Många är rent ut sagt usla på att spontant ta kontakt, småprata lite, eller bara vara allmänt trevliga. Somliga kan knappt hälsa, eller titta en i ögonen. Skygga som förvuxna råttor. Efter några öl lättar det, men då på bekostnad av konversationens kvalitet.

Att utifrån dylika sociala förmågor – bygga en karriär, skaffa sig vänner, träffa en partner, flytta ihop, få barn, uppfostra barnen, leva ett meningsfullt liv – kan nog vara ganska komplicerat.

Vi andra tycker synd om dem. De klarar inte ett vanligt jobb brukar det heta. Socialen får ta hand om dem. I Sverige behöver ingen gå hungrig.

Procentuellt har vi flest ensamhushåll i världen, ca 2 milj människor. Och merparten av dessa singlar lever knappast ett glamoröst liv á la Sex and the City. De intresserar sig förmodligen varken för Manolo Blahnik eller Decaf Latte.

Jag menar att de flesta kan bidra med något, även de som lever strax utanför samhället. Och tror man inte det så har man nog tappat tron på mänskligheten. Men kanske är det så att de enklare jobben och sysslorna är borta? Kanske har just de jobben exporterats till Kina eller Indonesien?

Vi ser ner på simpla arbeten. Märkligt nog är det arbetarrörelsen som har störst problem med s.k skitjobb. Rut-avdrag och pigjobb ses med oblida ögon, helst ska ingen behöva jobba med dylikt. Fortsätter man på den här vägen kommer arbetarrörelsen att avskaffa sig själv.

Hursomhelst, ibland undrar hur jag många de är? De där stukade människorna. De är nog ganska många. Vi känner nog alla en dylik person, och ser dem dagligen ute på stan. De flesta försörjs förmodligen med offentliga medel, av oss skattebetalare. Inte underligt att över 41% av de totala offentliga utgifterna går till s.k socialt skydd. Skolor och universitet får 13%, och vården lika mycket, 13%. Samhällsskydd och rättsskipning får 3%. Som en jämförelse.

Det brukar heta att vi måste höja skatten för att klara vård och skola. Vi måste höja skatten för att försörja alla de halvsjuka och halvfriska, borde det istället heta, men det låter inte lika bra.

Nej, det här är en svår fråga. Den politiker som skär i ersättningar och sjukpensioner brukar snabbt hamna i medial storm och folklig onåd.

Och det är välförtjänt, ty innan man sänker bidragen bör man kanske klura ut vad de halvfriska ska syssla med? Kanske fundera på vilket samhälle vi vill ha. Ska halva befolkningen försörja den andra halvan? Med vilken rätt? Ska folk förväntas ställa upp på detta? Och vad händer om de inte gör det?

Jag tror att den här fina teatern kan komma till ett abrupt slut. Vi har försökt att skapa ett samhälle utan skitjobb, utan hårda kanter, allt ska vara mjukt och fluffigt. Den rensopade artificiella verkligheten kostar emellertid enorma belopp att upprätthålla, med återverkningar på både privatekonomi, näringslivets och samhällets utveckling.

Kanske kommer vi inte att vakna förrän det sista storföretaget lämnar Sverige, och våra barn flyttar utomlands? Och så sitter vi ensamma i våra små ettor, dämpar ångesten och tristessen med lite rödtjut.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Välkommen till doktorn – du har nu plats 48 i kön…

Jag förstod inte hur märklig den svenska vårdadministrationen var förrän jag fick barn, och därigenom hade upprepad kontakt med sjukhus, barnavårdscentralen etc. Och det är inte läkarna och kvaliteten på vården som är dålig, nej, utan tillgängligheten.

Jag ser födande mammor som blir hemskickade trots att de ska föda om en timme eller två. Barn som sitter och väntar 6-7 timmar på akuten med öppna sår som ska sys. Och föräldrar som inte vet vart de ska vända sig, när husläkaren inte svarar i telefon (8.30 – 09.30), då blir sjukhusen och akutmottagningarna det enda alternativet. Och sen har vi hela biten med köerna, och väntan på diverse operationer.

Det har emellertid blivit lite bättre, sista gången jag ringde till BVC lyckades de efter lite trixande ordna en läkartid samma dag, och dottern fick sin medicin några timmar senare. Jag var uppriktigt sagt förvånad. Vår husläkaravdelning drivs numera privat (dvs av läkarna själva), men de har fortfarande lite svårt att klä av sig den opassande trånga kostym som uppenbarligen hämmar verksamheten.

När man pratar med läkare som arbetar för landstinget förstår man att mycket tid går till annat än rena läkarsysslor. Landstinget avskaffade enl uppgift läkarsekreterare i stor skala för några år sedan, vilket gör att läkare sitter med administration istället för att träffa patienter. Jämför med rättsväsendet, där poliser sitter och fyller i långa rapporter istället för att vara ute bland medborgarna.

Jag antar att försämringen är ett resultat av missriktade besparingskrav. Och kanske är det också ett symptom på ett samhälle där fel personer tar besluten. Ska vården vara politiserad? Är det vettigt att landstingets huvudmän är politiker? Ska vården inte drivas av läkare?

Undrar vad som hänt om Apple eller Google styrts av politiker, istället för de entreprenörer som gjort företagen stora och framgångsrika? Med all säkerhet hade du inte ens känt till de bägge varumärkena, än mindre googlat eller lyssnat på din iPod. Man kan tycka att vården är viktigare än elektroniska leksaker, och kanske är det dags för politikerna att visa det?

Låt sjukhus och vårdcentraler drivas och styras av läkare, och låt staten ta hand om vårdförsäkringen. Då har vi ett system som i hög grad anpassar sig efter patienternas behov, samtidigt som den uppfyller vår labila och övernitiska definition av rättvisa.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vården som kassako

Den privata vården vården ger miljardvinster, står det att läsa i dagens DN. Kanske ska vi kalla den halvprivat, eftersom den är finansierad av staten, men drivs av privatägda vårdföretag. Vinsterna retar mången socialist, eftersom vård av någon anledning inte ska gå med vinst enligt deras grumliga etik och moral.

Framförallt är det ett svidande piskrapp på landstingets ädlare delar, ty de levererar blott underskott. Den privata vården är alltför effektiv och besparande för att tolereras.

Vore det inte bättre med dyr och slösaktig vård i statens (landstingets) regi? Där alla står i jämlika köer, och väntar på sin tur, och bugar för farbror doktorn när man kommer fram. Ännu en återställare för Sahlin & Co?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sjukskötaren som larmade

Underskötaren Peter Magnusson, vid Södertälje sjukhus, larmade i januari om rasistisk jargong och sämre behandling av patienter med utländsk härkomst. Sedan dess har han kallats till upprepade trepartssamtal av arbetsgivaren, blivit arbetsbefriad, och anklagad för att fara med osanning. Dessutom har ledningen mer eller mindre krävt att han aldrig mer ska vända sig till media. Samtidigt som de erkänner att det finns attitydproblem bland personalen på den berörda avdelningen.

Om vi utgår att Magnusson talar sanning – vi har ingen anledning att misstro honom – hur kommer det sig att han blir behandlad på detta aparta sätt? Det är väl inte han som är problemet? Utan hans arbetskamrater som inte kan hålla tungan i styr. Att försöka hindra honom från att tala med journalister är dessutom ett brott mot meddelarfriheten.

Att arbeta i vården ÄR både psykiskt och fysiskt påfrestande, och man bör nog lämna aggressionerna hemma – oavsett om vi vill skylla världseländet på direktörerna, kommunisterna, invandrarna eller cylonerna. Personalen måste hjälpa alla så likvärdigt som möjligt, det ingår liksom i arbetsbeskrivningen.

Magnusson är anställd av landstinget, i ett system som åtminstone i teorin ska bygga på folkstyre – av folket, för folket. Istället får han löpa gatlopp för att ledningen är kissnödig och inte vet hur de ska hantera hans kritik. En typ utav kritik som förmodligen är jättesvår att ta, men som är absolut nödvändig för att upprätthålla ett fritt samhälle, och dessutom visar på stort civilkurage hos en enskild individ.

Jag har själv upplevt att arbetskamrater kränker och behandlar andra illa, tyvärr tillhörde jag inte skaran som vågade eller orkade höja rösten. Genom min tystnad kunde snacket fortgå, genom min tystnad upplevdes jargongen kanske som något normalt. Det är ett rent systemfel att jaga människor som vågar peka på felaktigheter och orättvisor. Särskilt i en offentlig driven och finansierad verksamhet.

Det finns en slags kultur bland både politiker och offentliganställda chefer att de står över sina egna lagar och förordningar. Detta är givetvis fel; sanningen är att de alltid har ögonen på sig, ty det är dina och mina pengar de spenderar. Och gör de fel och begår allvarliga misstag så ska de bort, snabbare än en kamel blinkar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hjälp till ett värdigt slut?

Alla som haft en dödssjuk vän eller anhöring vet att vårdpersonalen hjälper till lite mot slutet. När den döende kämpat länge och väl, och blott det ovärdiga lidandet återstår brukar läkaren öka morfindosen. Kanske är det det smärtstillande medlet som dödar eller sjukdomen, vem vet?

Som anhörig har man redan gråtit sig gul och blå, och man önskar att smärtan och lidandet ska vara över för den tunna kroppen i sjukhussängen. När handen man håller blir stel, kall, och huden vit och marmorerad då vet man att det äntligen är över.

Jag antar att den här proceduren befinner sig i en juridisk gråzon, och kanske är det bra att det tas upp till debatt? Döden och döendet är något vi moderna västerlänningar skjuter ifrån oss, vi betraktar oss själva som närmast odödliga. Vi planerar våra liv månader och år i förväg, vi räknar med att bli 50, 60, 70, 80 år gamla, som om det vore den naturligaste sak i världen.

Vi väljer att inte tänka på döden, trots att den i princip alltid flåsar oss i nacken. Somliga förtränger tanken, andra bedövar sig med religiösa koncept om ett liv efter döden; medan några accepterar frånvaron, att vi inte längre finns, precis som vi inte fanns innan vi blev födda.

Intresant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fågelinfluensan till Stockholm om 2 veckor

Nu har det hittats smittade fåglar även i Sverige, närmare bestämt Oskarshamn; det handlar om dagar innan smittan når huvudstaden.

Forskare menar att den globala handeln och modern djurhushållning kan vara en bidragande orsak till smittan, SvD 060302. Jag tänker osökt på galna kosjukan, vars spridning också har sin orsak i hur vi behandlar djur. Det krävs ingen avhandling i biologi för att inse att instängda, sönderavlade och felutfodrade djurpopulationer snabbare kan utveckla sjukdomar och mutationer. Global handel med levande avelsdjur och kött bidrar till att sprida de nya sjukdomarna med enorm hastighet. Om sedan vilda djur också smittas, då ökar spridningen än mer.

Närmar vi oss en framtid där kött blir bannlyst? Något som skulle glädja veganer och djurrättsaktivister, men inte människan som art, då köttkonsumtion har varit en naturlig del av vår kost sedan vår uppkomst. Vi är allätare, det syns framförallt på tanduppsättningen. Att t ex. vägra ge växande barn tillräckligt mycket proteiner är oansvarigt och skadligt. Däremot skulle vi västerlänningar kunna dra ner på köttkonsumtionen rejält. Vi behöver inte äta kött varje dag, till varje måltid. Om konsumtionen blev lägre, borde det räcka med djurhushållning i mindre skala på ekologiska gårdar. Priset på kött kommer med all sannolikhet att gå upp, men effekten utjämnas av att vi köper dessa varor mer sällan.

Hur reglerar vi köttproduktion på en global marknad? Det är givetvis omöjligt om inte ALLA länder förenar sig kring nya regler och ramavtal. Vilket är osannolikt om inte någon tvingar länderna till förhandlingsbordet. En gigantisk epidemi skulle i och för sig öka förhandlingsviljan, men det är inte säkert att det räcker.

Globala epidemier, global brottslighet, terrorism, miljöförstörelse kommer att kräva global politik – och där är vi hjälplöst eftersatta. Vi har ett svagt maktlöst FN. Stormakterna EU, USA, Ryssland och Kina strävar åt olika håll, och utvecklingsländerna har varken råd eller motivation att begränsa produktionen av några livsmedel.

Jag ser en framtid där vi av flera olika anledningar kommer att tvingas till global politik. Hur detta kommer att gestalta sig är omöjligt att sia om, det är inte heller säkert att detta kommer att ske på fredlig väg. Vi är inte längre blott medborgare i nationer, vi är medborgare i världen; och våra ansvarsområden sträcker sig vida över vårt grannskap och våra politiska gränser.

Denna artikel citerades av Sveriges Radios Bloggkrönikan 4 mars 2006.

Fågelinfluensan, en anka?

Tidningarna gapar om fågelinfluensan, överallt kan man läsa om denna vidriga sjukdom, som har kapacitet att växa till en pandemi, och utrota mänskligheten.

Däremot är den ingen på jobbet som pratar om saken, ingen av mina vänner, ingen av mina vänners vänner, ingen.

Är vi tokiga? Borde vi inte börja bygga skyddsrum, köpa syrgasmasker och bunkra konserver? Detta kan ju vara slutet! Hör apokalypsen ryttare dundra fram ovan molnen!

Vi är så vana vid att tidningarna skruvar upp volymen på löpsedlarna så vi skulle förmodligen inte bry oss även om en atombomb slog ner i grannstaden.

Vi är fullkomligt avtrubbade.

Helt inne i våra små liv, dagishämtningar och lämningar, jobba, tjaffsa med chefen, fredagsöl, åka till Ikea, titta på TV, umgås med familjen, tvätta, laga mat, handla, ringa vännerna, äta middag med vännerna, planera semestern och däremellan få ihop vardagen.

Vem tusan bryr sig om en pandemi?

Och vet ni vad? Jag tror att det är en bluff! Ingen i Sverige kommer att smittas av sjukdomen. Vi kommer även fortsättningsvis att klippa gräsmattan, köpa lcd tv, ladda ner gratisprogram på nätet, svära över odugliga politiker och trixa med deklarationen.

Det finns inget som kan rubba oss.