Konflikter & katastrofer

Kampen om Sydafrika

Kung Shaka av Zulufolket, 1824

De afrikanska bantufolken kan spåra sitt ursprung till Centralafrika. De började att expandera för ca 3000 år sedan. Och på 1800-talet nådde de ner till Sydafrika (Cape-kolonin), som då redan var befolkad av holländare, s.k boer. Zulu är kanske det mest kända av bantufolken, de var en krigisk nation som till och med utmanade boernas och britternas herravälde över regionen. (mer…)

Mörkret breder ut sig

Det onämnbara sker i vårt samhälle, i våra grannskap, våra kvarter; gängvåldtäkter, grov misshandel, tortyr. Den senaste tidens dåd i Malmö och runt om i landet har fått många att fundera på huruvida vi lever i den bästa av världar, eller om vi istället hör de dånande hovslagen från apokalypsen fyra ryttare?

Vår kultur är byggd på en frihetlig västerländsk grund, där vi respekterar äganderätt, varandras liv, värdighet och frihet. För att vårt samhälle ska fungera så måste de här grundbultarna någotsånär finnas på plats. (mer…)

Slavmarknad i det befriade Libyen

Sverige skickade ett antal stridsflygplan, och var med och befriade Libyen 2011 i en FN-ledd koalition. Det var i samband med den s.k arabiska våren, där folket i arabländerna protesterade och gjorde uppror mot sina diktatoriska härskare. USA:s dåvarande utrikesminister Hillary Clinton var en av de drivande krafterna bakom aktionen. Vad som hände sedan vet vi. Efter att diktatorn Moammar Khadaffi avsattes så kollapsade Libyen till klanvälde och misär. Och idag säljs svarta människor på slavmarknader för 400 $.

Vi ser inte så mycket av det här i nyheterna, dels är det skamligt för Obama, Clinton, den amerikanska vänstern och länderna som stod bakom befrielsen. Och dels handlar det om färgade som säljer färgade slavar, det skapar inte lika bra nyheter som om vita skulle sälja svarta. Det låter kanske lite cyniskt att uttrycka sig såhär, men förmodligen är analysen inte helt fel. Slaveri strax utanför EU:s gränser är idag en realitet, och få pratar om det.

Det nya Rom – EU:s gemensamma militär snart en realitet

Grundbulten i en statsbildning är militären. Den används för att signalera makt till omvärlden, men också till att tukta små inhemska regioner som är kritiska till den stora utstakade planen.

Medan vi diskuterar #metoo och andra virala mediemetadebatter så bygger EU-politikerna i tysthet en armé.

Snart är Brexit en omöjlighet och ett självständigt Katalonien blir allt mer avlägset, ty den gemensamma militären finns inte bara för att försvara från yttre hot, utan även från inre. Och i detta scenario kan fredliga regioner eller länder som vill lämna unionen givetvis betraktas som illvilliga.

En gemensam armé är inte bara en praktisk sak, utan även ett hot mot den nationella självständigheten och friheten. Ett imperium kräver en imperiearmé. Och snart är den här.

Vilket land splittras först, USA eller Ryssland?

Det pågår en kampanj som syftar till att Kalifornien ska lämna USA och bli en självständig stat. Det är svårt att veta hur många som omfamnar dylika idéer, men separationen kommer i Trumphatets kölvatten, vilket innebär att det vänsterliberala Kalifornien är missnöjt och kanske en dag verkligen kräver utträde ur unionen.

Skälen till utträdet sägs vara höga skatter, att pengarna går till det förvuxna försvaret, dåliga handelsavtal, utnyttjandet av naturresurserna, kontroll över migrationspolitiken, miljöfrågor, utbildningsfrågor,  sjukvårdsfrågor mm. Enligt kampanjen finns det mycket missnöje, mellan raderna inser man att det mångt och mycket handlar om den nya presidenten. (mer…)

Håller USA på att lämna Mellanöstern?

Det ryktas om att USA överväger att lämna Afghanistan helt och hållet, trots att Talibanerna växer i styrka. Och att man ser alltmer pessimistiskt på utvecklingen i Mellanöstern, och anser sig inte kunna tillföra så mycket.

Detta går i linje med vissa analytikers idéer om att USA kommer att bedriva en mer introvert utrikespolitik i framtiden, och i allt mindre utsträckning agerar världspolis.

Och för den som följt Donald Trumps presidentvalskampanj så är det tillika ingen överraskning. Han ogillar krigen i Mellanöstern, och att USA lägger sig i andra länders angelägenheter, samt de enorma kostnaderna som den aggressiva politiken bidragit till.

Trots svartmålningen av Trump i mainstreammedia, så kanske det blir han som drar tillbaka trupperna och avslutar engagemanget i världens mest svårlösta konflikthärd.

Cypriotiska provborrningar efter naturgas – och turkiska militärövningar

Inatt anlände riggen West Capella till block 11 i den cypriotiska ekonomiska zonen, söder om ön, vid gränsen till Egypten. Provborrningar ska ske ända fram till oktober. Det franska petroleumföretaget Total är anlitat för uppdraget.

Tidigare har Egyptierna påträffat stora mängder naturgas i området, nu hoppas man på att det finns liknande fyndigheter även på den cypriotiska sidan. Cyprioterna har sedan tidigare en fyndighet i block 12 (Afrodite-gasfältet), som ännu ej börjat exploateras.

Turkiet har förlagt militärövningar i området, då de motsätter sig cyprioternas planer på provborrningar.

Misslyckade förhandlingar om att återförena Cypern

Konstantinopel under belägring av Ottomanerna

I går avslutades ett mycket ambitiöst försök att återförena Cypern, som varit delat sedan 1974 då turkisk militär ockuperade den norra tredjedelen av ön. Det handlade om en nio dagar lång konferens i Crans-Montana i Schweiz. Där diverse topp-politiker och FN-delegater försökte hjälpa grekcyprioter och turkcyprioter att återförenas.

Turkiet och turkcyprioterna vägrade gå med på kraven om att ta bort ockupationstrupperna från norra sidan. Även då EU pressat dem att visa god vilja, och börja ta bort trupper. Att Turkiet skulle ha militär kvar i ett återförenat Cypern anses som en anomali av de flesta parter. (mer…)

Omöjliga förhandlingar om återförening av Cypern

Vy från hamnstaden Limassol, Cypern.
Vy från hamnstaden Limassol, Cypern.

I dagarna träffas Cyperns president Anastasiades och turkcyprioternas ledare Akinci i Crans-Montana, Schweiz, för att diskutera en återförening av ön. På plats finns även den brittiska utrikesministern, samt turkiska och grekiska motsvarigheter.

Om vi tittar på upplägget och platsen så är det ett ambitiöst försök till återförening. Men det finns ingen anledning till alltför stor optimism. (mer…)

De kända terroristerna

Terroristerna från de två senaste dåden i London var kända av polisen och andra berörda myndigheter. I det senaste fallet hade en av förövarna till och med låtit sig fotograferas med IS-terroristernas flagga. Han hade dessutom blivit utslängd från sin lokala moské på grund av sina extrema åsikter. Och terroristen från Manchesterattentatet hade varit i Mellanöstern bara några dagar innan dådet, där han enligt uppgift blivit radikaliserad.

Samtidigt vill brittiska politiker med Theresa May i spetsen ha ännu mer övervakning och reglering av exempelvis internet. Hon vill att statens tjänstemän ska tränga ännu djupare in i vår privata sfär, i en förmodad jakt på – kända – terrorister.

Det låter inte helt rimligt. Varför samla in ännu mer data när man inte kan hantera de informationsmängder som redan finns tillgängliga?

De ovan nämnda terroristerna var kända av polisen, ändå kunde dåden inte förhindras. Och nu ska myndigheterna dränkas i ännu mer ovidkommande data. Politikerna gör detta för att signalera handlingskraft och driftighet. Baksidan av myntet är att alla vi andra som inte är terrorister också blir mer kontrollerade. Och vårt fria öppna samhälle blir sakta nedmonterat, och i högre grad påminner om länderna i Mellanöstern. Där är ofta Internet reglerat och censurerat – tillsammans med alla andra aspekter av samhället.

Inga flaggor på Facebook – börjar vi vänja oss vid terrorismen?

Jag ser färre fanor på Facebook, där man lägger en flagga på sin profilbild, för att sympatisera med landet där ett terrorattentat nyligen begåtts. Vi kanske börjar vänja oss? Terrorismen har måhända blivit en del av vår vardag?

Men hur kan vi vänja oss vid att barn dör? Nyss var det en 11-årig flicka i Stockholm, och nu har vi en åttaårig flicka i Manchester, bägge miste livet i det som brukar beskrivas som det meningslösa våldet. De två flickorna ger offren ett ansikte, men det var många fler som miste livet, 22 mördade och 60 skadade i det senaste attentatet.

Våldet saknar dock ej mening, det fyller en funktion för förövarna, och det är planerat, uträknat och sanktionerat av en ideologi som finns i stora delar av världen, uppenbarligen mitt ibland oss. (mer…)

Vad kan vi konkret göra för att förhindra terrordåd i framtiden?

Vi upplever lugnet efter stormen nu. Många slår sig för bröstet, vi hör följande meningar repeteras: – ingen kan knäcka oss, vi står enade, polisen gjorde ett enastående bra jobb, medierna rapporterade sakligt etc etc. Att sitta och upprepa utsagor om sin egen förträfflighet är som att sitta och sjunga Kumbaya, när världen rasar runtomkring en.

Själv tror jag att terrorism absolut kan knäcka ett land, och polisen gjorde sitt jobb varken mer eller mindre. Att utrymma hela innerstaden kanske inte var helt genomtänkt vare sig säkerhetsmässigt, eller om man vill visa en enad front om att samhället fungerar som vanligt. Och mediernas rapportering var usel, då de vidarebefordrade fake news, att det var skottlossning på Fridhemsplan etc.

En god, positiv inställning och lite skarvande med sanningen kommer inte att förhindra framtida vansinnesdåd.

Vad kan man då göra rent konkret för att minska riskerna för liknande terroristattacker? (mer…)