Kultur

I väntan på Sophokratins återkomst

Fyrtornet på Pharos, utanför Alexandria.
Fyrtornet på Pharos, utanför Alexandria

I tider då demokratin får utstå mycket kritik och beskyllningar för onåbarhet, politikervälde, överstatlighet, majoritetstyranni etc, så vidhåller jag att demokrati och folkförsamlingar i grunden är sunda styrelseformer. Även Sparta hade ett råd (gerusian) som kunde avsätta kungarna. Rådsförsamlingen är den naturliga styrelseformen enligt mitt sätt att se på saken. Fler kloka huvuden löser problem bättre, även om man ibland måste underordna sig och kompromissa, vilket i ett längre perspektiv kan vara fruktbart eftersom man inte alltid har alla de rätta svaren själv. Människor har alltid samlats i grupp för att dryfta svåra frågor. Och i tider av nöd så kunde dylika församlingar utse en stark man likt en förlängd arm, men bara för en viss tid, en s.k diktator som i republikens Rom. Och den främste av modernare kungar, Jan Sobienski som slog tillbaka osmanerna och räddade Europa var tillika vald kund av Polen. (mer…)

Sociala medier – verktyg för skamstraff?

Social bestraffning är inget nytt. Om en person beter sig illa (inte nödvändigtvis bryter mot lagen) och avviker gentemot vedertagna sociala normer då riskerar hon att bli hon utfryst, och hennes snedsteg diskuteras med andra i bekantskapskretsen. På det här sättet har våra samhällen tuktat och uppfostrat folk i generationer. Särskilt illa var det om man betedde sig misshagligt mot kvinnor, detta kunde inte bara leda till utfrysning utan även till handbegripligheter, där kvinnans far, bröder och släktingar såg till att rättvisa skipades utanför lagens ramar. Personer som bröt mot samhällets normer levde farligt. (mer…)

Gudinna i kedjor

En märklig detalj som få känner till är kedjorna vid frihetsgudinnans fötter. Självaste symbolen för USA och New York har alltså varit kedjad och blivit fri. Kanske syftade man på det amerikanska folket, som alla varit immigranter och lämnat kungar, furstar och prästerskap i Europa för att börja ett nytt friare liv i USA. Vart dagens frihetstörstande personer, som vill fly undan EU, överstatlighet och överbeskattning ska ta vägen är emellertid en öppen fråga. Vi lär inte få en staty rest till vår ära, inte än i alla fall.

Butik för frihetliga ting

Under veckan som gått har jag roat mig med att lägga ut en del illustrationer och design för försäljning. Mestadels handlar det om tryck på  T-shirts, samt muggar, men det finns egentligen ingen begränsning på kreativiteten, blott tiden är en bristvara. Jag kommer att lägga till mer saker allt eftersom.

Besök butiken här: Och intill ser ni min senaste design:

 

Socialismen som dog

Redan i början av 1800-talet, då den industriella revolutionen tog fart, drömde arbetarna om att gemensamt äga företagen och dela på vinst och ansvar. Företagen skulle drivas som kooperativ, de skulle vara arbetarägda och ha en rättvis hierarki.

Arbetarna ville också ha medlemsägda livsmedelsaffärer, försäkringsbolag, banker och pensionsförvaltare. Man såg framför sig en rättvisare värld som utgick ifrån civilsamhället, dvs människor i samarbete. (mer…)

Den introverta tidsandan

Damen i sjön, av William Russell Flint

Den mörka vattenspegeln är typisk för nordiska skogssjöar och kärr. Vi som bott i kalla nord kan lätt framkalla minnesbilderna. Det som borde vara blått, genomskinligt eller speglande är istället svart, skrämmande och till synes bottenlöst. I forna tider trodde man att ett väsen bodde i vattnet, om detta skvallrar talrika arkeologiska fynd av svärd, lansar och sköldar, som offrats i sjöar eller kärr. Man kommer osökt att tänka på legenden om kung Arthur, där damen i sjön ger svärdet Excalibur/Caliburn till kungen. Och kanske har hon fortfarande kvar det i sin ägo, tills England åter hamnar i fara och en ny rättmätig härskare blir svärdet värdigt. Hon kallades Nimue, Viviane, Vivien, Elaine, Ninianne, Nivian, Nyneve, eller Evienne, och var härskarinna över det mytiska Avalon. (mer…)

Europa, en historia av enighet och splittring

Europa 1911

Europa har en lång historia av ömsom enighet och ömsom splittring. Helt enat har det aldrig varit, inte ens EU lyckades med detta konststycke, då Östeuropa, delar av Balkan och Schweiz inte är med.

Kanske började äventyret med de grekiska stadsstaterna, som egentligen inte enades förrän Alexander den store erövrade dem. Efter kampanjerna i Mesopotamien, Persien och Egypten ville han skicka sina arméer västerut, men planerna hann inte sättas i verket, då han dog av feber i Babylon. Det var Rom som fortsatte imperiebyggandet, följt av Frankerriket, det Tysk-romerska och Habsburgska riket. (mer…)

Sökande och självförverkligande – vår tids religion

Sökande och självförverkligande är modernismens och postmodernismens religion. Fenomenet är nyare än vad vi tror, en milstolpe var när Beatles åkte till Indien och besökte Maharishi Mahesh Yogi. Karaktärer som Crawley, Rasputin, Lovecraft har också satt sina spår, tillika eliten i 30-talets Tyskland som var fascinerade av germansk mytologi, ockultism, new age, vegetarianism etc. Kanske kan vi söka kopplingar tillbaka till Frimurarorden och andra liknande sällskap. Idag är det inget konstigt att kända personer vurmar för Dalai Lama, Kabbalism, Spirit cooking etc. Det finns ingen hejd på det kreativa sökandet i alla väderstreck. (mer…)

Förskjutning av Europas kulturella centrum

Donald Trump höll ett av sina mest intressanta och viktiga tal i Polen, under inledningen av sitt besök i Europa. Han prisade polackerna för deras uppoffringar under andra världskriget och kalla kriget. Lyfte fram deras stolthet och beslutsamhet, hur de återuppbyggde sitt sönderbombade skövlade land, och slutligen frigjorde sig från kommunismen. Han beskrev också Polen som Europas geografiska, men även kulturella mittpunkt. (mer…)

Kristenheten – enighet eller splittring?

Det pratas allt oftare om den kristna kultursfären eller kristenheten – förmodligen som en motvikt till islam. Och detta är inget nytt, Europa har ofta identifierats sig i termer av kristenhet, framförallt vid tider av starka yttre hot, från exempelvis mongoler, araber och ottomaner.

Vår överbryggande kristna gemenskap har emellertid inte hindrat oss från att kriga med varandra, eller underlåta att ställa upp för varandra. Västerlänningarna lät sina bröder i Konstantinopel erövras av Ottomanerna, och man förlorade en dryg fjärdedel av kristenheten i Anatolien och Mellanöstern. Vi kan också betrakta både första och andra världskriget som uppgörelser inom den västerländska anglosaxiska-germanska kultursfären, där de flesta andra folk hade biroller.

Kristenheten är sällan enig, och under ytan döljs skilda kulturer och åskådningar. (mer…)

Globalismen – dess för och nackdelar

Globalism och globalisering kom på modet efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Det fanns en tanke om att världens nationer skulle närma sig varandra både genom handel, arbete, gemenskap etc –  och att gränserna sakta skulle suddas ut.

Det finns en romantisk strävan efter en förenad värld, bland annat som det uttrycks i John Lennons sång Imagine. Vi blir alla ett, inga gränser, ingen religion, inga konflikter etc. Givetvis är detta den naiva versionen av det hela, men det tilltalar mångas hjärtan. Och likväl är musiker som exempelvis Lennon en slags passiva marknadsförare av idéerna om globalisering.

Men det finns också en mer pragmatisk hårdför strävan efter ökad globalisering, vilket innebär att politikerna skulle få ännu mer makt. Och en samordnad global juridik skulle omöjliggöra för medborgarna att undvika statsmaktens översyn. Ditt liv, dina åsikter, din lön, din skatt – allt skulle givetvis finnas i den globala auktoritetens register. EU, FN, Nato m.fl kan alla utgöra kanaler för ökad globalisering.

Vi kommer att uppleva EN forskning, en politik, en mediesanning, en väg att vandra. Pluralism, diskussioner och vändande och vridande är på väg att dö ut. (mer…)

EU – centrum, periferi och splittring

Efter det kalla krigets slut på 1990-talet upplevde världen en slags frihetlig yra och ovisshet under ett årtionde. Sedan hände något besynnerligt, vi började plötsligt att upptäcka gamla allianser och vänskapsband.

Och det är inte säkert att EU är relevant för den här nya tidsandan. Samtidigt som vi upplever att olika regioner vill lösgöra sig, som Skottland och Katalonien m.fl, så ser vi också större allianser, som exempelvis Visegrad-gruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien & Ungern). Splittring och förening i en märklig kombination.

Är det en tillfällighet att EU:s kärna påminner väldigt mycket om det gamla Frankiska väldet? Är det en tillfällighet att Visegradgruppen har likheter med det gamla Habsburgska imperiet? Den Iberiska halvön går sin egen väg, och så var det också historiskt sett, då både Spanien och Portugal var imperier med kolonier runt om i världen. Språkligt sett har de större likheter med Latinamerika än med sina Europeiska grannar.

Storbritannien står också för sig själva, understödda av de gamla medlemmarna i samväldet, där engelskan är ett världsspråk och motorn i dagens västerländska civilisation.

Det är inte heller en slump att de nordiska länderna håller ihop, det har funnits passfrihet länge och mängder med samarbeten. Hit tror jag också att Estland kommer att tillhöra. Och gruppen påminner en del om den gamla Kalmarunionen.

Håller Europa på att bli medeltida igen, går vi bakåt i historien? (mer…)