Kultur

Sökande och självförverkligande – vår tids religion

Sökande och självförverkligande är modernismens och postmodernismens religion. Fenomenet är nyare än vad vi tror, en milstolpe var när Beatles åkte till Indien och besökte Maharishi Mahesh Yogi. Karaktärer som Crawley, Rasputin, Lovecraft har också satt sina spår, tillika eliten i 30-talets Tyskland som var fascinerade av germansk mytologi, ockultism, new age, vegetarianism etc. Kanske kan vi söka kopplingar tillbaka till Frimurarorden och andra liknande sällskap. Idag är det inget konstigt att kända personer vurmar för Dalai Lama, Kabbalism, Spirit cooking etc. Det finns ingen hejd på det kreativa sökandet i alla väderstreck. (mer…)

Förskjutning av Europas kulturella centrum

Donald Trump höll ett av sina mest intressanta och viktiga tal i Polen, under inledningen av sitt besök i Europa. Han prisade polackerna för deras uppoffringar under andra världskriget och kalla kriget. Lyfte fram deras stolthet och beslutsamhet, hur de återuppbyggde sitt sönderbombade skövlade land, och slutligen frigjorde sig från kommunismen. Han beskrev också Polen som Europas geografiska, men även kulturella mittpunkt. (mer…)

Kristenheten – enighet eller splittring?

Det pratas allt oftare om den kristna kultursfären eller kristenheten – förmodligen som en motvikt till islam. Och detta är inget nytt, Europa har ofta identifierats sig i termer av kristenhet, framförallt vid tider av starka yttre hot, från exempelvis mongoler, araber och ottomaner.

Vår överbryggande kristna gemenskap har emellertid inte hindrat oss från att kriga med varandra, eller underlåta att ställa upp för varandra. Västerlänningarna lät sina bröder i Konstantinopel erövras av Ottomanerna, och man förlorade en dryg fjärdedel av kristenheten i Anatolien och Mellanöstern. Vi kan också betrakta både första och andra världskriget som uppgörelser inom den västerländska anglosaxiska-germanska kultursfären, där de flesta andra folk hade biroller.

Kristenheten är sällan enig, och under ytan döljs skilda kulturer och åskådningar. (mer…)

Globalismen – dess för och nackdelar

Globalism och globalisering kom på modet efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Det fanns en tanke om att världens nationer skulle närma sig varandra både genom handel, arbete, gemenskap etc –  och att gränserna sakta skulle suddas ut.

Det finns en romantisk strävan efter en förenad värld, bland annat som det uttrycks i John Lennons sång Imagine. Vi blir alla ett, inga gränser, ingen religion, inga konflikter etc. Givetvis är detta den naiva versionen av det hela, men det tilltalar mångas hjärtan. Och likväl är musiker som exempelvis Lennon en slags passiva marknadsförare av idéerna om globalisering.

Men det finns också en mer pragmatisk hårdför strävan efter ökad globalisering, vilket innebär att politikerna skulle få ännu mer makt. Och en samordnad global juridik skulle omöjliggöra för medborgarna att undvika statsmaktens översyn. Ditt liv, dina åsikter, din lön, din skatt – allt skulle givetvis finnas i den globala auktoritetens register. EU, FN, Nato m.fl kan alla utgöra kanaler för ökad globalisering.

Vi kommer att uppleva EN forskning, en politik, en mediesanning, en väg att vandra. Pluralism, diskussioner och vändande och vridande är på väg att dö ut. (mer…)

EU – centrum, periferi och splittring

Efter det kalla krigets slut på 1990-talet upplevde världen en slags frihetlig yra och ovisshet under ett årtionde. Sedan hände något besynnerligt, vi började plötsligt att upptäcka gamla allianser och vänskapsband.

Och det är inte säkert att EU är relevant för den här nya tidsandan. Samtidigt som vi upplever att olika regioner vill lösgöra sig, som Skottland och Katalonien m.fl, så ser vi också större allianser, som exempelvis Visegrad-gruppen (Polen, Tjeckien, Slovakien & Ungern). Splittring och förening i en märklig kombination.

Är det en tillfällighet att EU:s kärna påminner väldigt mycket om det gamla Frankiska väldet? Är det en tillfällighet att Visegradgruppen har likheter med det gamla Habsburgska imperiet? Den Iberiska halvön går sin egen väg, och så var det också historiskt sett, då både Spanien och Portugal var imperier med kolonier runt om i världen. Språkligt sett har de större likheter med Latinamerika än med sina Europeiska grannar.

Storbritannien står också för sig själva, understödda av de gamla medlemmarna i samväldet, där engelskan är ett världsspråk och motorn i dagens västerländska civilisation.

Det är inte heller en slump att de nordiska länderna håller ihop, det har funnits passfrihet länge och mängder med samarbeten. Hit tror jag också att Estland kommer att tillhöra. Och gruppen påminner en del om den gamla Kalmarunionen.

Håller Europa på att bli medeltida igen, går vi bakåt i historien? (mer…)

Är mittenpolitiken död?

I tider av djupt politikerförakt och misstro mot medier och etablissemang finns det människor som söker sig till andra idéer och lösningar om hur samhället ska organiseras.

Vi ser delvis ett uppsving för vänsterfalangen med sina social justice warriors och trumphatare. Kärnan är ganska liten, men de har en väldigt lång svans av halvpassiva sympatisörer. De plockar snabbt upp allehanda trender från de amerikanska universiteten, det handlar bl.a om tankar kring genus/gender, rasifiering, safe spaces, koldioxidaktivism, veganism, politisk korrekthet etc etc. Här hittar vi urbana kulturpersoner, lärare, akademiker, studenter etc. En stor del av det svenska politiska etablissemangen tillhör delvis denna falang, även de s.k borgerliga. (mer…)

Vitt slödder & det glödande klasshatet

Det går inte längre att göra sig lustig över afrikaner, asiater, judar etc, det anses inte civiliserat och tillhör gamla tiders burleskerier. Och gott så, skämt som innefattar ras, hudfärg och utseende kan ju uppfattas som illvilligt och nedvärderande. Det är inget vi behöver sträva efter. Däremot kan svarta skämta om svarta, judar med judar etc. Men det är en annan historia.

Vad som däremot lever kvar i vår komiska ådra är att driva med personer från lägre socialgrupper. Klasskämt är vanliga och upphöjs närmast till en konstart. Många svenska filmer & TV-serier bygger på mötet med kultiverade stadsbor och vitt slödder från landet, med exempel som Änglagård, Bröllopsfotografen, Ronny & Ragge och många många fler. Jag har tidigare skrivit om s.k vanligt folk här. (mer…)

Amerikas nya framtidstro

Vi står vid födelsen av ett nytt årtusende, redo att lösa rymdens mysterier, för att befria jorden från elände sjukdom, och att utnyttja morgondagens energikällor, industrier och teknologier.

/Donald Trump

Fritt och snabbt översatt från Trumps tacktal när han svor presidenteden igår. Och, ja, det var längesedan jag hörde något så framtidsoptimistiskt.

De folkvaldas tal har under senare år mest handlat om dystopier och elände. Att de fattigare blir fattigare, de rika rikare, medan klimatförändringarna gör livet på jorden till ett elände. Vi befinner oss ständigt i krig; krig mot droger, krig mot terror, och framförallt krig mot det fria öppna samhället. Sociala medier anses göra oss alltmer asociala, vi är fjättrade till skärmar och telefoner, vi vandrar i mörker i livets ekorrhjul. Precis allt håller på att gå åt helvete.

Trump har ju givetvis rätt. Vår värld är underbar, och vår civilisations framsteg är fantastiska. Och vi befinner oss bara i början av resan.

Är det korrekt att diskutera politisk korrekthet?

Begreppet politisk korrekthet nämns ofta i samhällsdebatten. Det anses av många vara något dåligt som hämmar samtal och förståelse. I grunden handlar det om en slags samtalsetik, där ingen av parterna ska gå över en given gräns, så att samtalet inte urartar, och man håller s.k god ton.

Vad som hänt under senare år är att tröskeln höjts. Ponera att det började med att det ansågs fel att håna folk av annan hudfärg, eller att nedvärdera kvinnor och svagare grupper i samhället. De flesta tycker nog att dessa outtalade regler är rimliga, och håller sig till dem. (mer…)

Den arabiska slavhandeln

Slavmarknaden i Khartoum, Sudan

Det pratas ofta om européernas skuld vad gäller slavhandeln under 1800-talet. Men de största slavhandlarna historiskt sett var förmodligen araberna, som ägnade sig åt slavhandel från 700-talet till början av 1900-talet. Svarta män och kvinnor fördes till handelsstationer utmed Afrikas kuster, och såldes vidare till arabländerna, Ottomanska riket och ända bort till Amerika. Många av de manliga slavarna kastrerades, och rika araber kunde ha hundratals eunucker till sin tjänst. Det är svårt att ge exakta siffror, men man beräknar att omkring 8-17 miljoner afrikaner blev förslavade under tiden som handeln pågick.

Och de var inte bara afrikaner som förslavades. Över en miljon européer togs som slavar under 1500 till 1700-talen. Arabiska slavjägare gjorde räder utmed kusterna i Italien, Frankrike, England och ända bort till Island. De tog tillfånga män, kvinnor och barn som såldes vidare i Nordafrika. I vissa områden övergav befolkningen kuststäderna, som lämnades tomma, i rädsla för att bli tillfångatagna. Än idag finns det slaveri i länder som Indien, Kina, Pakistan, Bangladesh och Uzbekistan.

Bilden visar en slavmarknad i Khartoum, Sudan.

Profetior inför 2017

2016 var året då USA och Ryssland i större utsträckning fjärmade sig från varandra. 2017 kan istället bjuda på mer förbrödring och samarbete. Krim får status av någon slags autonom republik, och Ukrainas östra provinser får lite mer självstyre. Ryssland släpps åter igen i den ekonomiska gemenskapen och landets urusla finanser får en liten skjuts framåt. (mer…)

En alternativ europeisk historiekarta

Ibland funderar man på vad som skulle ha hänt OM historien tagit en annan vändning. Alternativa händelser kan i vissa fall leda till fundamentala förändringar.

Vad skulle ha hänt om byzantinarna lyckats behålla sitt rike och besegrat turkarna på 13-1400-talet?

Ottomanernas expansion in i Europa hade aldrig hänt. Ungern hade förblivit ett mäktigt rike och även Serbien. Österrikarna skulle ha vänt sig västerut istället och kanske annekterat Bayern. Detta skulle ha delat tyskarna, och Pressuen hade förblivit en stormakt kring Östersjön, medan friserna i väst skapade sig ett större rike. Även venetianarna vände sig västerut och tillskansade sig Savoyen.

Den ökande konkurrensen kring Atlanten medförde att Storbritannien enade sig tidigare, tillsammans med hela Irland. De bortmotade turkarna och ryttarfolken hindrade Rysslands expansion i öster. Vi ser turkiska riken i Ural och Centralasien. Novgorod och Moskva är uppdelat. Moskva riktade intresset söderut istället för mot norr. Polen och Litauen är fortfarande enade. Och Sverige bildar en nordisk stormakt med Finland, Karelen och Estland, men delas upp under slutet av 1800-talet. Zionismen uppstår långt tidigare och judarna skapar ett stort rike i Mellanöstern. Armenien och Syrien förblir kristna länder, emedan Nordafrika och Arabien är muslimskt.

Det blir en byzantinare som upptäcker Amerika. I området som idag är Mexiko samt Centralamerika talas det grekiska, medan man talar engelska och franska i Nordamerika, och spanska, portugisiska och italienska i Sydamerika.