Kultur

När det inte finns några sanningar, rätt eller fel – hur kan jag då påstå detta?

Dårarnas skepp, av Hieronymus Bosch, ca 1495

Postmodernismen har gjort sig känd för att relativisera omvärlden. Den ingår som en viktig ingrediens i olika vänsterrörelser, vänsterfeminism, identitetspolitik, kulturmarxism etc. Förespråkarna anser inte att det finns några fasta sanningar eller värden; det mesta är kulturellt eller strukturellt betingat, och detta budskap har vänt upp och ner på framförallt de humanistiska vetenskaperna. Rörelsen är emellertid ganska hårt styrd av diverse auktoriteter.

Om en student exempelvis ska forska om 1600-talets skeppsbyggarkonst och utelämnar aspekter av genus (könsroll, socialt kön) i sin forskning, då kan hon få bannor av sin postmoderna handledare. Ty det kan tolkas som exkluderande mot kvinnor och andra minoriteter, oavsett om det fanns några kvinnor eller minoriteter inblandade i den tidens skeppsbyggen eller ej.

Egentligen borde man kunna utelämna allt som har med kön, genus, minoriteter, ras att göra – eftersom allt egentligen ändå är ”konstruerat” – och då borde det inte spela någon roll om vi tar upp frågan i tid och otid. Men nej, det går inte; det ska vara genusvinkel, trots att även genustanken skulle kunna vara konstruerad och tillika ifrågasättas som allting annat. (mer…)

Postmodernismen – en långsam samhällelig förruttnelseprocess

Postmodernt tänkande ser kulturen som ett flertal evigt konkurrerande berättelser, vars genomslag inte beror så mycket på dess kvalitet mot en oberoende måttstock, som på hur de uppskattas i de gemenskaper där de förekommer.

Läs mer hos Fnordspotting, om hur postmodernismen söndrar vår civilisation; en av årets bästa artiklar och ämnesval: Helen Pluckrose: Hur franska ”intellektuella” förstörde västvärlden, en introduktion till postmodernismen och dess effekter.

En stor svensk ur tiden

Ingvar Kamprad, Ikeas grundare är förmodligen en av århundradets största svenskar. Med två tomma händer skapade han ett gigantisk företag som inte bara förser oss med prisvärda möbler och husgeråd, utan även ger arbete och försörjning åt hundratusentals personer runt om i världen. I skrivande stund finns det 411 varuhus och ca 194,000 anställda, plus ännu fler underleverantörer, producenter etc etc. Det han åstadkommit är storslaget och unikt. En klurig gubbe från det mörkaste Småland med en räv bakom örat. Det var så många såg honom. Emedan lovsångerna höjs, så är det många andra som vrider sig i någon slags krampaktig avund och frustration. Ty Ingvar Kamprad visade inte bara att man kunde lyckas i jantelagens Sverige, han visade också att man kunde gå vidare och strunta i alltihopa. Kamprad flyttade utomlands, internationaliserade företaget, vägrade börsintroducera det och lade upp ett smart upplägg med diverse stiftelser som ägare, till den girige skattmasens stora förtret. Den svenska avundsjukans korthus däremot – som byggts av höga skatter, vänsterpopulism och missunnsamhet – står knappast stadigt, det fladdrar just nu betänkligt för vinden, medan Kamprads livsverk lever vidare.

Konservatism, högre makt, naturlig ordning och gammal hävd

Katedralen i Milano

Det blir allt vanligare att folk uttrycker att de är värdekonservativa, eller att de har en konservativ hållning i vissa frågor. Och det är inget konstigt, konservatismen är en ideologi som handlar om att bevara en äldre ordning och sakta ner progressiva processer. Inget ont i detta, ty hjulen rullar allt snabbare, många av oss orkar inte se allt brus flimra förbi. Att stanna upp och tänka efter är en god egenskap. Vi ser också ett ökat intresse för katolicism och ortodoxi, religionens roll i samhället framhävs allt oftare som något positivt. Särskilt vad gäller aspekter av sammanhållning och att skapa en gruppkänsla.

Därutöver har konservatismen givetvis en ideologisk överbyggnad och en historia. De tidiga konservativa ville försvara kungens envälde under den franska revolutionen. Något vi idag står lite frågande inför, ty envälde är detsamma som diktatur. Emedan andra konservativa ville återinföra ett aristokratiskt system, där rika jordägare och krigsherrar styrde landet. I Storbritannien har vi kvar spår av detta då överhuset (aristokratin) och drottningen har visst politiskt inflytande. (mer…)

Mellan hav och berg

Hamnstaden

Den klassiska liberalismen har sina rötter hos köpmännen (borgarna). En köpman träffar ofta främlingar när han gör affärer, och då gäller det att behandla främlingen med respekt om affären ska bli av. Det kan också vara lämpligt att lära sig något om främlingens seder och bruk. Till syvene och sist gäller det att skaffa mat på bordet.

Affärskulturen förvandlas till en världsbild, en ideologi. Folk gör bättre affärer om de är jämlikar och agerar i ett fritt sammanhang, som styrs av ömsesidiga frivilliga avtal. Köpmannens sammanhang kan symboliseras av hamnstaden. Här styr de rika köpmännen, befolkningen är brokig och blandad så länge man kan minnas. Folk är beresta och nyfikna på nya idéer, och låter de flesta komma till tals. De tjänar pengar tillsammans och berikar varandra. Nackdelarna kan vara brist på lugn och ro, samt böjlig moral. (mer…)

Den förhatliga progressivismen

Progressivism anses av många borgerligt sinnade personer vara något dåligt, vilket är en ren ryggmärgsreflex. Egentligen är ju inte förändring och utveckling något dåligt i sig självt, utan det handlar givetvis om förändringens innehåll. Hur förändringen genomförs, och med vilken hastighet är också betydelsefullt.

Att politikerna rev över 40 kvarter varav många kulturbyggnader i Stockholms innerstad under 1960-talet anses av många idag vara ett exempel på dålig modernistisk progressivism. Rivningen av de gamla Klarakvarten utgör fortfarande ett öppet sår i stockholmarnas själ.

Att samer var förbjudna att tala sitt språk, utöva sin religion och kultur anses däremot som orättfärdigt, här var en förändring av godo, så att alla grupper i samhället fick likartade rättigheter. Detta är ett exempel på god frihetlig förändring, eller progressivism. Behandlingen av minoriteter och det rasbiologiska institut i Uppsala är inte något vi är stolta över. (mer…)

Profetior inför 2018

Sibyllan (oraklet) i Delphi av John Collier

Vissa saker känner vi redan till, det blir vinterolympiad i februari i Peyongchang, Sydkorea. Samt att NASA skjuter upp InSight i mars, en sond som ska utföra geologiska undersökningar på mars. Fotbolls VM i Ryssland under juni och juli, och riksdagsval i Sverige den 9 september. Därutöver är det mesta höljt i dunkel, därför är det en gammal god tradition att försöka göra kvalificerade gissningar inför året som kommer.

2017 var Donald Trumps år, och han kommer att fortsätta att dominera världspolitiken, även om han kommer att lägga mest kraft inrikes. Vi kommer att få se de positiva affekterna av den stora skattereform han genomförde i slutet av året. Samt en vidare omarbetning av det amerikanska sjukförsäkringssystemet. Någon mur behöver han egentligen inte bygga, eftersom stora delar av gränsen mot Mexiko redan har kraftiga stängsel. Han kommer att förstärka väl valda delar för att symboliskt uppfylla sitt vallöfte. (mer…)

Ett motgift mot kaos

Dave Rubin intervjuar Jordan Peterson. En intressant diskussion om livet, universum och allting. Som vanligt ett intelligent samtal, på riktigt. Peterson berättar om sin bok 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos. Vi kommer förhoppningsvis att få ser mer av de här herrarna framöver.

År 2793

Innan vi började att räkna åren från Jesu födelse (Anno Domini) fanns det andra sätt att hålla räkningen. Grekerna använde de första olympiska spelen som måttstock, om vi fortsatt att räkna åren enligt detta system så skulle innevarande år vara 2793.

Det är en svindlande siffra, som något taget ur en science fiction rymdopera. Men det är egentligen ett ganska bra mått på vår västerländska kultur, så långt tillbaka vi har bevarade texter och historieskrivning. Den grekiska kulturen var västerlandets gryningsbåt. Och med skriftspråkets utbredning började allt fler folk att nedteckna sina öden och äventyr.

År 525 beslutade man sig för att ändra tideräkningen. Och Anno Domini blev allt mer populärt, men fick sitt stora genombrott först under 800-talet. Detta innebar att år 1301 efter den första Olympiaden blev 525 Anno Domini. Ungefär samtidigt stängdes de sista hednatemplen runt Medelhavet. Den som hade makt över självaste tideräkningen hade givetvis också makt över allting annat. Därför skriver vi 2017 och inte 2793.

Vänsterns rasläror

Vänsterfeministerna har berikats med ett nytt stjärnskott. Från den upphöjda scenen i en av Sveriges största kvällstidningar berättar hon om sin syn på den svenska regeringen, som tydligen ska tillsättas utifrån…ras…?

Ja, det är helt otroligt. Men om vi ska leka den leken, så har jag en mycket bättre lista:

  • President/statsminister: amerikan från Texas
  • Finansminister: ashkenazisk jude uppvuxen i Österrike
  • Näringsminister: svensk från det inre av Småland
  • Migrationsminister: japan
  • Inrikesminister: schweizare
  • Försvarsminister: Israelisk jude (vad många judar det blir…?) alternativt preussare om det finns några kvar.
  • Justitieminister: lichtensteinare
  • Utbildningsminister: finländare, alternativt en konservativ engelsman rekryterad från överhuset
  • Kulturminister: norditalienare
  • Kung: 2 m lång finlandssvensk ättling i rakt nedstigande led till Ivar Vidfamne.

Det här kommer att bli riktigt bra.

Har feminismen blivit kvinnofientlig?

Den gamla feminismen handlade om kvinnors rätt till arbete, att få delta i det politiska livet, och man sökte samma rättigheter och skyldigheter som män. Grovt sätt så tror jag att man uppnådde de här målen ungefär på 1980-talet i västvärlden. Visserligen tjänar män och kvinnor olika, men det handlar mer om livsval än kön. Två ingenjörer med lika utbildning och erfarenhet på samma arbetsplats tjänar ungefär lika mycket oberoende av kön. Däremot tjänar en undersköterska mindre än en läkare, och det finns fler kvinnliga undersköterskor än manliga. Yrkesvalet ger olika utdelning på lön och karriär, emedan ingen tvingar kvinnor till specifika yrkesval längre. (mer…)

Myten om alla människors lika värde

Det pratas ofta om människors lika värde, trots att idén inte har någon betydelse i praktiken. Vi värderar inte en uteliggare lika högt som vår egen mor. Gjorde någon det skulle denne förmodligen diagnosticeras som psykopat eller sinnessvag.

Begrepp som kärlek, tillit, respekt skulle inte ha någon mening om vi tyckte att alla vara lika värda. Givetvis tycker vi att våra barn, vår partner våra föräldrar och vänner är mer värda än brottslingar, förbrytare, främlingar etc. (mer…)