Migration

Flyktingarna har blivit lycksökare

Igår kunde man läsa i utländska tidningar att flyktingarna som kommer över havet från Nordafrika till största delen är ekonomiska migranter, och ej riktiga flyktingar. Det handlar om illegala inresor, och att dessa personer kommer att deporteras. Det är några EU-toppar som uttalat sig.

Dagen efter så projiceras ett liknande budskap på SVT, med närmast identiskt ordval. Det är en ny slags flyktingar som kommer över Medelhavet. De är felinformerade, lycksökare, och det är olagligt att ta sig in i EU på det här sättet. (Jag hittar ingen länk till nyhetssändningen, vi får nöja oss med en artikel som skrivits i liknande stil).

Därmed framstår Europa som en enda stor bankomat, ett pärleporten med enorma möjligheter.

Vi vet ju att fenomenet pågått i många år, och situationen inte ändrats nämnvärt. Det förefaller som att medierna följer EU-politikernas svängning i frågan utan större reflexion, eftertanke eller frågor.

Åsikterna har plötsligt skiftat – från att man gjort allt för att hjälpa de stackars flyktingarna i sina båtar –  till att de numera beskrivs som felinformerade lycksökare, som tar sig in i EU olagligt.

En bidragande orsak till flyktingkrisen var att statsmakten inte respekterade det kommunala självstyret

Principerna om kommunalt självstyre är gamla, förmodligen äldre än själva staten. Då vårt land under förhistorisk tid var uppdelad i mindre enheter, och de små regionerna hade självstyre. Även under medeltiden skötte landsändar och socknar sig själva, centralmakten kunde inte lägga sig i allt, och hade inte heller intresse av att att göra det. Så länge bönderna betalade sitt tionde och staten fick sin beskärda del av kakan fick regionerna i stort sett klara sig själva.

Det var senare, framförallt på 1600-talat under rikskanslern Axel Oxenstierna som landet började organiseras på allvar, och staten började syna småfolket och dess förehavanden. Med det fanns alltid en oskriven lag om att det som rörde kommunerna sköttes på kommunal nivå, medan större frågor som berörde alla sköttes av staten. Förehavandet kallas också för subsidiaritetsprincipen, och är en grundläggande syn inom EU, även om våra politiker allt oftare bryter mot den. På senare år kan vi notera en ökad klåfingrighet, där centralmakten på många områden vill lägga sig i ärenden som bäst sköts på lokal nivå. (mer…)

Make Sweden lagom again

Debatten i Sverige är svart och vit. Antingen är man för eller emot. Migrationsproblemen har ställt folk mot väggen, många följer SD:s linje och vill minimera både flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring. Medan andra med miljöpartiet som fanbärare vill ha mer eller mindre öppna gränser.

Sanningen är givetvis grå. Det finns inget för eller emot. Det är fel att stänga gränserna, men det är också fel att ha helt öppna gränser. Folk har alltid flyttat för att hitta nya jobb och skapa sig en ny framtid. Däremot kan vi inte välkomna hela städer på flykt, därtill finns inga pengar, infrastruktur, bostäder, skolor, sjukhus, rättsväsende etc – även om vi har gott om öppna kalla vidder.

Debatten är därför mestadels meningslös, illvillig och närmast infantil. Och man kommer sällan fram till någonting.

På Apollontemplet i Delphi fanns det några inskriptioner från antikens vise män: ”Känn dig själv”, ”allting med måtta”.

Och det här med måttfullhet är något vi måste lära oss igen. Sanningen ligger någonstans däremellan. Klart vi ska ha en invandring, en måttfull invandring, en lagom invandring, såsom Sverige alltid haft, och alltid borde ha planerat för framtiden. Och det spelar ingen roll huruvida en miljon människor knackar på dörren, vi kan inte släppa in dem alla, men vi ska inte heller stänga ute alla.

Make Sweden lagom again.

Regeringen är motståndare till hållbar invandring

Medan regeringen är positiv till invandring av flyktingliknade skäl och anhöriginvandring – så slår man ner på den regelrätta hållbara invandringen, dvs arbetskraftsinvandringen.

Folk har i alla tider flyttat fram och tillbaka mellan olika länder och regioner, på jakt efter arbete, nya marknader och nya möjligheter att försörja sig. Ofta var det handelsmän eller hantverkare med någon eftertraktad yrkesskicklighet, men det kunde likväl vara grovarbetare som behövdes till stora arbetsprojekt. (mer…)

Var det värt det?

När jag skummar igenom nyhetsflödet under morgonen slås jag av idel dystra nyheter, bl.a om Värnhemsskolan i Malmö där etniska konflikter är vardagsmat, där maffian försöker värva medlemmar etc, och skolans säkerhetssystem påminner allt mer om det som vanligtvis brukar finnas på fängelser. Jag läser vidare att en polischefs bil har sprängts i luften utanför Stockholm. Ett axplock bland många andra liknande dystra nyheter.

Jag märker också hur nyhetsredaktionerna desperat försöker tona ner händelserna, polischefen benämns inledningsvis ”polisanställd” i artikeln, en variant på ”blåljuspersonal” som också ofta används i nyhetsflödet. Hot mot ordningsmaktens chefer brukar i många andra samhällen betraktas som samhällsomstörtande, eller åtminstone en fara för samhällsstrukturen, likaså sabotage mot infrastruktur, skolor, sjukhus etc. Hot mot offentliganställda var något man sällan hörde talas om för några år sedan. (mer…)

Öppna gränser, murar eller något annat

Det finns en del debattörer och politiker som förespråkar öppna gränser, och gör det i någon slags vänsterliberal/nyliberal anda. I Sverige är det Miljöpartiet som pratat om det mest, men även Fredrik Reinfeldts tal om öppna hjärtan färgas av idéerna.

Frågan är vad som avses; ska kriminella, krigsförbrytare eller folk utan id-handlingar få passera fritt? Ska vi inte ha några gränskontroller alls? Om 200 beväpnade personer närmar sig, ska de släppas in?

Givetvis handlar det om en gradskillnad, somliga vill inte ha några gränser alls, som i John Lennons berömda sång Imagine. Medan andra vill ha någon slags förenklad kontroll. Jag antar att det sista exempel är vanligast och mest genomförbart.

Men vad tycker egentligen frihetligt och liberalt sinnade människor om öppna gränser och invandring? Är alla överens, eller finns det fler olika perspektiv? (mer…)

Öppna gränser, murar eller något annat

Det finns en del debattörer och politiker som förespråkar öppna gränser, och gör det i någon slags liberal/libertariansk/nyliberal anda. I Sverige är det Miljöpartiet som pratat om det mest, men även Fredrik Reinfeldts tal om öppna hjärtan färgas av idéerna.

Frågan är vad som avses; ska kriminella, krigsförbrytare eller folk utan id-handlingar få passera fritt? Ska vi inte ha några gränskontroller alls? Om 200 beväpnade personer närmar sig, ska de släppas in?

Givetvis handlar det om en gradskillnad, somliga vill inte ha några gränser alls, som i John Lennons berömda sång Image. Medan andra vill ha någon slags förenklad kontroll. Jag antar att det sista exempel är vanligast och mest genomförbart.

Vad tycker liberalt sinnade människor egentligen om gränser och invandring? Är alla överens, eller finns det flera olika perspektiv? (mer…)

Sverige skulle kunna ta emot en halv miljon flyktingar per år

Det pratas redan nu om att avskaffa gränskontrollerna, och låta fler flyktingar komma till Sverige. Volymer diskuteras ogärna, och om det görs det så handlar det ofta om att tänja gränserna uppåt. Med lite god vilja skulle Sverige förmodligen kunna ta emot en halv miljon flyktingar per år. Om folk upplät tomma rum i hus, lägenheter och sommarstugor, då skulle det kunna gå.

Om lärare, läkare, sjukvårdare, polis, brandkår och ambulanspersonal gjorde sitt yttersta så skulle det kunna fungera. Den offentliga sektorn skulle behöva nyanställa. Skatterna skulle höjas, vi närmar oss kommunalskattenivåer på närmare 40%. Även moms och punktskatter skruvas åt. (mer…)

Den bespottade mångkulturen

LimassolMångkultur, pluralism och kosmopolitism är inga direkta modeord. Många är trötta på fenomenet, vi ser segregation, integrationsproblem, ghetton, konflikter och brottslighet. Det hela framstår som ett misslyckat samhällsexperiment. Trenden går mot stängda gränser, slutenhet och en avveckling av projektet.

Jag vill härmed slå ett slag för mångkulturen.

(mer…)

Terrorns Europa

Europa skakas nu dagligen av terrordåd, framförallt är det Tyskland och Frankrike som drabbas. Det är oftast unga muslimska män från Mellanöstern som utför dåden, och terrorn förknippas ofta med det vi kallar för islamism.

Islamismen är egentligen ett samlingsnamn för ett flertal radikala muslimska rörelser. Den moderna radikala tolkningen av islam började förmodligen i Iran 1979, och fortsatte att sprida sig under de följande decennierna. Vi känner till rörelser som Talibanerna, Hizbollah, al Qaida, Muslimska brödraskapet, IS osv. (mer…)

EU:s migrationslagar gäller inte alla

Jag är sent på den här bollen, flera andra har skrivit om ämnet, men det kan vara värt att nämna igen.

Det finns sedan länge utarbetade lagar kring migration inom EU. För att stanna mer än 3 månader i ett annat EU-land så måste man uppvisa någon form av försörjning, att man studerar, uppbär pension, eller på annat sätt är försörjd.

Uppfyller man de här kraven och dessutom registrerar sig, skattskriver sig i det nya landet, betalar sociala avgifter, samt registrerar sig för moms om man är egenföretagare etc – då är man välkommen att stanna. På det här sättet bidrar man till det nya landets ekonomi. Och man bygger vidare på idén om den fria rörligheten i syfte att skapa en form av europeisk gemenskap – oavsett om vi gillar unionen eller vill ha ett lösare samarbete. (mer…)

Samtidigt i Ungern

Ungerns premiärminister Viktor Orbans höll ett eldigt tal för några dagar sedan, där han angrep den s k politiskt korrekta Europeiska överklassen och folkvandringen/massmigrationen etc.

Det blir alltmer viktigt för oss att snegla mot Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien (den sk Visegrad-gruppen, V4), som håller på att utvecklas till en maktfaktor inom EU, och förmodligen än mer om(när?) unionen splittras.