Partipolitik

Trumphatarna och våldet

James Hodgkinson, 66-åringen från Illinois, som hatade republikanerna och Donald Trump, tog saken i egna händer och började skjuta med en pistol på en republikansk välgörenhetsgala. Kongressmannen Steve Scalise blev allvarligt skadad av ett skott i ljumsken, ett antal poliser blev också skadade, innan de hann oskadliggöra gärningsmannen, som senare avled.

Splittringen mellan demokrater och republikaner är just nu avgrundsdjup. Det finns massor av människor som HATAR Trump. Och det är svårt att begripa varifrån allt detta oförtäckta svarta hat kommer.

Den amerikanska presidentens politiska inriktning är inte särskilt kontroversiell, närmast ljummen, om man tar sig besväret att titta på de enskilda detaljerna. (mer…)

Träskdjuren slår tillbaka

Trumphatarna ger sig inte. Även när den förre FBI-chefen under förhör medgav att han inte känt till någon rysk inblandning i den republikanska valkampanjen, så kvarstår misstankar och beskyllningar. Och det känns som att ju tunnare bevisen blir, desto högljuddare blir debatten. Det har ju snart gått ett halvår, och ännu har ingen fakta lagts fram om rysk inblandning i valet. Att skrämmas med ryssen funkade under det kalla kriget, undrar hur många som går på det idag?

Inte ens Trumphatarna tror längre på alla historier som snurrar runt i medierna. Men skvallret är ett viktigt vapen i jakten på den förhatlige presidenten, och alla  medel är tydligen tillåtna. När Trump lovade att rensa upp träsket i Washington så kunde vi givetvis förvänta oss en reaktion, att träskdjuren skulle göra motstånd. (mer…)

Håller det svenska politiska etablissemanget på att klappa ihop?

Krav reses på en ersättare för den moderate partiledaren Anna Kinberg Batra, och även ledningen föreslås bytas ut. Batra saknar karisma och ledaregenskaper, medan partiet står inför stora utmaningar och behov av förnyelse. När väl proppen går ur kan det bli stridigheter och tumult inom partiet, något som inte är optimalt, då nedräkningen till nästa val har börjat. (mer…)

Jakten på orangea Hitler

Orangea Hitler är vad kravalldemonstranterna i Antifa kallar Donald Trump. De har inte så mycket till övers för den nyvalde presidenten, men deras syn speglar även många mediers och liberala amerikaners. Trump är dålig och förblir dålig. Och nu vill man dra honom inför riksrätt.

Men det kommer att krävas mer än några hastigt nerklottrade anteckningar från den förra FBI-chefen Comey, dessa dokument som få eller ingen för övrigt sett. Det kommer att krävas mer än anklagelser om samarbete med ryssarna under valkampanjen; här har man haft mer än fyra månader på sig att skaffa fram bevis, fortfarande ser det tunt ut. Och vad gäller Trumps påstådda läckor till den ryska utrikesministern, så är det givetvis så att presidenten själv väljer vad han säger under sina möten, och inte media. Däremot så kan läckan som återgav samtalet till medierna hamna i fängelse för landsförräderi. Det är inte heller säkert att samtalet mellan Trump och ryssarna innehåll något känsligt över huvud taget. Det är mycket fluff i debatten, det är riktigt rörigt just nu. (mer…)

Gökunge vinner franska presidentvalet

Emmanuel Macron vann presidentvalet i Frankrike. Alla drar en lättnaden suck. Han beskrivs som en mittenpolitiker och folkets röst. Macron dök upp från skuggorna, och utan ett ordentligt parti tog han täten i presidentvalet och vann över de etablerade partierna.

Ungefär som om Anders Borg skulle starta ett nytt parti och plötsligt sopa socialdemokraterna, moderaterna och SD under mattan. Men Macron är i allra högsta grad en del av etablissemanget, har gått i rätt skolor och rört sig i rätt kretsar, och älskas av journalister och media. Folkligheten och uppstickarrollen är hastigt påklistrad.

Och vad gäller tankegodset så befinner han sig inte i mitten av den politiska kartan. Macron har uttryckt idéer om att förstärka EU och skapa en inre cirkel av euro-länderna med egen regering och parlament. Detta skulle lämna länder som Sverige, Danmark, Ungern, Tjeckien och Polen utanför, på avbytarbänken.

I tider av EU-skepticism och misstro mot politikernas förmåga – så är dylika åsikter inte bara udda, utan tämligen extrema.

Katastrofresultat för de etablerade partierna i Frankrike

Nykomlingen Emmanuel Macron vann första omgången i det franska presidentvalet. Han och den andra utmanaren Marine Le Pen går vidare till andra omgången. I linje med det amerikanska valet och brexit-omröstningen så är det outsiders som vinner stort. De franska socialisterna och republikanerna backar, och är inte med i slutstriden.

Macron är frontfigur för det nybildade partiet En Marche!, och han beskrivs som en mittenpolitiker. Macron har studerat filosofi, arbetat på det franska finansdepartementet och på en investmentbank. Under några år tillhörde han det socialistiska partiet, men beskriver sig själv som icke-socialist, utan liberal. Han har också uttryckt stöd för större interventioner i Syrien. Han är för EU, men vill reformera unionen till att bli ännu mer lik en federation, med harmoniserade bolagsskatter, och länderna i eurozonen ska få större mandat.

Vad gäller migration så försöker han ställa sig i mitten, och välkomnar å ena sidan flyktingar, men å andra sidan vill han stärka gränskontrollerna vid EU:s gränser och snabbt utvisa de som ej får uppehållstillstånd. Emmanuel Macron beskrivs nog av många som en relativt oerfaren politiker, politiskt är han pragmatisk och lite svårgreppbar, hans framtida ståndpunkter kan möjligen ändras. Hans positiva inställning till EU är ganska unik i tider av djup euroskepticism, och kanske är det detta som kan fälla hans presidentskap. Om Marine Le Pen kan samla alla EU-kritiska röster, då kan hon utgöra ett hot mot Macron i sista omgången av presidentvalet.

Från fascist till inkompetent

I USA har det skett en slags förändring  i debattklimatet. Det generella åsikten bland vänsterintellektuella initialt var att Trump var fascist och en hitlerkopia.

Men nu när Trump misslyckats med att baxa igenom den nya sjukförsäkringsreformen i representanthuset – så är han inte längre fascist – utan han är numera inkompetent. Trumphatet byter härmed inriktning en smula. Läs Scott Adams blogg för mer detaljer.

Och detta är en givetvis en förändring till det bättre. Att demokratiskt valda politiker kallas inkompetenta är mer rimligt än att kalla dem för fascister. Det tillhör spelets regler att kalla politiker inkompetenta, det är mer normalt i det politiska landskapet. Att ge dem epitet från 1930-talets Tyskland är inte lika vanligt.

Donald Trump svor presidenteden den 20 januari. Det har gått 67 dagar. Och han har redan misslyckats. Trump är inkompetent.  Inkompetent.

Undrar vad vi ska kalla Obama, som jobbade hårt på samma sjukvårdsförsäkring i 8 år utan att lyckas?

Trump och avlyssningen

Det här är en lång historia, som jag ska försöka göra så kort som möjligt. Trump tidigare har hävdat att han blivit avlyssnad av Obama under valrörelsen. Alla världens medier har skrattat åt honom, och hans galna teorier. DN skrev en artikel om att Trumps avlyssningsteori har nått vägs ände.

Man kan ju fråga sig hur DN känner till de faktiska omständigheterna kring amerikansk avlyssning och säkerhetspolitik. Kanske gissar de lite? Eller så vill de så gärna att Trump ska framstå som en idiot, och de sällar sig villigt till den politiskt korrekta mobbingkören. (mer…)

Skippa golfrundan

Carl Bildt (om någon minns honom) menar i en SVT-intervju att Trump borde skippa golfrundan och komma till Sverige själv, för att bilda sig en uppfattning om migrationsproblematiken.

Detta är ett ganska lustigt uttalande på flera olika sätt. Dels försöker ju Bildt som så många andra tona ner problemen och göra sig lite lustig över Trump. Ungefär som om Trump vore en jobbig granne som man kan snacka lite skit om i tid och otid. Som om Trump inte vore USA:s president. Det kanske kan vara lite svårt för Bildt att ta in, men nu är faktiskt Trump president. Han vann valet i höstas. Det sitter en ny kille i ovala rummet.

Och en annan sak. Skippa golfrundan…? Var det inte Obama som spelade golf? Vad jag vet och läst i de flesta andra tidningar så beskrivs Trump närmast som en arbetsnarkoman, som stiger upp tidigt och lägger sig sent och jobbar hela tiden. Samt att han också till skillnad från företrädaren har en öppnare policy om vem och vilka som får komma in i ovala rummet.

Att ens insinuera att Trump latar sig och spelar golf tyder inte bara på att man inte har någon koll, utan också på att man är helt borta från matchen.

Varför Trump?

Jag erkänner, jag är möjligen något överdrivet fascinerad av president Donald Trump. Och varför då denna fascination? Jag ska försöka bena ut det hela. Det är inte så att hans politiska linje helt sammanfaller med min egen, nej; hade jag varit amerikan så skulle nog min röst gått till Gary Johnsson, libertarianska partiet.

Jag är fascinerad av Trump dels för att jag följt honom under flera år, läst flera av hans böcker, och dels för att han under hela kampanjen var en underdog. Ingen tog honom på allvar, medan han sakta men säkert konkurrerade ut motkandidaterna. Hans kampanjbudget var mycket mindre än Hillary Clintons, ungefär hälften; mig veterligen har ingen kandidat vunnit utifrån en så stor skillnad i budget. Och Trump lyckades mobilisera gräsrötterna, därutöver lyckades han vinna utan att kampanja nämnvärt i stora demokratiska valkretsar som Kalifornien och NY. (mer…)

Donald Trump är en klassisk amerikansk president

Donald Trump är en klassisk amerikansk president; han gillar stora familjer och många barn, därutöver är han skeptisk till aborter, som anses inskränka på rätten till liv. Även ett foster är en människa, eller åtminstone något som kan bli en människa. Abort är överhuvudtaget en svår fråga. Även i länder där man är positiv till aborter så finns det regler för själva processen, det är viktigt att informera kvinnan vad hon gör, så att hon inte ångrar sig senare. Det är ju inte en självklarhet att man kan bli med barn igen, och att barnet är friskt, särskilt inte när man försöker skaffa barn allt senare i åldrarna.

Däremot kan vi borste från abortfrågan vad gäller president Trump, det är delstaterna som bestämmer och inte presidenten. (mer…)

Håll dig väl med folket

Fursten får gärna vara osams med stormännen. Det viktigaste är att hålla sig väl med folket, annars kan man störtas.

Niccolo Machiavelli

Hillary Clinton missade detta essentiella budskap i Machiavellis klassiska bok Fursten, om konsten att härska. Det spelar ingen roll att man håller sig väl med politikerna, kultureliten och företagsledarna, har man inte folket med sig så kommer man inte att vinna makten. Även Barack Obama tappade kontakten med folket i slutet av sin mandatperiod, och hans eftermäle kommer förmodligen att mest likna en utdragen gäspning. Det spelar kanske inte så stor roll att man är cool och har trendiga kostymer, är bra på att dansa och spela golf – när man inte lyckas åstadkomma något i den politiska arenan.