Skatter & bidrag

Piketty på ideologiernas loppmarknad

Franske ekonomen Thomas Piketty tycker att det är en galen idé att ha noll skatt på förmögenhet och arv.

Den nysocialistiske ekonomen är i ropet med sina förlegade idéer, varav de flesta är prövade och förkastade flera gånger om. Men det är alltid kul att gå på ideologiskt loppis och titta på alla dammiga konstiga prylar. Tyvärr lär de finnas folk som tar Piketty på allvar, och då blir det ju inte längre så roligt.

(mer…)

Vart tog skattepengarna vägen?

I forna tiders feodalsamhällen krävde fogden bönderna på ett tioende, dvs bönderna fick lämna in en tiondel av sin skörd till godset. Fogden å andra sidan lovade beskydd, lag och ordning – i bästa fall. Ofta såg den här typen utav skatteindrivning ut som dagens maffiaverksamhet, om bönderna inte betalade åkte de på stryk. Pengarna användes av fogden efter eget tycke, till krig, byggnationer, lyxkonsumtion etc.

Skatt var lika med stöld.

Sedan medeltiden har våra samhällen utvecklats, under 1800-talet lades grunden för de demokratiska reformer som lett fram till dagens välfärdssamhälle. Fogden har ersatts av folkvalda, och skatten används för att finansiera gemensamma åtaganden som försvar, rättsväsende, utbildning, vård och socialförsäkringar, bidrag etc.

Kan man idag prata om skatt som stöld?

Det är givetvis en stigande skala. Ju fler meningslösa utgifter som de folkvalda ägnar sig åt, desto större blir missnöjet hos skattebetalarna, och desto sämre blir betalningsviljan.

När politiker slösar pengar på representation, ogenomtänkta infrastrukturprojekt, onödiga reklamkamjer etc, då ringer varningsklockorna. Det finns en sajt som på heltid ägnar sig åt att uppdaga slöseri med offentliga medel, så jag tänker inte gå in på det i detalj.

Ja, vi kan konstatera att skatt kan vara stöld – även i dagens moderna samhälle.

Om en ensamstående sjuksköterskas skattepengar går till bjudresor, nattklubbsbesök och cigarrer – ja, då kan vi absolut prata om stöld. Till detta kommer även korruption i vissa länder, där skattepengar helt enkelt bara försvinner. Oklart vart, men förmodligen i någons ficka.

Den ensamstående sjuksköterskan skulle själv aldrig ha råd med motsvarande utsvävningar istället tar politikerna hennes pengar och nyttjar dem för eget syfte.

Sjuksköterskan kan inte ensam ställa sig upp mot politiker och myndigheter, hon kan inte processa mot statsmakten och dess representanter. Vart fjärde år kan hon lämna en missnöjesröst, och försöka få bort de sittande politikerna och prova ett nytt gäng. Med risk för att slöseriet upprepas.

Det är mot bakgrund av det här resonemanget som vi bör begrunda slöseriet inom EU. Det saknas 57 miljarder kr i EU:s bokföring. Det är mer än hela den svenska försvarsbudgeten under ett år, mer än vård och skola. Blir ni upprörda?

Vi kan skratta åt unga nyliberala slynglar som springer omkring med T-shirts med texten skatt är stöld. Verkligheten är ju mer nyanserad, mer balanserad och sofistikerad

Skatt är delvis stöld.

*

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

De rikedomsalstrande krafterna

När politiker vill öka ett lands välfärd finns det i princip två olika sätt att tillgå. Antingen genom att förenkla för de rikedomsalstrande krafterna. Här kan låg bolagsskatt, låg inkomstskatt, låg moms, minskad byråkrati etc vara starka hjälpmedel.

Det blir enklare för entreprenörer att starta sina företag, produkterna blir billigare att tillverka och mer attraktiva på marknaden. Och risken att verksamheten flyttar utomlands minskar. Ett starkt näringsliv ger många jobb, ökad välfärd, och i slutänden även mer skatteintäkter till stat, landsting och kommun.

Sen finns det de som menar att det tar för lång tid innan rikedomen sipprar ner till det vanliga folket, att man måste hjälpa till på traven, genom omfördelning av resurserna. Detta sker genom ett ökat skatteutag och utbyggt bidragssystem. Skatterna är hämmande för företagare och entreprenörer, och utgör egentligen raka motsatsen till det förra exemplet, där man istället förenklade för näringslivet.

I många länder har man idag glömt de rikedomsalstrande krafterna. Även de nya moderaterna i Sverige tillhör den skaran, som numera tror att man kan lösa det mesta med olika skattesatser och omfördelning.

Vad har Reinfeldt gjort för att locka nya företag till landet? Vad har han gjort för att de befintliga företagen ska växa och må bra? Vad har han gjort för att det överhuvudtaget ska bli meningsfullt att starta ett företag?

Inte mycket. I landet lagom är det mest praktiskt att vara anställd. Företagare får en långt mer komplicerad tillvaro kantad av byråkrati och kreativa skattepåslag.

Om man inte de främjar de rikedomsalstrande krafterna så vissnar tillslut äppelträden, och det kommer inte att finnas några äpplen att plocka, vare sig för eget bruk, eller till att omfördela. Träden måste vårdas, och det måste hela tiden planteras nya träd.

IMF vill införa punktskatt på alla bankkonton

Internationella valutafonden, med Christine Lagard i spetsen, föreslår en punktskatt på alla bankkonton, för att komma till bukt med skuldkrisen i Europa. Om man tog 10% från alla medborgare så skulle skuldkvoten vara tillbaka på 2007-års nivåer. Förslaget är inte skarpt, men att man ens diskuterar dylikt vittnar om desperation.

Det påminner starkt om Cyperns bailout i våras. Bankkonfiskationen var måhända ingen engångsföreteelse? Det är med andra ord dags att flytta sina besparingar – om man har några – ut ur eurozonen. Frågan är vad som händer om alltför många drar samma slutsats?

Först låter vi politikerna fördärva vår ekonomi, med en omöjlig gemensam valuta, och extremt låga räntor som bidragit till överhettning – sedan ska vi medborgare betala för kalaset?

Meborgarlön i Schweiz?

Det finns politiska krafter som vill införa medborgarlön i Schweiz. Enligt förespråkarna skulle medborgarlönen ersätta det nuvarande bidragssystemet och skapa ett mer rättvist samhälle. Alla medborgare skulle erhålla ca 18.000 kr per månad.

Tanken om medborgarlön dyker upp med jämna mellanrum. Och det finns förespråkare på bägge sidor av blockgränserna. Vissa borgare tycker att det vore praktiskt att förenkla dagens snåriga bidragssystem med ett enda bidrag som utgår till alla,  medan vänstern tycker att det är en rättvisefråga. Jag har tidigare skrivit om medborgarlöns-frågan och dess problem.

Historiskt sett, att skänka pengar till medborgarna brukar vara ett sätt för härskare att visa sin makt och sin goda vilja. Man köper helt enkelt röster, skaffar sig anhängare eller ökar sin populäritet. I forna tider kunde härskaren ha en stor privat förmögenhet, ofta anskaffat genom krig eller feodalsystemet.

Själv kommer jag att tänka på hur Göran Persson vann sin sista mandatperiod. Det var jämt skägg ända tills han lovande att öka subventionerna till förskolorna. Det nappade barnfamiljerna på, och den listige realpolitikern Göran Persson vann valet.

Problemet är att det egentligen inte existerar någon medborgarlön. Det är egentligen din egen lön – eller någon annans lön – som omfördelas. Hela skatte- och bidragssystemet bygger på omfördelning av skattepengar.

Medborgalönsystemet fungerar så länge det finns produktiva människor som arbetar så pass mycket att det skapas ett överflöd. Av detta överflöd, kan man ta, och omfördela efter det politiska godtycket.

Om överflödet minskar, eller försvinner helt så dör även systemet med medborgarlön. Och då kan staten blott finansiera sina utgifter med sedelpressen, vilket i slutänden urholkar valutans värde.

Det finns också en fråga om motivation. Frågan är hur motiverande medborgarlönen är för redan bortskämda ungdomar? Hur intressant blir det att plugga i 4 år på universitet när man ändå har en grundläggande försörjning, och inte behöver anstränga sig mer än nödvändigt.

Om vi vill skapa ett samhälle där ALLA ska ha det bra, och skapa en grundtrygghet för ALLA. Vore det inte mer intressant att prova det diametralt motsatta?

Sänk skatterna rejält, vilket innebär att överflödet ökar, och många lågavlönade klarar sig själva. Behovspröva ALLA bidrag och ersättningar. Då kan vi vara säkra på att pengar enbart går till behövande och humanitära insatser. Att vi ska hjälpa de utsatta är ju de flesta eniga om.

På detta sätt hjälper vi de som behöver hjälp. Och vi har ett starkt socialt skyddsnät. Och de som inte behöver hjälp – ja, de behöver ju inte hjälp…

Sänkta skatter för pensionärer?

Danne Nordling skriver intressant om kristdemokraternas förslag om sänkt skatt för pensionärer.

När löntagarna fått flera s.k jobbskatteavdrag, då ska väl även pensionärerna belönas? Förslaget landar emellertid i en diskussion om småpengar, enligt Nordling.

Är det ingen som undrar varför pensionärer betalar skatt överhuvudtaget…?

Samtal med övermyndigheten

Vi medborgare har egentligen inte så mycket att säga till om; dagens samhälle skiljer sig formellt från gamla tiders kungadömen och envälden, men medborgaren är fortfarande på många sätt rättslös inför myndigheter och lagstiftare.

Hur många av er skulle våga lyfta luren och säga följande:

– Hallå, är det skatteverket?

– Det stämmer du har kommit till Skatteverket. Mitt namn är Bengt Byrålåda, hur kan jag hjälpa dig?

– Det står här att jag ska betala 150 000 kr i skatt. Och jag tror att det är något som inte stämmer.

– Kan jag få ditt namn och personnummer så ska jag kontrollera saken.

– Mitt namn är Folke Folkskocken, 650112 1131

– Hm, det verkar stämma. 150 000 kr är vad du ska betala i skatt.

– Med tanke på den låga uppklarningen av brott här i trakten, skolans vikande resultat, samt sämre kvalitet i vård och omsorg så är jag rädd att det inte utgår någon skatt i år.

– Ursäkta?

– Det utgår ingen skatt i år. Jag är ledsen.

– Men så kan du inte göra, alla måste betala skatt enligt lag.

– Jag meddelar kronofogden att det föreligger en tvist mellan mig och stat, kommun, landsting, och att jag inte betalar förrän tvisten är löst.

– Vad menar du med tvist?

– Statsmakten har inte levererat enligt överenskommelse. Det jag tidigare nämnde om skolan, brotten, vården etc. Därför föreligger det en tvist. Jag betalar gärna när statistiken blir bättre!

– Så här kan du inte göra…

– Ni behöver inte kontakta mig förrän tvisten är löst. Ha en trevlig dag!

 

Fördelningspolitik

Fördelningspolitiken är välfärdsstatens viktigaste instrument. Genom att pengar fördelas till behövande, fattiga, utslagna, sjuka etc så kan man motivera höga skattesatser. Genom fördelningspolitiken får vi ett mer rättvist samhälle. Systemet ifrågasätts sällan på allvar. Det här är Svedalas betongfundament.

Notera att välfärdsstaten inte enbart fördelar pengar till de fattiga och behövande, nej, de största beloppen fördelas runt i medelklassen, i form av föräldrapenning, barnbidrag, vab, a-kassa etc. Pengar som medelklassen egentligen inte skulle behöva – om de inte betalade så mycket skatt, och kunde spara en slant.

Låt oss titta på ett helt ordinärt företag. Det är ju näringslivet som skramlar ihop skattepengarna och ger folk arbete och mat på bordet. Hur ser skattesatserna ut i ett vanligt bolag egentligen?

Här har vi det fiktiva företaget Ruperts Rör & Svets, som drar in 6 miljoner om året på 10 anställda som vardera tjänar 27,000 kr i månaden innan skatt. Varje anställd kostar 421 200 kr om året inklusive sociala avgifter. Det blir 4,21 milj i lönekostnader per år. Återstår 1,78 miljoner, som går till materialinköp, hyra, samt vinst till ägaren.

Ägaren heter Rupert, han är aktiv inom firman och fungerar som både chef och vanlig arbetare. Som så många andra småföretagare tar han ut minimal lön, och förlitar sig istället på vinsten som brukar bli ca 400,000 kr om året, i bästa fall. På det betalar han 22% i bolagskatt, och får behålla 312,000 kr, dvs 26,000 kr netto/mån. En ordinär ersättning för en person som jobbar 70 timmar i veckan, ansvarar för 10 anställda och svarar i telefon dygnet runt.

Så här ser det ofta ut bland småföretagen. Ibland hyffsar man till siffrorna genom att jobba lite svart utanför kontorstid. Lågkonjunkturer ställer ofta till det då man har en ganska skral kassa. Problem blir det också om maskiner går sönder och nya måste köpas in. Men man klarar sig. Det rullar på, som Rupert brukar säga.

Värt att notera är att av de 6 miljonerna som företaget drar in så går ca 2,5 miljoner till skatter, sociala avgifter och moms. Lågt räknat. Skulle vi räkna in momsen som de anställda betalar med sina löner när de handlar i affärer etc så skulle det bli ännu mer, säkert runt 50%.

Om Rupert hade fått betala en miljon mindre i skatt så hade han förstås tagit ut lite mer i vinst, det har han ju gjort sig förtjänt av.

Samt anställt två personer till.

Två personer som inte skulle behövt gå på a-kassa eller på någon vidareutbildning i arbetsförmedlingens regi.

Apropå fördelningspolitik.

Skattemoral?

Det talas ofta om skattemoral, särkilt under kristider när staten har ont om pengar i skattekistan. Det handlar om att medborgaren ordningsamt ska betala skatt, utan att fuska eller tänja på reglerna.

Mer sällan talas det om skattemoral ur ett annat perspektiv, lagstiftarens perspektiv. Är det rimligt att ständigt höja avgifter, skatter och pålagor – och förvänta sig att gemene man förnöjsamt ska acceptera och betala? Även politikerna bör hålla sig inom etiken gränser för vad som ska beskattas, och hur mycket. Även de bör ha skattemoral.

Skattetrycket skiftar från land till land, i de flesta stater betalar man mellan ca 30-50% totalt, inkl moms, sociala avgifter etc. Sverige ligger givetvis i det övre registret.

Vad är då en rimlig skattesats? Kan man resonera sig fram till det?

Om vi börjar från början; de flesta är överens om att 100% skatt är fel. Om alla pengar tas så är man blott en slav, oavsett om pengar fördelas tillbaka eller ej. Vi vill ju ha en viss makt över vår privatekonomi.

Även vid 50% totalt skattetryck går det en viktig skiljelinje. När det offentliga tar hälften eller mer av din lön. Där står den svenska politiken idag och stampar. Vi ligger på ca 46% total skatt. Andra länder med hög skatt är Danmark, Frankrike, Belgien.

Det går också viktiga skiljelinjer vid 40% och 30%. Här ser vi länder som Storbritannien, Holland, Kanada m fl.

Om vi närmar oss ett skattetryck på 20% så räknas det som mycket lågt, och tankarna går till diverse skatteparadis eller länder som anses vara fattiga, exempelvis Mexiko.

De flesta medborgare i världen betalar alltså runt 30% i skatt. I bästa fall får man tillbaka vård, skola, utbildning, rättsväsende och försvar. Högskatteländerna erbjuder dessutom starkare sociala skyddsnät, arbetslöshetsförsäkringar, sjukförsäkring, föräldrapenning, god pension etc.

Alla dessa tjänster – förutom rättsväsendet och försvaret – kan i och för sig köpas på en fri marknad, sjukvårdsförsäkringar, fackliga arbetslöshetsförsäkringar, privatskolor etc. Det staten erbjuder oss vanliga medborgare är inget unikt, och inte heller särskilt prisvärt.

Ofta saknas dessutom en utvärdering av statens tjänster. Är vården och skolan bra? Har myndigheter och tjänstemän skött sina uppgifter på bästa sätt, och hur många brott har polisen klarat upp?

Och det är givetvis här det brister. Det är sällan våra politiker ens lyckas hålla budgeten, eller klarar de fundamentala målen. Det gäller även i högskatteländerna. Vårdköer, skolor med oengagerade lärare, ett nedmonterat försvar, och poliser som inte lägger krut på villainbrotten i dina kvarter.

Det är mot detta vi bör jämföra skattesatserna. Vad får vi tillbaka? Om man betalar halva sin lön så förväntar man sig något tillbaka. I många EU-länder undrar man med rätta vart pengarna tagit vägen, ty statsskulder och obalanser skenar vilt. Även i högskatteländer som Belgien och Frankrike.

Kastar västvärldens medelklass sina skattepengar i ett stort svart hål?

Förmodligen. Och vi gör det frivilligt, ty politikerna skrämmer oss med skenande arbetslöshet, finanskriser, terrorister och annat elände. Det är nog bäst att betala så att man är trygg, tänker de flesta. Och glömmer att det är våra folkvalda som direkt eller indirekt skapat merparten av alla verkliga och inbillade faror.

Barnfattigdomen som politiskt slagträ

Det finns fattiga barn i hela världen, färre i de industrialiserade länderna och fler i utvecklingsländerna. Vid en global jämförelse har Sverige ganska.

Vad betyder egentligen begreppet fattiga barn? Är det bara barnen som är fattiga, hela familjen, även föräldrarna? Eller handlar det om föräldralösa barn, s k gatubarn?

I Sverige handlar det om familjer som har det sämre ställt än snittet, det är sällan vi möter ensamma utblottade föräldralösa barn.

De fattiga barnen är sällan en konsekvens av låga inkomster, eftersom medelinkomsten är hög i landet. Det handlar mer om arbetslöshet, bidragsberoende, att föräldrarna inte sköter sin ekonomi, eller att det finns missbruksproblem. Barnen kommer i andra hand.

Begreppet fattiga människor talar inte lika omedelbart till hjärtat som fattiga barn i den politiska debatten. Alltså lyfter man fram barnen, trots att föräldrarna kanske också går i trasiga skor. Det är ju föräldrarna som är försörjningspliktiga tills barnen är myndiga, barn har ingen egen ekonomi. Fundera på den märkliga specificeringen – barnfattigdom – vilka syften tjänar den?

Förmodligen var det Håkan Juholt som införde det moderna begreppet barnfattigdom till Sverige från Storbritannien där Labour använt begreppet med god verkan i debatten.

När begreppet ensamstående mammor inte längre kunde användas i den politiska retoriken, så var man tvungen att hitta på något nytt. Då delad vårdnad blev det vanliga vid skilsmässa blev begreppet urvattnat; oftast finns det ju två personer som delar på försörjningen. Här kan man lika gärna tala om ensamma pappor. Och problemen i dylika skilsmässoförhållanden har förmodligen samma orsak som de jag nämnde ovan. Begreppet ensamma mammor blev oanvändbart.

Det är beklagligt att fattigdom och missbruk nyttjas hänsynslöst i den politiska debatten. Ärligare vore att tala om vad som orsakar fattigdom och hur man kan komma till bukt med detta, även i ett utvecklat I-land som Sverige?

Förmodligen skulle den här debatten hamna i ett mycket allvarligare tonläge, som handlar om huruvida man ska omhänderta barn från olämpliga eller missbrukande föräldrar, och placera dem i fosterhem. Och det är en debatt som i och för sig är mycket verkligare, men också mycket svårare.

Politikerna skulle också kunna lyfta fram folkbildning, nykterhet, ansvar, etik och bättre förståelse för vardagsekonomin. Det här påminner mer om de gamla socialdemokraternas agenda, när kärnan i partiet utgjordes av industriarbetare.

Vilka befogenheter ska samhället ha vad gäller att splittra en biologisk familj, eller på annat sätt lägga sig i deras liv? Barnen älskar ofta sina ofullkomliga föräldrar och vill hellre stanna hos dem än hos främlingar. Här vinner politikerna inga snabba poänger, alltså låter man dylika olösliga problem vila medan man rör om i grytan på annat håll, och diskuterar saken på lagom avstånd.

Julkrönika – Övervakningens konserverande kraft

Terrordåden den 11 september 2001 var en startpunkt för det vi kallar för övervakningssamhället. Det var efter attackerna som USA Patriot Act klubbades igenom, och övervakningen av medborgarna svällde över alla gränser. I Sverige har vi FRA, Datalagringsdirektivet och Swift-avtalet. Sammantaget innebär det att alla dina elektroniska aktiviteter avlyssnas och lagras, internet, mail, telefoni, sms, banktransaktioner etc.

Det här är ju inte direkt förenligt med det öppna västerländska samhället. Vad vi upplevt efter 9/11 är ju snarare motsatsen, USA har t o m en facilitet i Guantanomo Bay på Cuba, där terroristanklagade personer kan sitta i princip hur länge som helst utan regelrätt rättegång. Man nyttjar dessutom skendränkning, en form av tortyr, för att få fångarna att avslöja åtråvärd information. Det finns många ord för dylik verksamhet, men de står inte att finna i det fria demokratiska samhällets ordbok.

Hur kunde det bli såhär? Var det rädslan för terrorismen som banade vägen för allt detta? Eller var det bara en förevändning?

Låt oss göra en snabb sammanfattning. Vi lever i en globaliserad värld där tankar, idéer, pengar varor och tjänster färdas över hela jordklotet med ljusets fart. Internet har sprängt alla gränser, du kan numera köpa nästan vad du vill och få det levererat direkt hem till dörren inom några dagar. Du kan också ta reda på fakta snabbt, motsvarande ett forskningsbibliotek och en handfull drillade assistenter till förfogande. Du kan skapa kontakter, skriva till dem, prata med dem, till och med videosamtala med dem. Pengar kan flyttas fram och tillbaka mellan olika banker, man kan köpa värdepapper, växla till olika valutor, i stort sett alla finansiella transaktioner kan genomföras med några tangenttryckningar. Något som förr om åren krävde åtskilliga besök på banken. Kulturen har blivit allt friare, musik, film och böcker finns i överflöd och ofta kostnadsfritt.

Medborgarna har blivit enormt mycket friare i och med internet. Till och med de värsta brutala diktaturerna har svårt att tygla dessa frihetliga krafter.

Om politiken, som den sett ut fram till internets födelse, ska överleva så krävs det mängder av repressiva lagar. Ta bara en sådan enkel grej som tullar, vilket kunde vara nog så krävande i en ickedigital värld med mängder av transporter och försändelser av olika slag. Tänk hur detta ser ut idag, när näthandeln breder ut sig, och varor och tjänster sprider sig amöbiskt över hela världen utan gränser, utan hinder.

För att kontrollera dessa flöden och för att kräva in tullavgifter så MÅSTE internethandeln kontrolleras på något vis.

Samma sak gäller penningtransaktioner som kan utföras på sekunden runt om hela jorden. Hur ska en stat kunna utkräva skatt, eller ens kontrollera vad någon tjänar i ett dylikt samhälle? Medborgarnas banktransaktioner måste kunna kontrolleras annars utbryter snart anarki.

Bloggar, sociala medier och skvallerforum är också ett hot mot det etablerade samhället med dess i sten karvade lagar. Internet ställer allt på ända, det politiskt korrekta och det religiöst fromma finns snart inte längre. Och om de udda åsikterna når en kritisk massa så kan de utgöra ett hot mot statsmakten, som inte längre har monopol på sanningen. Därför måste även informationsöverföringen övervakas.

Om all kultur blir fri, hur ska mellanhänder, agenter och statligt subventionerade konstnärer motivera sitt uppehälle? Givetvis uppvaktar de statsmakten och kräver regleringar.

Den moderna övervuxna välfärdsstaten har inte en chans i ett fritt internet-samhälle, där man inte kan dra in skatt och tull, kontrollera försändelser, inkomster, kultur och jämka åsikter.

Därför är övervakningssamhället egentligen INTE ett resultat av 9/11. Terrordåden vid World Trade var snarare en förevändning att implementera de lagar som krävdes för att kunna konservera samhället som det är, och alltid varit, och alltid ska se ut – om vara makthavare får bestämma.

Skattepengar till lyxkrogar

Våra politiker spenderar tydligen fyrsiffriga belopp hos stjärnkrögare i Stockholm. Bakom en fasad av representation och lunchmöten så kan man komma undan med det mesta. Journalister som vill undersöka de offentliga krognotorna möts av krångel och motsträvighet. Och, ja, de folkvalda använder skattepengar för detta.

Är det ok?

Nej. För det första så lägger man inte mer än 100-200 kr på en lunch. Det räcker och blir över. Skatteverket medger avdrag på 90 kr för en representationslunch, och det kan man ju använda som ett slags måttstock. Samma regler bör gälla alla medborgare. Vill man bjuda fint så tar man pengar ur egen ficka.

Politiker tjänar bra, en riksdagsman har 58 300 kr/mån i grundlön, här kan rese- och övernattnings-ersättningar på ca 8000 kr tillkomma. Talmannen och statsministern tjänar bägge ca 148 000 kr/mån. Riksdagsmännen har dessutom förmånliga pensionsvillkor.

Ska verkligen hårt arbetande småbarnsföräldrars skattepengar gå till dyra politikerluncher? De tjänar ofta bara en tredjedel av vad politikerna gör. Jag tror att de flesta är överens om att den gemensamma kassan ska användas till viktiga gemensamma saker.

Och visst är det märkligt att skattedebatten mest handlar om huruvida skattepengar ska gå till privata vårdbolag eller ej? Vårdbolagen utför ju för medborgarna viktiga uppdrag, såsom läkarbehandlingar, omsorg av äldre etc. Dessutom tillverkas ju alla mediciner, vårdutrustning, maskiner etc av privata entreprenörer…? Ska vi sluta köpa utrustning med skattepengar från läkemedelsföretagen, med motiveringen att skattepengar inte ska gå till vinst i privata företag?

Man undrar hur viktiga politikernas luncher är i det sammanhanget? Och det handlar om folkvalda som säger sig representera arbetare. Min farsa hade med sig mackor och frukt i en lunchlåda under hela sitt yrkesverksamma liv. Och han cyklade till jobbet långt innan klimatskojarna ens uppfunnit begreppet klimatsmart.

För den vanliga medborgaren är avståndet till Rosenbad mycket stort, nästan lika stort som från forna tiders arbetarbaracker till kungens gyllne gemak – och det var väl just detta som vi alla kämpade emot, och hoppades övervinna?