Klass, ras och kön i det postmoderna västerländska samhället

alexander-coinUnder hela efterkrigstiden så var ledordet jämlikhet. Vi eftersträvande någon slags balans mellan klasser, kön och raser. Alla var lika värda, åtminstone på pappret, och man närmast undertryckte etnicitet, ursprung, klasser etc. Under senare år har emellertid detta ändrats. Feminismen har utvecklats i en mansfientlig riktning där man öppet hånar män. Det pratas också mycket om gender och genus, och olika sexuella läggningar. Vilket egentligen inte intresserar omgivningen, eftersom de aktiviteter vi har i sängen ändå är privata i den västerländska kulturen. Du är framförallt en individ, och inte en sexuell läggning. Socialister och vänsterliberaler ropar efter kvotering, separation och safe spaces, vilket är ett hot mot det meritokratiska samhället, där det du gör är viktigare än vem du är. Det utropas rasseparatistiska nätverk, som exempelvis Black lives matter, som också är öppet nedlåtande mot vita. Och motreaktionen låter inte vänta på sig, i USA har vi Alt-right, en identitär arbetarklassrörelse som vill värna vita barn.

Vi går från tanken om jämlikhet till en mer uppdelad värld.

Det pratas ibland om att diversifiering, att ett företag eller en myndighet behöver diversifieras. Det betyder ofta att man vill ha färre vita heterosexuella medelålders män. Och det upplevas som kränkande av de vita, ty de var ju de vita heterosexuella medelålders männen som byggde vårt samhälle och vår kultur. Man kan tycka vad man vill om det, men det var framförallt det vita patriarkatet som skapade den västerländska kulturen. Och nu skäms vi över detta, och vill gärna överräcka vår skapelse till allt och alla, utan att veta om förvaltningen av vårt grandiosa bygge är hållbart.

Självförnekelse och skuldkänsla är idag en betydande komponent i den västerländska kulturen. Vi skäms för slaveriet, koloniseringen av Afrika, Amerika och Asien. Och att vi mördat och sugit ut dessa folk, tagit deras naturresurser och fortfarande petar i deras affärer.

Nåväl, men betänk att de var de vita som avskaffade slaveriet. Araberna idkade slavhandel i tusen år, det var inget europeiskt fenomen, det fanns även i andra kulturer. Men vi avskaffade slaveriet under 1800-talet. Européerna byggde också vägar, broar, skolor, sjukhus, bibliotek, institutioner etc i de forna kolonierna. Och när kolonierna i exempelvis Afrika blev fria gick ursprungsbefolkningen inte tillbaka till sina gamla liv, utan de fortsatte att leva med västerländsk infrastruktur, vårt skriftspråk och många av våra värderingar. Vi européer har gjort mycket gott. Och någon gång måste vi sluta anklaga oss själva, någon gång tappar farfarsfars skuld sin betydelse och mening. Och vi måste återuppfinna oss själva, vi måste återuppväcka vår kultur.

Liknande artiklar

  • Vår överdrivna fascination av kön, sex och rasVår överdrivna fascination av kön, sex och ras Varje skola, förskola, universitet, museum och snart även företag har någon slags plan för genusarbete. Enligt Wikipedia är genus (engelska gender) ett begrepp som används för att urskilja vad som formar kvinnors och mäns sociala […]
  • Vitt privilegiumVitt privilegium Det pratas ibland om vitt privilegium, att vita går före i den samhälleliga kön, att vi ibland har någon form av frikort. Och jag kan tycka att den här diskussionen är en smula förrädisk, då man ställer olika grupper mot varandra, […]
  • Allianser efter EU?Allianser efter EU? Vi ser redan idag olika formationer inom EU. Den grupp som definierats sig bäst hittills är nog Visegradgruppen (V4), bestående av Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. I ett framtida scenario kan jag tänka mig att de även kan […]
  1. Hej.

    På ingen kontinent skedde annat agerande från européer mot infödda, som de själva inte redan plägade göra mot varandra, vare sig det gäller européerna eller infödingarna.

    Gäldstugor, tukthus, spinnerier, träldom, skuldslavar, bolagsstäder, inrikes resehandlingar, bevis på ära och redbarhet utfärdat av sockenpräst, tillstånd från ämbetsman att flytta från födelseorten, diverse etniciteter som mindre värda (historiskt finnar för svensk del exempelvis), och så vidare i all oändlighet.

    Det är okunskap och romantikens ädle vilde som återuppstått i osnygg förening, och våra ledare verkar besatta av tanken att vi skall tillbaka till ett tidigare tillstånd med auktoritetsdyrkan istället för egen kunskap, via postmodernismens ersättande av gamla testbara auktoriteter med sina egna odefinierbara men ack så karismatiska frestare.

    Om vi ändå skall återuppväcka (eller kanske åter upptäcka?) vår kultur, vad sägs om att börja med ett idiomatiskt uttryck som jag tycker sammanfattar kärnan i att vara både svensk, nordbo och skandinav:

    ”Var som folk”

    Envar som agerar på ett för samfälligheten drägligt, tolerabelt och samkvämsfrämjande sätt är således välkommen – och vad kan vara mer rättvist och välkomnande än att döma efter agerande? Föga förvånande att vår tids ‘högskolevänster’ avskyr detta, då det lägger hela ansvaret på människan själv: de skyller hellre på sina avgudar strukturerna, patriarkatet och kolonialismen.

    Men nu känner jag att jag Hektorerar i ditt kommentarsfält – dags att avrunda.

    Jag hoppas din blogg kan få större spridning. Eftertänksam reflektion med udd är det tunnsått med verkar det som.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare