Krisens spridningseffekt

När man lättade på Greklands skuldbörda förra året, och skrev av en ansenlig del av landets skulder, då drabbades andra länder istället, t ex Cypern. Cypriotiska banker hade investerat i Grekiska obligationer som över en natt förlorade det mesta av sitt värde.

Nu när Cypern söker nödlån från trojkan så går ca 10 av 11 miljarder euro till att rekapitalisera bankerna. Resten av skulderna kan tillskrivas den socialistiska regeringens inkompetens, samt elkrisen förra året då landets största elkraftverk slogs ut vid en explosion.

Tja, om man är så dum att man köper grekiska obligationer så får man väl skylla sig själv. Visst, men någon måste ju köpa de krisdrabbade ländernas obligationer, det är spelets regler. Och inom EU håller man ihop. Det är lite som att spela Svarte Petter.

I övrigt ökar antalet turister till Cypern. Näringslivet, med mängder av utländska företag och investorer är avvaktade, men på hugget. Man har också hittat ansenliga mängder naturgas och olja i havet utanför ön. Den kommersiella produktionen är igång om några år. Vi inser att statens ekonomi och näringslivets inte är samma sak, även om våra politiker gärna skulle vilja det.

Nödlånet till Cypern är småpotatis i det stora hela. Men scenariot på ön kan liknas vid ett EU i mikroformat. För så här kommer det att bli framöver. Ett lands skulder skrivs av, och ytterligare ett annat land drabbas, och hamnar också i ekonomisk dilemma.

Och landet som ska bära dem alla, Tyskland, kommer snart inse att de inte längre kan hålla emot. Den gemensamma valutan som skulle ena Europas folk kommer istället att söndra dem. Euron kan mycket väl vara den ekonomiska virus som en dag upplöser unionen.

Kommentera gärna