Lapptäckssamhället

Medborgarnas roll är inte i första hand att vara revolutionärer och sociala ingenjörer. Vi ska inte förändra samhället för förändringens egen skull. Det är en tillräckligt stor utmaning att upprätthålla samhället, att vara goda förvaltare, och inte låta systemet degenerera och förfalla. Och detta är lättare sagt än gjort. Upprätthållandet av en god konstitution är förmodligen den verkliga politiska utmaningen, sett i ett lite längre perspektiv. Alla politiska system förändras över tid, till det bättre eller till det sämre.

Enighet, eller i bästa fall konsensus och kompromisser utmålas som vägen framåt. Men om en grupp människor inte kommer överens, pga diametralt olika idéer om samhällets organisation, då återstår möjligheten att gå skilda vägar. Det finns ingen naturgiven rätt att påtvinga andra sina idéer. Och om man inte lyckas så återstår att kompromissa bort sin själ.

Kanske kommer vi i framtiden att släppa tanken om det universella samhället och börja fundera på lapptäckssamhället, där olika idéer, visioner och tankar finns sida vid sida – på lagom avstånd från varandra. Och medborgarna bör ges utrymme att förverkliga sina idéer via avknoppning, regionalism och federalism.

Detta nollställer många meningslösa politiska debatter. Om någon innerligen tror på kommunism och ett gemensamt ägt samhälle, där pengar delas ut efter behov. Varför inte? Flytta till en plats med likasinnade och bygg ett dylikt samhälle? Men försök inte att övertyga mig, jag är dessvärre inte intresserad. Jag vill inte bli matad med dina idéer på TV, radio, sociala medier etc. Håll dem för dig själv, eller bygg ditt samhälle utan mig.

Släpp idén om att tvinga på alla dina visioner och ditt drömsamhälle.

Och detta gäller även den frihetliga och borgerliga publiken. Vakna upp, uppenbarligen verkar inte alla så värst intresserade av våra fantastiska frihetliga politiska och ekonomiska idéer. Tyvärr. Det är inte alla som vill ha låga skatter, privata alternativ, stärkt äganderätt, mindre byråkrati och mer valfrihet.

Men vi är inte i position att lämna den rådande ordningen, vi har inte skapat en fristat dit vi kan fly. Vi är fortfarande kvar i det universella samhället. Så antingen kan vi förbli åskådare till det långsamma förfallet, eller sakteligen börja bygga något nytt vid sidan om. Och även om vi inte tar tag i det redan imorgon bitti, så kan det vara lägligt att sortera tankarna och fundera på vad vi verkligen vill, och vad som skulle behövas för att ta sig dit.

Liknande artiklar

  • Nyanser…Nyanser… Det är väl just det som är problemet i vissa debatter, att de saknar nyanser. Positionerna blir lätt låsta, meningsmotståndarna utmålas som svarta och vita - diametrala motsatser - när det egentligen är 18 nyanser av grått vi […]
  • Han, hon, hen, hjoon…Han, hon, hen, hjoon… Mitt inlägg i debatten om svenska pronomen.
  • Hit och dit, fram och tillbaka…Hit och dit, fram och tillbaka… Här kommer en serie lagom till fredagsmyset. Det svenska politiska läget mycket kort sammanfattat, för er som inte orkar hänga med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *