Libertarianism vs anarkism

Share

Frihetliga personer finns i en mängd olika kulörer, den gemensamma nämnaren är att man vill ha en mindre stat (eller ingen alls). Och att civilsamhället sköter mer av det som idag stat, kommun och landsting handhåller. Vården exempelvis skulle kunna drivas av företag, kooperativ, föreningar el dyl, och finansieras med försäkringar, medlemskap etc.

Ett praktiskt exempel på civilsamhällets makt är den svenska arbetsmarknaden, där fackföreningar och arbetsgivarorganisationer har kommit överens om olika regleringar, exempelvis minimilöner – det är med andra ord inga riktiga lagar, stiftade av riksdagen, utan överenskommelser mellan olika intresseorganisationer. Balansen upprätthålls med hot om strejk, lockout etc – åtgärder som egentligen ingen tjänar på, och som man helst undviker.

Sen finns det ju en mängd olika exempel på hur fackföreningar och andra organisationer missköter sig, och då gäller det för medlemmar (och ickemedlemmar) att engagera sig och kräva någon slags rättvisa.

Att kalla sig anarkist är för mig något skrattretande, dels bär ordet på en mängd dåliga associationer, och dels tror jag inte på ett samhälle utan en gemensam makt, någon form av stat.

Hellre kallar jag mig libertarian eller frihetlig. Det finns en del viktiga argument för statlig makt, även om den i mitt tycke bör begränsas. Ett samhälle som sköts och styrs av diverse kooperationer eller frihandelssällskap kan lätt urarta och förvandlas till en aristokrati.

Givetvis finns det alltid folk som är mer intresserade av makt än andra, och de kommer givetvis att se sin chans – på bekostnad av de som bara vill bli lämnade i fred.

Att sällskap och föreningar ska upprätthålla maktbalansen, och skapa jämvikt kan svårligen fungera om inte alla följer ett gemensamt regelverk, som upprätthålls av en gemensam ordningsmakt. I värsta fall kommer vi att se olika ordningsmakter i konflikter med varandra, eller ta över svagare grupperingar – och då är tanken om den fredliga anarkismen borta. Och vi ser klansamhällen, aristokrati, feodalism etc växa fram. Kanske träder en stark ledare fram och skapar ordning, och då har vi plötsligt ett kungadöme. Härmed har vi skapat raka motsatsen mot det vi ville uppnå.

En liten statsmakt, som enbart upprätthåller lag och ordning, samt på frivillig basis insamlar en kriskassa – har i mina ögon större chans att överleva. Problemet är att begränsa den lilla staten – så att den inte breder ut sig över livets alla områden, som idag, där det mesta är genomreglerat och inskränkt.

Frågan för mig är inte om vi ska ha en stat eller ej. Utmaningen är att behålla staten liten. Vi vet ju att politiken har en tendens att svälla, det verkar närmast inbyggt i politikens DNA. Just nu producerar vi samhällen som alltmer påminner om Orwells 1984, och vi måste bryta den onda cirkeln.

Politikens roll och syfte bör vara att hålla sig begränsad. Politiken ska inte bära på visioner och idéer – det är vi människor (medborgare) som ska vara visionärerna, det är vi som ska bygga och utveckla samhället. Det är civilsamhället som är det egentliga samhället. Staten ska se till att vi inte stjäl, hotar, skadar och mördar. Resten kan vi själva ta hand om.

Liknande artiklar

  • Nu RÖSTAR jag på miljöpartietNu RÖSTAR jag på miljöpartiet Efter att lagen om signalspaning klubbats igenom av den borgerliga alliansen är det dags för avbön. Sverige är numera det land i västeuropa som gått längst med avlyssning av sina medborgare. Vi kan jämföra oss med länder som Ryssland, […]
  • Den stendöda offentliga debattenDen stendöda offentliga debatten Ni känner säkert igen det jag vill säga. Media rapporterar om märkliga saker, vem som ska vara julvärd på SVT, ändringar i nationalsången, introduktion av nya pronomen som hen, frågan om Sverige har en inhemsk kultur, byggandet av […]
  • Panama-dokumenten och politikens dubbelmoralPanama-dokumenten och politikens dubbelmoral Nyheten om de s k Panama-dokumenten har i flertalet medier vinklats i syfte att avslöja rika människor, som väljer att dölja sin förmögenhet från skatteverket. Skattesmitning anses av vissa som ett särdeles allvarligt brott. Nu verkar […]
Share
  1. Om skatt ska vara frivilligt så är det redan i princip anarkism.

    Även i anarki skulle troligen ”stater” som denna, alltså samfund skyddade av ett frivilligt våldsmonopol, upprättas. Skillnaden är att dessa samfund skulle bli betydligt mer småskaliga än en nutida stat och därmed svårare för våldsmonopolet att breda ut sig till ett sosseri.

    • Mja, definitionen av anarki är avsaknad av stat eller härskare. Samfunden, som du beskriver är i själva verket embyon till stater, de kan starta konflikter med varandra, erövra varandra etc. Ett samhälle utan någon slags makt/ordning kan vara svårt att åstadkomma.

  2. Frihetliga jämfört med vad? Jämfört med dagens samhälle, ja. Jämfört med ”anarki” i Somalia, nej.

    Själv håller jag på maktdelning. Skriv om republiken venedigs valsystem. Det kommer alltid att finnas driftiga som tar åt sig.

    Sedan har vi problemet med frivillig kri(g)skassa. Den måste vara större än grannarnas. Jämför de resursproblem Sturarna hade, med sveriges relativa frihetlighet och fria bönder, med Danmark och dess mer centraliserade moderna skatter och ofrihetssystem. Det var först med Gustav Vasas centralisering det blev balans, grannar emellan, igen. Sedan halkade vi efter igen för att bli en effektiv administrativ enhet i följande århundrade, tills nu. Vad händer i framtiden? Samlas vargarna runt oss? Är vi för omoderna, vilka är de nya ”militära” knepen för att ta makten? Hur passar den svenska, för detta världens bästa, skola in i detta?

    Maktdelningen gäller också länder, ingen får bli för stor för sin granne och Tyskland före eningen är nog det mänskliga idealet.

    Det är precis som skidåkning, en materialsport, det är inte kul med sämre glid, problemet är om andraplatsen ligger sex fot under, eller tom som korpföda. Det här hänt förr.