Lokalister & globalister

Den finska politikern Alexander Stubb menar (i en intervju med Skavlan) att den huvudsakliga skiljelinjen i EU-debatten går mellan s.k lokalister och globalister.

Lokalisterna är ofta emot invandring, EU och euron, medan globalisterna omfamnar den stora vida världen.

Måhända är det så, om man målar med mycket breda penseldrag.

Själv är jag globalist, jag är för fri arbetskraftsinvandring, inte nationalist – men väldigt mycket emot EU och euron.

Och jag tror inte att jag är ensam om att tänka såhär. Demokrati mår bäst av små format, regionalism. Jämför exempelvis med den schweiziska demokratin. När besluten flyttas långt bort från de berörde människorna uppstår ovilja, ointresse,  politikerförakt och misstro.

En känsla av maktlöshet sprider sig, och det med rätta. Ty makt har ju förflyttats från dig, långt bort, till en centralbyråkrati. Och många pratar om Bryssel med avsmak, och försöker parera lagar och direktiv så gott man kan.

Och vad gäller den gemensamma  valutan så får vi väl vid det här laget betrakta den som ett misslyckat experiment. En valuta kräver en centralbank och en finanspolitik, inte 17 olika varianter.

Många EU-företrädare använder just detta som ett argument för att centralisera ännu mer. Om vi skapar en verklig politisk union då skulle man kunna rädda Euron, tänker de. Problemet med avståndet till makten och det demokratiska underskottet kvarstår emellertid, och förvärras ytterligare.

Vi måste fråga oss varför vi vill ha en gemensam valuta? Är det så viktigt egentligen? Hur mycket blod svett, tårar och pengar ska det kosta att upprätthålla Euron?

Handlar det bara om att att kunna mjölka ut så mycket som möjligt ur Tyskland goda kreditvärdighet? Så att även mindre kreditvärdiga nationer ska kunna låna maximalt till låg ränta?

Det är ett väldigt dåligt syfte. Idag vet vi ju vart den här typen utav lånepolitik leder. Det är en undermålig anledning till att försöka sy ihop en union som fullständigt saknar folklig förankring.

Om man inte har folket med sig så kommer projektet att urarta, och vi kommer att se mer oroligheter, våld och ytterlighetspartier. Och centralmakten kommer förr eller senare känna sig tvingad att slå ner motståndet, och ja, då vet ni vart vi är på väg.

Lämna en kommentar