Misslyckade förhandlingar om att återförena Cypern

Konstantinopel under belägring av Ottomanerna

I går avslutades ett mycket ambitiöst försök att återförena Cypern, som varit delat sedan 1974 då turkisk militär ockuperade den norra tredjedelen av ön. Det handlade om en nio dagar lång konferens i Crans-Montana i Schweiz. Där diverse topp-politiker och FN-delegater försökte hjälpa grekcyprioter och turkcyprioter att återförenas.

Turkiet och turkcyprioterna vägrade gå med på kraven om att ta bort ockupationstrupperna från norra sidan. Även då EU pressat dem att visa god vilja, och börja ta bort trupper. Att Turkiet skulle ha militär kvar i ett återförenat Cypern anses som en anomali av de flesta parter.

Turkcyprioterna hade också krav på ett roterande presidentskap, också en omöjlighet, då de är en minoritet och inte kan rösta fram en president på etnisk grund. Grekcyprioterna menade emellertid att frågan kunde läggas på bordet, och de var villiga till någon slags kompromisslösning.

Men det misslyckade som vanligt; det är inte första gången, och förmodligen inte heller sista.

Denna gång var det tydligt att Turkiet och turkcyprioterna inte är intresserade av en lösning. De vill fortsätta ockupationen tills situationen normaliseras och norra delen erkänns som en fullvärdig stat. Turkiet har ockuperat Cypern inte mindre än två gånger i historien, och de vill inte släppa sitt byte. Särskilt inte då man upptäckt gas och olja i det omkringliggande havsbandet.

Liknande artiklar

  • Cypern vill lösa delningen av ön innan Turkiet släpps in i EU-förhandlingarnaCypern vill lösa delningen av ön innan Turkiet släpps in i EU-förhandlingarna Turkiet anses vara nyckeln till att lösa migrantkrisen. Och Turkiet vill återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap. Men det vill uppenbarligen inte alla EU-länder. Cypern till exempel vill att Turkiet initierar en lösning av […]
  • Cypern ute ur bailout-programmetCypern ute ur bailout-programmet 2013 hamnade den lilla önationen på obestånd, efter att ha förköpt sig på grekiska statsobligationer. När sedan EU överraskande tillät skuldnedskrivning för Grekland - då blev Cyperns innehav värdelöst - och man förlorade åtskilliga […]
  • Vad gjorde ryssarna i Syrien egentligen?Vad gjorde ryssarna i Syrien egentligen? Det spekuleras mycket om varför ryssarna för det första involverade sig i Syrienkonflikten, och för det andra sedermera hastigt och lustigt drog hem sina trupper. Och det finns många olika svar på de här frågorna. Somliga menar att […]
  1. Med tanke på att det var en Grekisk-driven statskupp som startade det hela, och som alltså skedde före det att Turkiet gick in med styrkor på ön, så skulle nog det vara naturligt att det krävs större koncessioner från Grekernas sida.
    Minns också att Grek-Cyprioterna folkomröstade nej till den förra överenskommelsen om Cypern, som gjordes inför EU-inträdet.
    Så i bästa fall är båda lika goda kålsupare. I värsta fall? Då bör Grekland ses som ockupationsmakten, och den som borde lämna.

    Kan tillägga att jag inte alls tycker om Turkiets nuvarande ledning, eller hur utvecklingen går där.
    Men jag tycker ännu mindre om när man försöker släta över den egna sidans fel och misstag och skylla allt på den andra.

    • Det grekiska statskuppen slogs ner efter bara några dagar. Det var den grekiska juntan som drev på statskuppen. Juntan avsattes också kort därefter, och Grekland blev en demokrati, liksom Cypern.

      Däremot anses Turkiet inte vara en fullvärdig demokrati, och de ockuperar fortfarande 30% av Cypern.

      Att bägge skulle vara ”lika goda kålsupare” är en typisk feg inställning, som mest avslöjar att man inte satt sig in i problemet, eller är särskilt intresserad.

      Under de senaste åren har grekcyprioterna varit väldigt förhandlingsvilliga, medan turkcyprioterna inte ger med sig, och har dessutom omöjliga krav, vilka jag nämner ovan.

      • Ja, kuppen slogs ner och Grekland blev en demokrati. Förändrar inte faktum att Turkarna landsteg medan kuppen pågick. Och efter det skulle det vara strategiskt korkat att lämna sina positioner innan frågan var löst.

        Nej, Turkiet är inte en demokrati. Det betyder dock inte att vi ska acceptera att måttstocken för rätt och fel ska vara annan för dem. Jämför med att även om en person är en dömd brottsling så är det inte lagligt att ge dem en smäll på käften för det.

        I bästa fall. Om man ser på historien så är det snarare Turkiet som har mer rätt en Grekland. Det har varit dragkamp om ön, men det är Greker och Grekcyprioter som oftast har börjat använda våld. Det är också Grek-cyprioter som har obstruerat mest när det gäller implementering av överenskommelser.

        Det är klart att Turk-cyprioterna inte ger med sig nu. De gick med på en överenskommelse som var bättre för Grek-cyprioterna, men de senare ville inte ha den trots att ett EU-medlemska hängde i vågskålen. Nu har Turk-cyprioterna ingen brådska att anta en överenskommelse, så de kan begära mer koncessioner.

        Jag återupprepar. Grek-cyprioterna röstade nej i den folkomröstning om förening inför EU-medlemskapet. Grek-cyprioterna röstade nej till det med 76 procent, medan Turk-cyprioterna röstade för med 65 procent. (Och innan det kommer upp, ja, Turk-cyprioternas president var emot förslaget. Med det var också Grek-cyprioternas president.)

        • Vet inte vilka historieböcker du läser. Turkarna har varit aggressiva mot grekerna i hundratals år. Etnisk rensning av hela Anatolien, aggressioner, tvång, förföljelser av kristna ända sedan medeltiden fram till 1900-talet. Det är otroligt att grekerna ens finns kvar som ett folk idag.

          Och det är självklart att turkarna skulle ha dragit sig tillbaka när kuppmakarna och därefter juntan föll. Cyprioterna skulle mycket väl kunna ha löst sina problem själva och tillsammans med FN, som redan fanns på plats.

          Men eftersom Turkiet är ett expansivt land med stormaktsambitioner så stannade de kvar. Turkiets militär är enormt mycket större än Cyperns, och flerfaldigt större än Greklands. De utnyttjar den starkes rätt.

          Annan-avtalet som du nämner, var inte fördelaktigt för Cyprioterna och röstades ner i en folkomröstning. Inte mycket man kan lägga till där.

          Ockupation och våld är alltid fel, hur du än vänder och vrider på det; och världssamfundet har tillika inte erkänt den norra sidan.

          *

          Dessutom – tillbaka till sakfrågan – att acceptera turkisk militär på ön, samt roterande presidentskap är svårt. Inte ens EU godkänner detta, och Cypern är medlem i EU. Så turkarnas krav är omöjliga.