Öppna gränser, murar eller något annat


Det finns en del debattörer och politiker som förespråkar öppna gränser, och gör det i någon slags vänsterliberal/nyliberal anda. I Sverige är det Miljöpartiet som pratat om det mest, men även Fredrik Reinfeldts tal om öppna hjärtan färgas av idéerna.

Frågan är vad som avses; ska kriminella, krigsförbrytare eller folk utan id-handlingar få passera fritt? Ska vi inte ha några gränskontroller alls? Om 200 beväpnade personer närmar sig, ska de släppas in?

Givetvis handlar det om en gradskillnad, somliga vill inte ha några gränser alls, som i John Lennons berömda sång Imagine. Medan andra vill ha någon slags förenklad kontroll. Jag antar att det sista exempel är vanligast och mest genomförbart.

Men vad tycker egentligen frihetligt och liberalt sinnade människor om öppna gränser och invandring? Är alla överens, eller finns det fler olika perspektiv?

Arbetskraft

Ofta pratar liberaler om öppna gränser för arbetskraftsinvandrare, dvs fri rörlighet för arbetskraft. Den som kan försörja sig är alltid välkommen. Och detta kan fungera, framförallt i en högkonjunktur, när det finns många arbetstillfällen och möjligheter till försörjning. Rörlighet av arbetskraft anses ge ekonomiska fördelar.

Men öppna gränser kan också bidra till att många invandrare anländer, och inte lyckas skaffa sig ett jobb, men ändå väljer att stanna. Kanske kommer de från väldigt fattiga områden i världen, och fattigdomen i det nya landet är att föredra än i det gamla.

De går istället under jorden, och försörjer sig på sätt som inte är accepterade. Tiggeri, kriminalitet och kåkstäder kan växa fram. Därför har många länder ett green-card-system, som är en slags gallring avseende utbildning, lämplighet etc.

Lönekonkurrens är ett annat problem med arbetskraftsinvandring. Invandrarna är ibland beredda att arbeta för en lägre lön, då de kommer från fattigare länder och är vana vid lägre standard. Arbetskraftsinvandring fungerar bäst om invandrarna kommer från länder med snarlik ekonomi.

Flyktingar

Sverige har en överenskommelse med världssamfundet, FN, UHNCR om att ta emot ca 1300 flyktingar om året, s.k kvotflyktingar. Därutöver har man utökat flyktingbegreppet att gälla fler än blott denna kvot. Förra året tog Sverige emot över 160,000 asylsökande. Vi vet inte hur många av dessa som får stanna.

I Sverige är flyktinghjälpen skattefinansierad. Och det är inte så populärt hos renläriga liberaler, som vill minska statens makt och sänka skatterna. Och då blir det ju mindre pengar över till flyktinghjälp. Däremot så finns det liberaler som förespråkar fri privatfinansierad flyktinginvandring.

Om man skrapar lite på ytan, så väljs offentligt finansierad invandring bort i de flesta frihetliga kretsar. Däremot så kan socialliberaler/socialdemokrater ibland bejaka fenomenet, men även här begränsas det av sina naturliga ramar, landets skattetryck, infrastruktur och ekonomi.

Fri association och äganderätt

Inom den klassiskt liberala/libertarianska rörelsen så pratar man dessutom om fri association, dvs frihet att välja vilka man vill umgås och leva med.

Äganderätten lyfts också fram som en viktig faktor; om ett folk redan bebor ett område så krävs det en inbjudan om nya grupper ska få tillträde.

Fri association innebär i sin mest renodlade form att du kan välja att bosätta dig i ett område med en viss etnicitet, yrkesgrupp, socialgrupp, religion eller intressesfär, och inte tillåta andra att flytta in. Detta kan förekomma både i liten skala men även på landsnivå.

Områden som baseras på intressen, religion etc är lättare att ta till sig än etniskt homogena områden, som anses suspekta. Framförallt om vita väljer att bo tillsammans. Om kineser väljer att bo i LA:s China town eller syrianer i Södertälje – så passerar det utan någon större anmärkning. Men om vita klumpar ihop sig, då blir det mer problematiskt. Då pratas det om gated communities, rikemansområden, white flight etc. Fri association praktiserats lättats av minoritetsgrupper, men bör givetvis gälla alla.

Lagom är bäst?

Låt oss summera. Ur ett frihetligt perspektiv kan ett område/land både åberopa öppna gränser, stängda gränser eller något däremellan. Det beror på vilket perspektiv invånarna väljer. Därefter kommer de skilda samhällena att utsättas för konkurrens. Om det går bättre för de slutna samhällena så kommer fler att följa deras exempel. Men om samhällena med öppna gränser blir ekonomiskt starkare, så kommer andra samhällen att följa dem.

Svaret på frågan är förmodligen ganska tråkigt. De samhällen som har en måttlig eller lagom gränspolitik kommer förmodligen att klara sig bäst över tid.


Följ oss
Och få ett meddelande varje gång vi publicerar ett nytt blogginlägg.