Öresundsbron – roten till all ondska?

Att tioåriga Öresundsbron en gång i tiden var en kontroversiell och het politisk potatis har vi idag svårt att förstå. Centerledaren Olof Johansson satsade sin karriär på att motarbeta bygget, och mängder av miljöentusiaster menade på fullt allvar att Östersjön skulle dö om förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn byggdes.

Medan förespråkarna menade att hela södra Sverige skulle vitaliseras, och att Malmö och Lund skulle konkurrera ut Stockholm snabbare än en skåning säger spiddekage.

Såhär i efterhand slås man av hur dåliga politikernas prognoser var, och hur klena och ihåliga deras visioner visade sig vara. De bägge politiska lägren ägnade sig mest åt bisarra fantasier, i syfte att övertrumfa varandra.

Sedan var den några få som redan då menade att Malmö skulle förvandlas till en sovande förort till Köpenhamn, och de fick rätt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Liknande artiklar

  • Vinterns järnvägskaos kostade samhället 3 miljarderVinterns järnvägskaos kostade samhället 3 miljarder Vargavintern satte stopp för tågtrafiken i landet vilket kostade samhället ca 3 miljarder, medan vägtrafiken inte alls drabbades i lika stor omfattning. Värt att notera är att SJ (som fortfarande står för den största delen av tågtrafiken […]
  • Nytt stadsbibliotek – skymmer det gamlaNytt stadsbibliotek – skymmer det gamla Idag presenterades vinnaren i arkitekttävlingen om Stockholms nya stadsbibliotek. Förslaget som vann heter "Delphinium" av Heike Hanada från Weinmar i Tyskland. Här placeras ett stort rektangulärt husblock en bit bort från den gamla […]
  • Stockholm – en ful stad!Stockholm – en ful stad! Stockholm - vid mälarens mynning, omgiven av tusentals kobbar och skär - anses vara en synnerligen vacker stad, framförallt av stockholmarna själva. Men hur ligger det till med den saken egentligen? Att naturen och omgivningen är […]
  1. Malmö är möjligen en förort, men sovande är sannerligen en överdrift. Stan har förändrats oerhört det senste decinniet. Jag tycker det är den mest spännande staden i Sverige. Det finns ett gatuliv och en mångkultur som är andra svenska städer främmande.

  2. Jag bodde i Stockholm i många år. Flyttade sedan till Amsterdam och bodde där i många år. Det var inte självklart att jag skulle bosätta mig i Malmö när jag återvände till Sverige. Den bild jag hade av staden var mycket negativ. När jag var ung var Malmö grått och tråkigt. Därför var det en positiv överraskning att upptäcka ett helt nytt Malmö.

    I de jämförelser som jag har sett så lyfter man bara fram det som är negativt. Exempelvis talas det inte mycket om att pendlandet över sundet är mer omfattande än de mest entusiastiska utopisterna förutspådde för tio år sedan. Bron kommer att betala sig i förtid och pendeltågen måste byggas längre för att ta fler passagerare.

    Men det finns stora problem. Språkbarriären är ett och avsaknad av euro ett annat. Men bristen på politisk vilja är nog det som stör mig mest. Sverige och Danmark har två helt olika skattesystem, vilket gör att Malmö förlorar pengar på att flera tusen malmöiter arbetar i Köpenhamn. Detta påverkar skattekraften negativt, vilket naturligtvis SvD använder för att slå ner på Malmö. Men den överenskommelse som Sveriges förra regering gjorde med Danmark ger detta utfall. Malmöiter som jobbar i Köpenhamn betalar skatt i Danmark som sedan kompencerar den svenska staten. Pengarna kommer aldrig till Malmö kommun, utan socialdemokraterna och vänstern tyckte istället att det kommunala utjämningssystemet ska rätta till detta.

    Inte konstigt att Malmö framstår som en fattig stad när åtskilliga procent av den arbetande befolkningen saknar inkomst i Sverige.

    Nåväl. Jämförelser mellan städer är ganska meningslösa om man inte tar hänsyn till deras olika förutsättningar.

  3. Häromdagen promenerade jag ner mot Rålamshovsparken på Kungsholmen, där tusentals människor av olika kulörer lapar sol, grillar, dricker öl, spelar volleyboll, badar, åker skateboard, och gud vet allt. Jag fortsätter förbi Boulebaren vidare utmed Norrmälarstrand, kikar på segelbåtar, änder och sothönor. Mälaren ligger spegelblank, jag ser stadens silhuett avspegla sig, folk passerar förbi med barnvagnar, joggingskor, affärskostymer, palestinaschalar eller festkläder.

    Jag kommer fram till Mälarpaviljongen, en bar och utomhusrestaurang som ligger precis invid vattenbrynet. Förutom själva restaurangdelen har de numera två stora flytbryggor för att kunna få plats med alla gäster som vill lapa rosé eller äta något gott. Det är ett gayhak, men folk av alla sorter och etniciteter stannar till här och umgås tillsammans.

    Är något som särskiljer Stockholm från andra städer så är det just tolerans. Och då menar jag på riktigt, inte något påklistrat politiskt korrekt. Något som jag sällan hittar i andra delar av landet, och framförallt inte i våra södra landskap.

    Promenaden jag beskriver är mycket kort, och blott en liten del av Stockholm. Jag har också bott i flera olika europeiska städer, även i Skåne och Malmö. Givetvis är det våra preferenser och intressen som avgör vad vi gillar och ogillar hos en stad. Självklart är mitt inlägg färgat av mina egna upplevelser, intressen etc. Vi är inne på ett väldigt subjektivt område. Och jag gläds jag åt att Malmö växer och att förbindelsen bär frukt.