Polisen som trotsade självcensuren

Share

Häromdagen började Peter Springare (som är utredare/förundersökningsledare på grova brottsroteln i Örebro)  att skriva om sitt dagliga arbete på Facebook. Han tyckte att det var felaktigt att man inte tog upp gärningsmännens nationalitet i media eller samhällsdebatten, ty han menade att det var en väldigt stor övervikt av utländska gärningsmän, speciellt från den muslimska kultursfären, var och varannan hette Ahmed eller Muhammed enligt honom. Och detta borde uppmärksammas.

Springares öppenhet har lett till både ris och ros, framförallt ros verkar det som. Springares kontor var fyllt av blommor från sympatisörer i morse.

Jag ser personligen inget problem i att rapportera gärningsmännens ursprung. Sedan några år tillbaka bor jag på Cypern, och här tar medierna upp gärningsmännens nationalitet i nyheterna. Och även här är det en övervikt av utländska gärningsmän, framförallt från Bulgarien och Rumänien.

Men vi vet också att bulgarer och rumäner är de största grupperna av invandrare i landet, och att de ofta tar lågavlönade jobb inom service eller byggsektorn. Bara för att några bulgarer är kriminella betyder det inte att alla är det, så mycket förstår alla normalbegåvade medborgare

I Sverige verkar det som att medierna ska skydda oss från den här typen av diskussioner. Vi kanske inte kan tänka själva? Vi kanske är särskilt underutvecklade i Norden? Nationalitet har absolut ett nyhetsvärde. Om väldigt många kriminella kommer från en och samma region så bör ju detta uppmärksammas. Då är det ju något som inte stämmer. Varför kommer så många kriminella från landet X. Varför dras de hit osv osv.

Istället växer det fram alternativa mediekanaler som exempelvis Avpixlat, som har hittat en stor publik, och numera tävlar med gammelmedia om läsarnas uppmärksamhet. Och allt som har med invandring, kriminalitet och etnicitet blir hemligt, mystiskt och provokativt. Även sansade röster försvinner ned i källarna, händer knyts i fickorna, och snart smäller det förmodligen någonstans.

Kanske var det just det här man ville undvika? Så otroligt fel det blev. Vill vi ha ett fritt och öppet samhälle så måste vi ha fri debatt – och då måste vi också ha fria medier som vågar rapportera utan någon slags ängslig självcensur. Även vad gäller svåra ämnen.

Liknande artiklar

  • PolisföraktetPolisföraktet Våra personliga attityder gentemot polismakten brukar ofta bidra till intressanta diskussioner. Många är föraktfulla mot de blåklädda, ty polisen anses ägna alltför mycket tid åt att trakassera vanligt folk när de begår s.k ickebrott. […]
  • Den stendöda offentliga debattenDen stendöda offentliga debatten Ni känner säkert igen det jag vill säga. Media rapporterar om märkliga saker, vem som ska vara julvärd på SVT, ändringar i nationalsången, introduktion av nya pronomen som hen, frågan om Sverige har en inhemsk kultur, byggandet av […]
  • När faller regeringen?När faller regeringen? Medan utrikesministern försöker göra piruetter i sina försök att friskriva sig från alla skandaler så svamlar statsministern i utländsk media, och menar att senaste tidens övergrepp och sexuella trakasserier inte kan skyllas på migranter, […]
Share
  1. Hej.

    Varför går inte någon journalist till närmaste tingsrätt och kollar namnen på åtalade? Även om namnen inte skall publiceras, och även om journalisten inte avser sammanställa ett register, så borde ett part tre besök ge en tydlig fingervisning, oavsett vilket resultat man önskar sig.

    Å andra sidan; den som inte ser efter har inget ansvar för att inte ha sett något är väl ett ledord sedan gammalt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare