Politiken – likt likgiltighetens lik?

Share

År 1284 skapade Salvino D´Armate de första användbara glasögonen, vilket möjliggjordes av renare och bubbelfri glastillverkning. Några hundra år senare bidrog detta indirekt till att Nicolaus Copernicus med sitt teleskop ändrade vår världsbild, ett budskap som kunde spridas med hjälp av Johannes Gutenbergs boktryckarkonst. Och när kyrkan inte längre var en självklar auktoritet försvagades även dess världsliga maktutövare, kungarna, vilket bidrog till den största samhällsomvandlingen i mänsklighetens historia.

Privilegie- och skråsamhället monterades ner, lönearbete gav oss pengar och en friare marknad,  ångmaskinen gav oss kraft att bygga och förflytta, elen och glödlampan skrämde bort medeltidens mörka vidskepelser, och automobilen gjorde oss fria att resa när och vart vi ville.

Den stora samhällsutvecklingen rår politikerna sällan på. Även om de åker jorden runt och predikar om ekonomiska kriser, global uppvärmning och jordens undergång.  Jag vill snarare argumentera för att det bakom varje större förändring finns en vetenskaplig landvinning, istället för en politisk.

Även sociala företeelser som liberalism, utbildningsväsende, kvinnofrigörelse har rötter i industrialismens landvinningar. Ett samhälle som ständigt ropar efter utveckling kan i förlängningen inte nonchalera kreativa sinnen, oavsett kön, klass eller etnisk bakgrund. Och p-pillret, moderna bindor och tamponger har betytt mer för kvinnors situation än all världens politiska agitation.

Mot detta har politiker och etablissemang närmast agerat repressivt. Nya idéer ska nagelfaras, verifieras, katalogiseras, häcklas, förminskas, förkastas – och alltför sällan egentligen välkomnas – förrän några decennier gått och företeelsen inte längre kan hejdas.

Kom ihåg Ines Uusmans (s) bevingade ord om att Internet bara var en fluga (1997), eller Oxfordprofessorn Erasmus Wilson som menade att elektricitet var en modenyck som skulle försvinna när världsutställningen i Paris var över (1878).

Är det snarare så att maktens människor oftast står i vägen? Att utvecklingen inte är deras förtjänst, utan något som pågår trots deras närvaro? Kan de folkvalda överhuvudtaget påverka samhällsutvecklingen? Finns det en övertro på politiken, och har vi medborgare tappat tron på oss själva?

Politikens slutprodukter är utredningar, avtal och framförallt lagtexter. Paragraf läggs på paragraf, och lagböckerna blir med åren allt tjockare och mer invecklade. Även om många folkvalda gått till val på att avreglera brukar slutnotan skvallra om det rakt motsatta. Politiken är ett byråkratisk hydra, hugg av ena huvudet, och två nya växer strax ut.

Är den vanlige medborgare medveten om arbetet i regering, riksdag, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige och hos våra 500 myndigheter? Vad händer i Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, FN:s generalförsamling, säkerhetsrådet, ekonomiska och sociala rådet, förvaltarskapsrådet, sekretariatet och internationella domstolen?

De flesta av oss har ingen aning vad som sker i de olika instanserna, vet inte ens hur de fungerar, känner knappt till deras existens.

Ändå accepterar vi ofta politikerna och deras beslut. Många medborgare ser det som den naturligaste sak i världen att statsmakten dikterar villkoren för vilka grödor som ska få odlas här eller där, i vilken ordning en företagare får avskeda de anställda, vad våra barn får lära sig i skolan, hur vi vårdas, vem som får flytta och vart, hur våra räkenskaper ska se ut, vad vi får ut efter skatt, utbud på radio, TV etc etc.

Och givetvis påverkar alla dessa regleringar oss medborgare, åtminstone sätter det igång vår fantasi, ty det är likväl en folksport att tänka ut HUR vi kan komma förbi hindren.

När lagarna ständigt dubbleras krävs fler kontrollmekanismer och mer övervakning. Hur ska exempelvis sexköpslagen efterlevas? Det är ju närmast omöjligt att bevisa att en person haft tillfällig sex mot ersättning, om man inte buggar och filmar hela scenariot? Det samma gäller för olika typer av brott mot upphovsrätten, svartarbete, momsfiffel, ringa brott mot sprit-, drog-, doping- och narkotikalagar, trafikförseelser, bokföringsförseelser, brott mot spellagen etc etc.

Fler lagar kräver tillika mer administration och byråkrati. Och den ständigt växande statsmakten kräver mer kontroll, övervakning och registrering – eftersom lagarna hela tiden blir fler, mer invecklade och svårare att verkställa. Detta är en sidoeffekt av politikerväldet.

Vad skulle hända om världens parlament INTE stiftade dussintals nya lagar varje månad? Vore det slutet på vår civilisation, eller skulle vi ens märka någon skillnad? Kanske en lättnad för den hårt ansatte medborgaren?

Framtidens samhällskonflikt handlar inte om vänster eller höger – utan om att antingen bygga vidare på den starka staten – eller minska statsmakten och ge medborgarna större beslutsrätt över sina liv.

Historiskt sett vet vi att staten och dess makthavare framförallt ägnar sig åt att konfiskera, reglera, beskatta, kriga – och i bästa fall omfördela smulorna. Politiken fungerar oftast bäst i situationer som kräver nationell samling, exempelvis väpnade konflikter, större katastrofer och andra hot.

Kanske är det just därför våra folkvalda så gärna målar fan på väggen, oavsett om det handlar om terrorister, klimatförändringar eller ekonomiska kriser. Och finns det inga hot, gäller det att uppfinna dem. Annars tunnas makten ut, och politikerna avslöjas nakna och villrådiga, utan reell makt att påverka världen.

All kreativitet utgår ifrån folket. Om du arbetar med att förbättra elbilar, designar en bättre barnvagn, eller lanserar ett mer effektivt dammsugarmunstycke  – då har du förmodligen påverkat världen mer än den genomsnittlige politikern.

Politiken är ofta ointressant, den saknar verklig betydelse, även om tusentals människor jobbar hårt för att bevisa motsatsen.

Medan du läst denna text har förmodligen några nya paragrafer lagts till någonstans i världen. Och du har än en gång fått lite mindre utrymme i mänsklighetens hage.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Liknande artiklar

  • Politikens starka och svaga mänPolitikens starka och svaga män Det är många som debatterar dagens auktoritära strömningar i politiken, man lyfter fram Putin, Orban, Le Pen, Szydlo, samt den amerikanska presidentkandidaten Donald Trump. De beskrivs som ett slags rövarband i demokratins utmarker. […]
  • Miljöpartiet – det politiskt korrektas ständiga epicentrumMiljöpartiet – det politiskt korrektas ständiga epicentrum Det är inte lätt när man ska vara helt perfekt, identitetspolitisk clean och nysocialistiskt rentvättad och fin. Man kämpar för högre värden, helt upptagen med det esoteriska arbetet, så att oväsendet från källaren inte märks. Att […]
  • Därför vinner kapitalismen i längdenDärför vinner kapitalismen i längden Kapitalism är ett begrepp som möts med blandade känslor. Vänstern beskyller den för girighet och utsugning av massorna, emedan de konservativa är rädda för dess otyglade kraft ska rubba den rådande ordningen. Kapitalism i ordets […]
Share
  1. Tack för det inlägget! Här har vi en konsekvent liberalism som jag gärna skulle se mer av på den politiska scenen!

    Finns det något parti som står för något som påminner om det här? Piratpartiet vill i alla fall ta bort / revidera en del av de märkligaste lagarna (Ipred, FRA-lagen, Patent- och upphovsrätten). Men om det fanns ett verkligt liberalt parti i Sverige skulle de göra det och dessutom avreglera på massor av andra områden …

  2. Det finns ju det välkända militärindustriella komplexet men det betydligt större är ju politik-byråkrat industriella komplexet vars omsättning är enorm och vida överstiger alla andra.

    Problemet med detta fenomen är att det bygger på människans inneboende strävan efter makt och berömmelse och om man vill göra om systemet så måste man ta stor hänsyn och konstruera systemet så att mer än enkel maktdelning byggs in i det. Annars kommer detta bara att fortgå och jag hoppas att det vr fler än jag som reagerade på Gordon Browns tal nyss vid G20 mötet som var ett hån då han har ju varit en av huvudarkitekterna till problemen som varande finansminister i England när dom lät huspriserna dra iväg. Nu ska han plötsligt lösa krisen som han varit med och orsakat.

  3. Japp, utmärkt inlägg. Har också läst hela.

    Finns det någon här som har tittat närmare på Free State project i New Hampshire?

    http://www.freestateproject.org/

    Är det möjligt att göra något liknande i någon småkommun? Organiserad inflyttning och därefter frigörelse?

    Vissa småkommuner har väl bara några tusen invånare… det behövs kanske inte så många.

    Eller är det bättre att ansluta sig till the freestaters på andra sidan pölen? Är deras idéer realistiska?

  4. Mottot i New Hampshire är ”Live free or die” vilket står på registreringsplåten på bilarna då jag bott där. Bra initiativ och jag ska lusläsa länken Ron.

    Där så fick man varje å ren redogörelse där kommunen alla utgifter stod nogrannt antecknade typ brandbil XX dollar osv. När ser vi detta i Sverige? Mörkas hela tiden.

  5. Ron,
    Mycket intressant! Här är väl problemet att många vill bo i större städer, själv skulle jag iof överväga att flytta om dylika möjligheter fanns.

  6. Jag bor i England och upplever att det finns en hel del uppdämt intresse i frihetlig riktningen, många är trötta på ”the nanny state” och på EU som breder ut sig allt mer.

    Jag ser dock inga realistiska organiserade alternativ, allt går ut på att ”påverka inom gällande ramar”, vilket innebär att det inte går att påverka alls, eftersom så mycket görs upp bakom lyckta dörrar.

    Att få ynnesten att lägga en matematiskt helt försumbar papperslapp i en valurna en gång vart fjärde år påverkar förstås ingenting alls. Det råder bara demokrati på en enda dag, alla dagar däremellan råder något annat.

    Så sent som idag fick vi ett infoblad från kommunen, som öppnat ett nytt servicekontor dit man kan gå för att få information om allt möjligt:

    -Quick quotes to see if you can claim
    -Help filling in the forms
    -Photocopying while you wait
    -Explaining benefit letters you have received
    -Help with council tax benefit
    -Help with housing benefit (help paying your rent)

    Allt säkert mycket lovvärt, men inte ett ord om att få fram nya arbeten som synes.

    Det mesta av den övriga texten handlade om sport och rugbylaget.

    Så här håller det på dag efter dag i medierna – en sorts lågnivåhypnos som aldrig upphör och där staten tycks ha ersatt Gud.

    För mig ser det ut som om skatterna kommer att fortsätta öka även i England och folk kommer att göras allt mer hjälplösa.

    Det tycks vara helt i myndigheternas intresse att göra folket beroende. Om folk är självgående behövs ju inte några omfördelande myndigheter…

  7. @Ron: Läs gärna boken Parkinssons lag skriven av just Parkinson. Lite torr humor nu då den skrevs på 50 talet men lagen är universell och gäller överallt och i alla branscher och tider.

    Jag är mest fascinerad av att Gordon Brown lyckas med konststycket att framstå som en räddare när han i själva verket hjälpte på krisen.

    @Robert: Det finns kommuner som är små i Sverige och skulle kunna kuppas över. Norge är ännu enklare. De minsta där är inte större än 2000 inbygger 😉 I Sverige är väl de minsta cirka 5000 som Högsby, Uppvidinge i Småland som exempel.

  8. Högsby och Uppvidinge är två högintressanta kommuner ur frihetlig synvinkel. Men Norge låter ännu intressantare med tanke på att de inte är med i EU.

    Med majoritet i kommunen så kan man i alla fall sänka kommunalskattedelen kraftigt. Samt vägra delta i Robin Hood-projektet där ”rika” kommuner förväntas bidra till ”fattiga” (detta är ett synnerligen snillrikt sätt att hålla samtliga kommuner i beroendeställning och hindra dem från att bli självbärande – eventuella överskott tas ifrån dem).

    I synnerhet om det kan bevisas att Högsby/Uppvidinge eller vilken kommun det nu kan vara, tidigare varit nettobidragsmottagare men EFTER sänkningen inte längre behöver ta emot några bidrag utan blir självbärande.