Egentligen är det ju en nonsensdiskussion. Om jag vill hyra ut min lägenhet till ett specifikt pris, så ska jag givetvis få göra det. Om köpare och säljare är överens ska inte en tredje part störa överenskommelsen.
Men det har under historiens gång varit av intresse för statsmakten att lägga sig i förhandlingen, i syfte att sänka hyrorna.
Det är en prisreduktion som tyvärr blir ganska dyr för samhället som helhet. Resultat blir mindre lönsamhet i branschen, färre nybyggda hyreslägenheter, och därför längre kötider för de som vill hyra. I Stockholm får man köa i 4-7 år för en lägenhet, och ännu längre för attraktiva lägen.
Med andra ord blir det ett elände för den som vill flytta snabbt, och till en specifik stadsdel. Då måste man istället köpa en bostad, hyra i andra hand, eller vända sig till den svarta marknaden.
För att komma till bukt med problemet har politikerna skapat kommunala bostadsbolag, som bygger och förvaltar fastigheter i folkets intresse. Det låter ju bra, men det är tyvärr bara ytterligare ett steg i att stjälpa marknaden.
Om kommunen ska bygga prisvärt, för att kunna erbjuda låga hyror, så måste ju någon annan skjuta till pengar. Skattebetalarna? Då är det kanske inte längre så attraktivt, om delar av din skatt går till din eller någon annans hyra? Ska den gemensamma kassan subventionera folks boende?
Det är svårt att upprätthålla regleringar, marknaden lever sitt eget liv. Om behovet finns uppstår istället en svart marknad, där köpare och säljare gör upp i lönndom. Detta är vanligt i Stockholm, där man säljer kontrakt svart till stora summor, genom s.k skenbyten. Ska man vara elak kan man säga att politikerna kriminaliserat helt vanliga människor, som bara vill hyra en lägenhet.
Hursomhelst så är det många som ser en fara med att avreglera marknaden. Kommer hyrorna att skena? Kommer inte gamlingar, barnfamiljer och utsatta grupper att kunna bo kvar?
Ja, det är ju det här som är faran. När man reglerat något, så har man skapat en konstgjord spelplan. Och om man avskaffar den, då kan folk komma i kläm.
Kanske är det lika bra att låta allting vara som det är?
Nej, det är det inte. Inte om vi vill att den svarta marknaden ska ta över, eller att folk ska köa i åratal för en lägenhet, eller om vi vill att det ska vara lönt att bygga nya hyreslägenheter. Det ligger i allas intresse att förbättra och utveckla vårt samhälle. Det är ju det politik egentligen går ut på.
Alltså får vi ta smällen, omställningen kan bli tuff för somliga. I Stockholms attraktiva innerstadskvarter finns det våningar som kostar lika mycket att hyra som simpla förortslägenheter. Centrala lägenheter kommer att bli dyrare, många kommer kanske att tvingas flytta?
Och då är vi inne på nästa märkliga effekt av regleringarna. När det oväntade inträffar. Vi subventionerar alltså folk som bor på attraktiva adresser inne i stan, medan folk i förorten kanske till och med betalar för mycket?
Men tänk om alla hyror går upp, både i innerstaden och i förorten, efter en avreglering?
Ja det är ju en effekt som inte är helt otänkbar. Men då kan bostadsbyggandet komma igång, mer pengar investeras i branschen. Och om vi får en liten överetablering, först då kan köpare och säljare mötas på lika grunder. Det kan till och med bli så att säljaren måste gå ner i pris för att hyra ut, eller att köparen måste erbjuda lite mer för att få en specifik adress. Och lägenheter med lite sämre läge och standard blir billigare. Marknaden fungerar. Men det kommer att ta lång tid innan Stockholm når dit.
