Rösta eller inte rösta?


Allt fler menar att man inte bör rösta, att det är meningslöst.

Att ta makten över våldsmonopolet och sedan använda det för att minska ofriheter i samhället faller på sin egen orimlighet. Slösa inte energi på orättfärdiga strukturer. Partipolitiken är dömd att snedvridas, och du blir alltid bedragen i slutänden. Alla ljuger. Det finns ingen rättvisa i världen, varför låtsas?

Det finns många argument för att låta bli, men vi har valhemlighet i Sverige; om vi röstar eller inte röstar angår bara oss själva.

Om allt färre röstar så kommer politikerväldet ändå att fortsätta att existera. Eller kommer maktens män och kvinnor att sakta lämna sina positioner och gå hem? Vi kan ju alltid drömma. Om ingen röstar (vilket förmodligen är omöjligt) så kommer en självutnämnd elit att göra upp sinsemellan.

Tanken om att rösta i viktiga frågor har funnits länge i den västerländska civilisationen, från greker till germaner, så har man samlats i råd och tingsplatser, till och med Spartanerna hade ett råd som kunde avsätta kungarna. Parlamentstanken är intimt förknippad med vår kultur och historia.

Och även om vårt moderna demokratiska system är degenererat och blivit till en slags majoritetstyranni – så finns det spår kvar av den ursprungliga tanken om folkstyre. Och folket har fortfarande en röst, det vittnar inte minst Brexit och Trumps oväntade seger om.

Demokratins största kraft idag består förmodligen i möjligheten att säga stopp, ändra färdriktning, och rösta bort de som misslyckats. Att avsätta en misslyckad regering utan möjlighet att rösta om saken skulle förmodligen kräva en revolution. Och då väljer jag hellre att lägga en till synes meningslös lapp i en låda.


Följ oss
Sammanfattning av veckans artiklar till din inbox varje måndag