Sverige uppdelat i smånationer

Share

Vi ser idag olika frihetsrörelser runt om i världen, där den i Skottland kanske är den mest kända, följt av Baskien, Katalonien, Norditalien och många fler. Detta är förmodligen en motreaktion mot århundraden av unionstänkande och en ständigt närvarande övermakt, som dessutom vanligen befinner sig långt borta, och ofta har en dålig känsla för vad den specifika regionen egentligen behöver.

Vi kan dels prata om total frigörelse från moderlandet, och dels olika former av lösare samarbeten. Jag kommer i den här texten mest att prata om konfederationer.

Man kan säga att Sverige är en union av olika landskap, där centralmakten utgörs av Svealand. Vissa av landskapen har erövrats från andra länder eller folk, som Skåneland, Värmland, Sapmi(Lappland). Övriga län har integrerats tidigare under historiens lopp, tillsammans utgör den här politiska unionen staten Sverige.

Det finns en del lokal maktstruktur kvar i form av kommunstyrelser och landsting, men den verkliga makten utgår ifrån Stockholm, som är landets huvudstad och politiska centrum. Landsbygden är på många håll påfallande avfolkad, urlakad och/eller maktlös.

Om vi istället organiserade Sverige som en konfederation, så skulle en del intressanta förändringar slå igenom. En konfederation är en samverkan mellan oberoende stater. De kan lämna samarbetet, de kan stifta egna lagar, allt bygger på frivilliga överenskommelser. Här kommer också de lokala landstingen att få status som parlament, med beslutande makt, och makten över vardagen hamnar närmare folket.

Det finns också en del ekonomisk vinning i dylika uppdelningar. Norrlänningarna skulle t.ex kunna behålla mycket mer av sin vinst från gruvor och andra naturtillgångar. Medan andra län initialt kanske skulle bli fattigare, men på så sätt tvingas lösa sina strukturella problem, exempelvis Skåne. Starka lokala centra skulle uppstå med viktiga regionshuvudstäder, och allt behövde inte kretsa kring den gamla huvudstaden.

Konfederationer eller federationer är ofta lyckade politiska projekt, vi kan räkna upp exempel som kantonerna i Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland, Amerikas förenade stater etc. Nu har regionerna i dessa länder inte absolut makt, centralmakten har ofta en del att säga till om, men länderna i fråga utgör exempel på hur man kan organisera sig på en mer regional och demokratisk grund.

Hur skulle en svensk konfederation se ut?

Jag har skissat på en karta med dels historiska indelningar, och dels olika etniska gränser, där en del län förmodligen skulle välja att ingå samarbeten med andra län utanför Sverige, exempelvis Skåne, Värmland, medan Sapmi skulle samarbeta med andra samiska nationer i norr. Vi kan givetvis också tänka oss ett Stornorrland och Storgötaland. Eller ännu mindre uppdelningar, lite beroende på hur befolkningen i de olika länen vill samarbeta med sina grannar. Secession eller uppdelning bör inte motarbetas.

Historiens ständiga ihopgående av olika regioner handlar i mångt och mycket om krig och säkerhet. Större stater kunde samla ihop större arméer och därigenom skapa ett bättre skydd mot främmande erövrarmakter. Även idag skulle dylika samarbeten eventuellt behövas just av militära, säkerhetsmässiga och utrikespolitiska skäl, men dessa samarbeten skulle kunna ske på lösare grund, i form av en konfederation.

Och jag tror att konfederationstanken kan vara en räddning för våra vacklande västerländska demokratier, där allmänhetens intresse och engagemang avtar, medan politikerförakt och populism ökar.

Kanske ska folket helt enkelt vara med och bestämma själva över sitt grannskap och närområde, vilket ju är demokratins grundpelare.

Liknande artiklar

  • PolisföraktetPolisföraktet Våra personliga attityder gentemot polismakten brukar ofta bidra till intressanta diskussioner. Många är föraktfulla mot de blåklädda, ty polisen anses ägna alltför mycket tid åt att trakassera vanligt folk när de begår s.k ickebrott. […]
  • Nu börjar splittringen inom EUNu börjar splittringen inom EU Det verkar som att britterna i allt större utsträckning vill lämna EU. Senast var det populära Londonborgmästaren Boris Johnson som anslöt sig till nej-kampanjen i ödesvalet. Samtidigt får vi höra av Frankrikes president Holland, […]
  • Vad händer om haven stiger?Vad händer om haven stiger? Ibland läser man om diverse katastrofscenarion, där klimatet löper amok och haven stiger, så att våra städer och samhällen blir översvämmade. Det värsta scenariot jag läst handlar om att haven stiger med 6 meter. Och även om jag inte […]
Share
  1. Intressant text.

    Jag själv, som är barn till invandrade finska föräldrar, har aldrig lyckats hitta Sverige eller en svensk identitet. Däremot hittade jag Västmanland, där jag är född och uppvuxen. Och än idag är det min värld. Skåne, Blekinge, Norrland och alla andra landskap som Sverige består av känns som andra världar, med språk som är nästan lika främmande som, säg, norska eller danska.

    Det tror jag är en viktig detalj, och ett av ”problemen” när man, som t.ex. SD, försöker hitta och pusha en standardiserad svenskhet.

    Men vad vet väl jag..

  2. I en humoristisk och lite vemodig gästkrönika på detgodasamhallet.com föreslog jag en klyvning i Nordland och Godland: ”Ett alexanderhugg för Sveriges bästa” (23 dec 2015).

    I takt med att multikulturens problem och islamiseringens följder blir allt mer akuta kommer det sannolikt att bli olika utbrytningar och en uppsplittring i smånationer. Eftersom ett kraftfullt ledarskap saknas kommer den västerländska civilisationen att malas ner, efter hand som de gamla institutionerna ideologiseras, överbelastas och faller sönder.

    Inom alt-right-rörelsens mycket breda spektrum finns intressanta analyser och idéer, men var och hur ska högeridealisterna hitta nybyggarland och få ihop ett eget folk, som kan bygga dessa i teorin sundare och hållbarare civilisationer?

    Vemodigt tvingas jag konstatera att i Norrland är medvetenheten om hoten minst. I nordligaste Norrland kan jag inte se någon samhällsbyggande etnisk minoritet. I synnerhet samerna är splittrade på många sätt och i ett eget Sameland skulle det snabbt uppstå svåra konflikter mellan de renägande samerna och icke-samerna (en del av dem kallar sig kväner).

    Landstingen är nu ganska ruttna institutioner med sina omedvetna och okunniga politruker, så där finns ingen samhällsledande förmåga. De tre nordligaste områdena på kartan, alltså Norrbottens och Västerbottens län, skulle geografiskt och resursmässigt mycket väl kunna utgöra en självständig nation i utmärkt samarbete med Finland och Norge – men då måste man nog byta ut befolkningarna…

  3. Jag skrev om detta för ett år sedan, när Länsindelningskommitténs arbete sjösattes.
    I princip är vi ense, men jag har invändningar mot både gränsdragningar lojaliteter.
    https://www.frihetsportalen.se/2016/03/nya-indelningsverket/

    Sixten Johansson har förstått problemen.Som ex-norrbottning som bott och verkat över nästan hela landet måste jag hålla med om det mesta. Norrlänningarna är sällsynt okunniga om frihet och oberoende. En majoritet har lagt sin röst på att bli styrda av partiet, och avstår från egen vilja.

    • Tack Mats Jangdal,

      Min karta är framförallt baserad på gamla gränser och gammal hävd, och har kanske inte tagit till sig den nya praktiska verkligheten. Det är mångt och mycket en historisk karta, och jag tror att historien fortfarande spelar en stor roll.

      Jag tycker vidare egentligen inte att man ska dela in folk hit och dit, utan att de kan dela in sig själva – secession eller uppdelning bör inte motarbetas – som jag skriver i texten.

      Jag är själv från Blekinge, och skulle du fråga mig så väljer jag hellre att gå med Smålänningarna än med Skåningarna, även om ett fritt Blekinge vore att föredra.

  4. Tycker landskapsgränserna är ganska bra indelning av kulturer i landet. I mycket följer de vattendelare.

    Skåne har någon gräns för de gamla länen upplever jag. Kristianstadslätten och söderslätt verkar inte ha mycket gemensamt annat än profilering mot Sverige.

    Göteborg är helt fel, katastrofalt, för västra Götaland och borde bli eget u-land.

    Halland och Blekinge gissar jag är konstruktioner av dansk erövring och borde nog höra mer ihop med sina ådalar inåt landet. Jämför hur Värmland och Dalarna följer sina älvdalar.

    Norrland vet jag inte så mycket om, men det verkar som att någon vill söndra och härska genom att stödja samerna. Har nog något med naturtillgångar att göra?

  5. En intressant tanke, dock med flera problem som framför allt hänger samman med att det är dagens politiker och administratörer vilka skulle vara tvugna att genomföra uppdelningen.

    1) Privatägda naturresurser som skog på rot, gruvor eller industrier riskerar att konfiskeras av de nya konfederations-staterna. Antingen direkt med Robert Mugabe-liknande retorik om historiska oförrätter, eller indirekt genom saftiga skattehöjningar. Hur undviker vi detta?

    2) Offentligt ägda naturresurser som vatten- och kärnkraftverk skapades med nationella pengar, och bör därför förbli i nationell ägo (såvida inte konfederationsstaterna köper dem till marknadspris). Det kommer naturligtvis göra sameland vansinniga över att se vattenkraftverken alstra mängder av el, men där vinsterna går till stadskassan och inte alstrar några lokala arbetstillfällen.

    3) Sveriges historiska svaghet är dess låga befolkningstäthet. Från Gustav Vasa och framåt har staten Sverige haft mer territorium att värna än pengar att värna territoriet. Det är kanske 25% av ytan som klarar sig ekonomiskt – resten måste få stöd från andra eller gå under. Dessutom sker en stark urbanisering från platser som Jämtland oavsett bredband och lågprisflyg.

    4) Dagens lokalpolitiker är inkompetenta. En sorgerlig sanning som inte går att förneka. Sveriges konfedererade stater skulle kräva en helt ny kull politiska ledare som både kan och vågar fatta beslut och söka egna lösningar. Detta i konkurrens med partier vilka varit aktiva i ett sekel.

    • 1) Genom att INTE rösta på socialistiska politiker, så slipper man förhoppningsvis socialistisk politik, som konfiskering av andras egendom o.dyl.

      2) Flera delstater kan ju också initialt bli ägare till fordom statliga ägor. Därefter rättvis utförsäljning, privatisering el dyl.

      3) Tanken är att en konfederation kan ha ett gemensamt försvar. I övrigt får landskapen konkurrera med varandra, om ett landskap saknar naturtillgångar och annat intressant, då får man sänka skatterna och locka till sig industrier, investerare etc. I övrigt så kan Sverige göra jättemycket vad gäller natur-, sport och fritids-turism. Det är ganska så underutvecklat.

      4) Alla politiker är lokalpolitiker, och de är alla inkompetenta. Det är nog inte meningen att yrkespolitiker ska styra landet. Fram för vanliga professionella medborgare som gör politisk tjänst i några år.