Medierna gör stor sak av att den s.k finanseliten tjänar stora pengar. Nyheten presenteras i avundsjukans tecken, läsarna ska reagera på lönerna och tycka att börsvalparna tjänar FÖR mycket. Tanken är att vi ska fundera på vad som är en rimlig lön.
Socialdemokraterna har under åren lanserat teorin om klyftorna eller lönegapet, dvs löneskillnader mellan fattiga och rika. Ett smart retoriskt grepp, men helt oanvändbart ifall vi vill förstå samhället, ty att mäta klyftorna är helt meningslöst ifall de fattiga har bra löner.
Ska vi ta tempen på samhället är det vettigare att undersöka de lägsta lönerna, och hur människor i den kategorin klarar sig. Nu är det iof en meningslös undersökning i Sverige; notera årets avtalsrörelse där industriarbetarlönerna höjdes kraftigt, vilket redan påverkat räntan och priset på livsmedel mm.
Nej, Sverige är ett land där de fattiga tjänar förhållandevis bra, medan de rika tjänar förhållandevis dåligt. Och undersöker vi nettolöner så märker vi att statistiken utjämnas ännu mer. Sverige har inte så stora inkomstklyftor som t.ex UK eller USA. Genom progressiv beskattning drar vi ner höginkomsttagarna mot mitten.
Det är en gammal sanning att vi inte kan bli rika på förvärvsarbete här i landet, blott genom att äga företag eller fastigheter kan vi ta klivet mot verklig rikedom. Att flytta utomlands ingår som ett sista led.
Problemet är alla de som INTE har något jobb, arbetslösa, långtidsjukskrivna, förtidspensionerade etc etc. Tyvärr är dessa grupper utom tävlan. Medan de är satta i statlig försörjning kan de knappast jämföra sig med börsens guldkalvar; de är dessutom beroende av att de arbetsföra tjänar bra. Bidragstagarna borde glädja sig åt börsfolkets bonusar, vilket innebär mer skatt, och desto mer pengar som kan allokeras till t.ex bidrag.
Det finns bara rimliga minimilöner, men inga rimliga högsta löner – folk ska tillåtas tjäna orimligt mycket.
—
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, lön, löner, fattiga, fattigdom, media, klyftor
