Vad händer nu – paradigmskifte?

Share

Nu hände det som många befarat och varnat för – ett terrorattentat i Stockholm. Den misstänkte är en 39-årig uzbekisk man, tidigare känd av säpo, som dessutom uppgett att han sympatiserar med islamistiska organisationer.

Frågan är vad som händer framöver, när flaggorna försvinner från Facebook, och blodet torkats upp från Drottninggatan?

Kanske kommer de politiska diskussionerna att förflyttas från Twitter till verkligheten? Vem bryr sig om kvasidebatter och språkliga piruetter när folk blir mosade av en lastbil, som med berått mot körs in i en folkmassa?

Låt oss börja med socialdemokraterna, de kommer att sakta förvandlas tillbaka till ett betongsosseparti, som är mer restriktivt mot invandring och kräver att medborgarna ska arbeta och försörja sig. Vi har redan sett steg i denna riktning, vilket givetvis motarbetas av partiets vänsterfalang. Men det finns gott om andra tokiga partier på vänsterkanten att gå till om de blir missnöjda. Socialdemokraterna är nog inte de värsta ytterligheternas parti längre.

Även moderaterna kommer att skärpa tonen, och kräva lag och ordning, och mer restriktiv migrationspolitik. De kommer emellertid fortsatt att vara positiva inför arbetskraftsinvandring, vilket jag tycker är klokt. Folk som kommer med bra idéer och kan arbeta och försörja sig är inte så illa för ett land. De borgerliga mittenpartierna kommer att följa med strömmen, även centern.

Men frågan är om det inte är försent?

Nästa val ligger nära inpå, och de etablerade partierna har visat noll trovärdighet i frågor gällande rättssäkerhet, civilsamhälle och migration. De har varit naiva, oförberedda och allt vad det heter. Jag tror att medborgarna i ett samhälle kräver mer av sina folkvalda.

Och den enda rösten som ifrågasatt migrationspolitiken och länge krävt mer lag och ordning är sverigedemokraterna. Och om inte de etablerade partierna gör väldigt snabba och trovärdiga kovändningar så kommer Jimmy Åkesson & Co att belönas i nästkommande val. Det är inte omöjligt att de blir näst största parti. Vilket givetvis kommer att förändra den svenska blockpolitiken för en lång tid framöver.

Liknande artiklar

  • Fredssamtalen skyndas på i CypernFredssamtalen skyndas på i Cypern Cyperns president Anastasiades och den turkcypriotiska ledaren Akinci har lovat att skynda på förhandlingarna som i slutänden ska resultera i en återförening av ön. Cypern delades 1974 då Turkiet ockuperade den norra tredjedelen med […]
  • Vad gjorde ryssarna i Syrien egentligen?Vad gjorde ryssarna i Syrien egentligen? Det spekuleras mycket om varför ryssarna för det första involverade sig i Syrienkonflikten, och för det andra sedermera hastigt och lustigt drog hem sina trupper. Och det finns många olika svar på de här frågorna. Somliga menar att […]
  • Cypern vill lösa delningen av ön innan Turkiet släpps in i EU-förhandlingarnaCypern vill lösa delningen av ön innan Turkiet släpps in i EU-förhandlingarna Turkiet anses vara nyckeln till att lösa migrantkrisen. Och Turkiet vill återuppta förhandlingarna om EU-medlemskap. Men det vill uppenbarligen inte alla EU-länder. Cypern till exempel vill att Turkiet initierar en lösning av […]
Share
  1. ”Det är inte omöjligt att de blir näst största parti”

    Det är faktiskt t.o.m. väldigt möjligt att de blir största parti om man kollar de opinionsinstitut som varit närmast sanningen (yougov och sentio)

  2. Jag protesterar mot benämningen ”naiv”. Inte alla men många av våra politiker, journalister och ”kulturpersonligheter” har vetat precis vad de gjorde men de har inte brytt sig om eventuella konsekvenser så länge dessa drabbat någon annan. Dessutom ville de sitta kvar vid köttgrytorna och ha kvar sina medlemskort i klubben för inbördes beundran.

  3. Hej.

    Det var försent 2005.

    Utan rent militära metoder kommer Sverige tack vare förändrad demografi att försvinna.

    Att människors nativitet sänks av ökat materiellt välstånd stämmer bara om denna ökning sker över generationer i hemlandet; inte när människor kan folkvandra.

    Jag behöver bara gå på promenad i grannskapet, eller fundera över de skolor jag arbetat på av och till i tjugofem år i den social-liberala mångkulturens konsekvenser; en afrikansk eller arabisk familj med lågt antal barn innebär fyra till sex barn, även i andra och tredje generationen.

    Jag tvivlar på att en riksdagsmajoritet som arbetar för att verkställa deportation av hundratusentals människor vars vistelse i Sverige är tillkommen på i grunden falska premisser är särskilt realistisk.

    Eftersom islam och muslimer inte integreras i någon icke-muslimsk kultur annat än under tvång via våld är utgången given, och har så varit länge.

    Men för all del, jag har gärna fel. Kanske lejonet och lammet kan vila sida vid sida, även om Sverige och svenskarna snarare bör liknas vid dronter.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare