Varför saknas det riskkapital i Sverige?

Share

Staten och kapitalet bör skapa nya fonder, skriver bl a Marcus Wallenberg idag på DN debatt. Det saknas riskkapital i Sverige som satsar på små och medelstora företag, morgondagens storföretag. Utan innovativa arbetsgivare i framtiden kommer jobben att försvinna, liksom skattepengarna och välfärden som de genererar.

Sverige är i akut behov av fler vassa företag, inte minst för att kompensera de arbetstillfällen som försvinner i traditionell verkstadsindustri mm. Jag håller helt med Wallenberg & Co att det behövs mer kapital att låna ut till de växande småföretagen, för att de ska blomma, mogna och bära frukt.

Men kanske är den viktigaste frågan varför det inte finns tillräckligt mycket investeringskapital i Sverige idag?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Liknande artiklar

  • Fler jobb och bättre välfärd – eller stora skattesänkningar?Fler jobb och bättre välfärd – eller stora skattesänkningar? Fler jobb och bättre välfärd - eller stora skattesänkningar? Vi kan inte vänta. Så lyder två av socialdemokraternas slogans. Eftersom jag jobbar med reklam och grafisk form intresserar jag mig för dylika korta snabba texter, de kan vara […]
  • Sverige – fattigare än någonsinSverige – fattigare än någonsin Att åka med det stora pariserhjulet i London "London Eye" kostar 15 pund, en pizza i Oslo kostar 120 norska kr, billigaste tapas-tallriken på en "sunk"-restaurang i Barcelona kostar ca 10 euro. När jag reste runt i europa för 15 år […]
  • Gapet mellan fattig och rikGapet mellan fattig och rik En ganska vanlig retorisk konst från vänsterhåll är att tala om gapet mellan de fattiga och de rika. Att detta gap ibland ökar, och att denna inkomstskillnad är av ondo. Och det låter ju bra, och logiskt, men hur ligger det till […]
Share
  1. I och med att detta är mitt arbetsområde och nackhåren reser sig när tjänstemän ska ha ytterliggare pengar att leka med istället ska pengarna stanna hos de serieentreprenörer som bevisligen kan skapa mervärde.

    Det bästa vore en skattereform men innan dess någon form av skatteincitament så att man inte straffas när man investerar i ett onoterat innovativt företag.

  2. Wallenbergarna drar väl in sådär en tre miljarder kronor om året i utdelningar bara från Investor. En bra grundplåt till en riskkapitalfond!

    Fem miljarder i R.I.S.K.-avdrag – ovanpå R.U.T. och R.O.T. – går garanterat endast till de riktigt rika. Därför kommer det säkert att falla De Röda på läppen.

  3. ”Fem miljarder i R.I.S.K.-avdrag – ovanpå R.U.T. och R.O.T. – går garanterat endast till de riktigt rika”.

    Riskkapital går ju framförallt till mindre företag som behöver utvecklas. Är det de som är de riktigt rika? Eller ska vi rubricera inlägget under kategorin allmänt svammel? Du får gärna utveckla.

  4. Allmänt svammel! Den resandes ensak! De riktigt rika är förstås Wallenberg et al., som borde kunna ställa upp med riskkapital själva utan att begära lika mycket från staten. Därav parallellen med RUT och ROT. Fattar!

    Men, hallå! Fattas det kapital! Fattas det inte riskvilja och riskkompetens?

  5. Rätt Bengt Erik, kapital utan kompetens är som att pissa i byxorna, det är skönt till en borjan men sedan blir det ett rent helvete. Vi har ju redan idag problem med det anonyma kapitalet och ska inte späda på det med ytterliggare.

    Wallenbergarna sponsras av oss med cirka 1 miljard per år. Det är inte lite pengar som de kunde använda. Låt oss se 50 år X 1 miljard = 50 mijarder som de kan avsätta.

  6. Det bästa sättet är att sprida risk-kapitalet direkt till befolkningen i form av medborgarlön. Innovatörer behöver bara lite andrum för att kunna utveckla sina idéer ifred från detta nyfeodala samhälle som är under uppväxt.

    Här bloggar jag om vad som gör ett samhälle innovativt:

    http://robertwensman.wordpress.com/2010/03/12/utvecklingens-paradox/

    Här bloggar jag om vad som gör människor motiverade att arbeta, och om hur Google motiverar sina anställda till stordåd:

    http://robertwensman.wordpress.com/2010/01/28/googledag-at-folket/

  7. Sorry Johansson men jag förstod inte vad du menade. Gillar absolut inte att staten spelar med skattepengar och använder som t.ex riskkapital. Hur mycket Wallenbergarna sätter av som riskkapital är ju deras ensak, det kallas ju inte riskkapital utan orsak, det finns ju en risk att man förlorar 100%.

    …men för att komma tillbaka till problemet, om det nu är ett problem, det är trist att det inte satsas mer på svenska växande företag.

    Och Wensman, jag tror att medborgarlöner knappast är lösningen på problemet (skattepengar igen). Det är ju ofta hyffsat lätt att komma igång, det är när företaget nått en viss storlek som man behöver extra kapital.

  8. MED TANKE WALLENBERGS STORA ÄGANDE OCH INFLYTANDE I FRAMFÖT ALLT SEB OCH MED TANKE PÅ HUR SEB I FLERA ÅR ISIDOSATT BANKENS BRIST PÅ UTLÅNING AV KAPITAL TILL SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG OCH MED SINA KONSEKVENTA HÄPNADSVÄCKANDE MANÖVRAR FÖR ATT SPÄ PÅ KRISEN MED BONUS-SYSTEM TILL ETT FÅTAL MEDARBETARE ÄR DET LITE KOSTIGT ATT MAN LYCKATS BEHÅLLA NÅGRA UTOMSTÅENDE AKTIÄGARE ÖVER HUVUD TAGET! INTE DÅ INTE MINST SOM BANKEN HAR FÖRVALTAT/FÖSNILLAT ETT ENORMT KAPITAL PÅ DET BALTISKA ROULETTEBORDET! OCH MED ÄGARNAS OCH LEDNINGENS GODKÄNNANDE. I MITT SÄTT SE PÅ POBLEMET TER DET SIG EN SMULA ÖVERMAGA ATT BE FARRBROR STATEN ATT SÄTTA UNDAN SKATTEBETALARNAS PENGAR TILL ILL EN RISKKAPITALFOND-DET VAR NOG INTE NÅGOT SPECIELLT GENOMTÄNKT IDÉ – OCH DET TROR JAG DIR. WALLENBERG INSER SJÄLV OCKSÅ OM HAN TÄNKER EFTER…

  9. Jag ser ingen egentlig moralisk aspekt i det hela. Tror att wallenbergsfären helt enkelt kalkylerar med att deras pengar inte räcker till, och de har nog rätt. Därmed inte rätt att ta till statliga medel, håller med i detta. Men det är ju oftast så vi löser problem i Sverige. Lite skattepengar, lite privata.

    ”Det baltiska roulettbordet” säger du – ja – det är precis vad riskkapital handlar om. Det sket sig därborta, åtminstone på kort sikt. Det händer ju ganska ofta.

    Varför skriver du med versaler förresten?

  10. Jag är inte i branschen men har ändå varit i närheten av riskkapitaljakt och dito -investeringar vid ett par tillfällen och det som slagit mig i båda fallen är att svenska riskkapitalföretag egentligen tycks ägna sig åt något slags modifierad banklån. Man vill egentligen inte ta någon risk utan ska ha garantier och nästan färdiga orderstockar för att ”våga” gå in.

    Vet inte om man kan tala om bristande riskkapitalkultur men baserat på min blygsamma erfarenhet så saknas det en hel del ryggrad bland svenska riskkapitalister.

    Tilläggas bör är att båda projekten blivit kassakossor men ändå – trots strålande förutsättningar – initialt nästan gått i stöpet pga bristande intresse från riskkapitalister.