Vilka ska räddas egentligen?

Igår var det återigen kravaller i Athen, där demonstranter löpte amok på gatorna och antände dussintals hus nära Syntagmatorget. Medan parlamentsledamöterna röstade ja till ett nytt kritiserat åtstramningspaket.

Men det är inte säkert att besparingarna räcker för att få nya nödlån från EU. Tyska politiker är fortfarande tveksamma. Grekerna har ju en historia av att klubba igenom sparpaket, och därefter inte följa dem.

Men hur är det egentligen? Är det Grekland som ska räddas av EU eller är det bankerna som sitter med grekiska statspapper? Blott 19% av det nya nödlånet  ska tydligen  till grekiska staten, resten till bankerna.

Ja, västvärldens monetära system är snårigt, det är inte helt lätt att förstå vad som är vad – ibland ifrågasätter man till och med begreppet pengar. Vad är pengar och hur skapas de?

Oftast förklaras det med att pengar är en skuld (en kredit) som garanteras av en stat, via dess centralbank. I bästa fall finns det helt eller delvis täckning för denna skuld i en guldreserv eller dylikt. Nuförtiden är guldreserven emellertid avskaffad i de flesta länder, och valutan ”skapas” av centralbanken och garanteras av landet, samhället och dess kredibilitet, fiatvaluta kallas fenomenet.

För att vrida på det ett varv till, egentligen är pengarna inte skulden i skuldebrevet, våra sedlar. Utan pengar är egentligen ett mått på benägenheten att vilja anskaffa något, antingen en vara eller tjänst,

Det var kanske enklare att se fenomenet i primitiva samhällen när man idkade byteshandel. De flesta var självhushållande och det var relativt få saker som behövdes utöver det man odlade, jagade, och snickrade – och dessa saker bytte man till sig. Även arbetskraft bytte man till sig med mat och husrum, vilket möjliggjorde anställningen av drängar och pigor.

När samhället blev mer industrialiserat under andra halvan av 1800-talet försvann naturahushållningen allt mer. Folk blev beroende av en stadig inkomst. Livsmedel, varor och tjänster köptes på en relativt öppen marknad. Initialt var det ett enormt sug efter kläder, möbler, kapitalvaror etc – allt skulle inköpas av den nya medelklassen.

Ibland blev det emellertid hack i maskineriet, t ex depressionen under 30-talet. Krisen initierades av att marknaden mättades, varukarusellen avstannade, och man hamnade i en ond spiral där folk konsumerade allt mindre, vilket gav upphov till arbetslöshet, vilket ledde till ännu mindre konsumtion.

Pengar är när någon vill ha något, och ett köp genomförs, eller ett byte i en bytesekonomi. Ett avslut.

Sen kan bankerna fördubbla penningmängden genom Fractual Reserve Banking, och Riksbanken kan trycka pengar för glatta livet – men om vi medborgare INTE vill köpa något – då finns inte möjligheten till pengar. I realiteten skulle det innebära att pengarna blev mindre värda, inflation, eller hyperinflation där pengarna tillslut inte är värda någonting.

För att återgå till Grekland. Om man ska förenkla väldigt mycket kan vi säga ett grekerna erbjuder solsemestrar, medan tyskarna erbjuder bilar. Under flera år har grekerna varit väldigt intresserade av just bilar, och de har lovat x-antal solsemestrar i utbyte, och tyskarna har gått med på det.

Nu har grekerna hamnat i ett läge där de inte kan leverera det överenskomna antalet solsemestrar som de lovat, däremot har de själva redan tagit emot bilarna. Grekerna är skyldiga varor/tjänster till någon annan, direkt eller indirekt via banker.

Men notera att pengar egentligen bara blir till när en överenskommelse görs och transaktionen genomförs. Därför är en skuld (eller en kredit) bara intressant om den skuldsatte KAN betala tillbaka. Och det här vet alla banker och finansinstitut. Det är därför man måste ha ordnad ekonomi och en stadig inkomst för att få ta ett lån.

Några pengar finns inte att hämta i Grekland med andra ord. Och utsikerna är små för att det ska uppstå några pengar där på kort sikt, i det givna scenariot.

Vad man kan göra är att komma överens om att återbetalningen inte är möjlig, att de solresor man levererat täcker de bilar man konsumerat, och att man går vidare. Skuldavskrivning, konkurs etc.

Detta leder iof till att bilindustrin i Tyskland kommer att gå dåligt – men å andra sidan varför leverera bilar till någon som lovar betalning – men inte har något att erbjuda? Det är en del av spelet. I en transaktion bör alla vara överens och nöjda, oavsett om den görs på en simpel marknad eller på Wall Street.

Pengar finns bara när ett behov uppstår, och någon kan mätta behovet, genom en vara eller tjänst, och transaktionen fullföljs – med sedlar, silver, guld, snäckskal eller byteshandel.

 

Kommentera gärna

  1. jörgen skriver:

    Ekonomi behöver verkligen förenklas, och jag tycker din förklaring funkar. Jag tror framför allt att vi måste bort från allt mumbo-jumbo om stimulansåtgärder och komplexa ekonomiska instrument som egentligen bara döljer primitiva antaganden. Kanske tillbaka till guldmyntfot också, för att det är enkelt att förstå.

  2. Robert skriver:

    Håller med. Notera att alla stimulansåtgärder räntesänkningar etc enbart går ut på att skapa fler behov och möjligheter till inköp, för att hålla systemet igång, upprätthålla valutans värde – för att det ska finnas någon mening med att ha en hundring i fickan.

    Jag är inte alls motståndare till det här – även om våra banker och centralbanker säkert kan effektiviseras – däremot är det bra att känna till spelets regler.