Ägande, lag och rätt

Äganderätten är en viktig princip, utan den skulle vi haft svårt att bygga samhällen, men denna princip vilar på förvånansvärt lösa grunder. Är gården min egendom för att min farfarsfarfar brände ner skogen, satte upp ett staket, och började bruka marken?

Är nyttjanderätt detsamma som ägorätt? Vem ägde marken innan? Ingen? Eller hade samerna som bodde i området någon slags rätt till den? Eller jägarfolket som fanns där ännu tidigare?  Eller var det statens mark? Kyrkans mark? För länge sedan tillhörde området ett annat land, men det togs i krig, och nu är det vårt.

Hursomhelst, marken tillhör oss av gammal hävd, som därefter formaliserades via staten till ett kontrakt och lagfart. Under årens lopp ägde emellertid en del skiften rum, så att jorden vi äger är inte exakt den vi ägde förr om åren. Markerna har samlats ihop till att bilda större sammanhängande arealer, av praktiska men påtvingande skäl. Ytterst är det staten som garanterar min äganderätt, om någon försöker ta min mark ifrån mig kan jag få hjälp av staten. I bästa fall.

Markägande är en i högsta grad konstruerad princip, som förmodligen kommit till av praktiska skäl. Äger man jorden så brukar man den bättre, och området kan delas upp i naturliga revir, så att samfälligheten uppnår bästa möjliga avkastning, ordning och reda.

Egentligen äger vi ju inget, vi kan inte kontrollera universum. Markplätten kommer att finnas även när vi dör, och mänskligheten dör ut. Att dela upp landområden och tillhörigheter handlar om kultur och civilisation. Vi människor har bestämt att det är så, och det fungerar. Det är en social konstruktion.

Vissa väljer att kalla det för en naturlig eller gudomlig ordning, andra menar att det är praktiskt, somliga försöker knyta an till logiska principer och förklaringsmodeller, de flesta tänker inte så mycket utan är upptagna med att leva och verka inom de givna principerna.

Av ägandeskap följer lagar. Ett samhälle måste fastslå vad som är rätt och fel, och vem som äger vad. De har sedan urminnes tider funnits grundläggande idéer om att inte mörda, skada eller stjäla. Om någon bryter mot dessa lagar så blir hon straffad, satt i fängelse, kanske till och med avrättad.

Om folk mördar och stjäl obehindrat så kan ett meningsfullt liv inte existera. Vi lyder lagarna för att bygga ordning, i motsats till kaos. I ordningen kan vi leva, träffa en partner, skaffa barn och säkra fortlevnaden av vårt släkte. Därför är lagarna både praktiska, naturliga och kanske till och med gudomliga.

Kanske värt att tänka på i dagens samhälle där lagstiftandet blivit närmast maskinellt och industrialiserat, där antalet lagar och förordningar numera är enormt. Istället för att värna de grundläggande principerna gräver vi ner oss i tolkningar, undantag, tillägg och tillägg till tilläggen. Och lagarnas och ordningens ursprungliga mening går hopplöst förlorad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.