All fler svenskar vaknar upp till ett land de inte känner igen. Vad hände? Och vilka felaktigheter begicks?


All fler svenskar vaknar upp till ett land de inte känner igen. Vad hände? Och vilka felaktigheter begicks? 1All fler svenskar vaknar upp till ett land de inte känner igen. Man kan anklaga dem för mycket, för att ha sovit bort flera decennier, eller för att ha backat undermåliga politiska partier alltför länge. Men likväl, många vaknar nu, i spåren av kulturkrockar, ökad kriminalitet och våld.

Många fel begicks, låt oss göra en kort övergripande exposé över migrationshaveriet.

Kontroll

För det första så släppte vi in kriminella och kanske även krigsförbrytare. Och detta skedde eftersom migranternas identitet inte klargjordes ordentligt. Många hade inte pass eller identitetshandlingar med sig till Sverige. Under krig och flykt så kan passet ha kommit bort, man kan inte alltid kräva pass av flyktingar, förklarade våra medier.

Samtidigt så gick myndigheterna emot praxis. Den enskilde individens identitet bör klargöras vid en gränsövergång, annars kan man inte ens avgöra huruvida hon har flyktingstatus eller ej, eftersom bara vissa utvalda regioner ger flyktingskäl. Därför måste flyktingen på något sätt bevisa sin identitet. Gärna innan hon släpps in i landet, och inte utifrån utredningar i efterhand som ofta kan bli fruktlösa.

Så, då har vi ett samhällsklimat där svenskars pass kontrolleras flera gånger, även vid resor inom Europa, medan potentiella flyktingar uppenbarligen slipper den här processen, då de passerar 8-9 länder för att komma till Sverige från Mellanöstern.

Frågan är: Varför inte ha ordentliga identitetskontroller för migranter och avvika från internationell praxis? Och vem bestämde sig för att undergräva identitetskontrollerna?

Volym

För det andra så släppte man in alldeles för många migranter. Den svenska infrastrukturen med vård, skolor, bostäder osv är fortfarande optimerad för omkring 8-9 miljoner invånare, trots att befolkningen numera överstiger 10 miljoner. Och vad gäller arbetsmarknaden så finns det inte vettiga arbetstillfällen för så många nya invånare. Därför fastnar många i bidrag och utanförskap, vilket givetvis spär på kriminalitet och gängmentalitet. Och många lever på skattebetalarnas pengar under långa tider, somliga under hela sin livstid i Sverige.

Sverige har en lång tradition av samhälls- och stadsplanering. Det är ett ytterst välordnat, strukturerat och reglerat land. Och ändå, hur kunde man räkna så fel? Vem räknade fel?

Och varför ska skattebetalarna betala för detta? Tanken är att skattebetalarnas pengar ska gå tillbaka till dem själva, i form av olika samhällstjänster och socialförsäkringar. Om det inte sker så minskar förtroendet för skattesystemet och viljan att bidra.

Samvaro

För det tredje så gjordes misstag gällande integreringen. Många migranter kommer från muslimska länder, och de tar med sig sin kultur  till Sverige. Vi behöver inte mäta olika kulturer med varandra, vilka som är sämre eller bättre, däremot kan vi konstatera att de är olika. De muslimska värderingarna, särskilt synen på kvinnor, familjen och rättssystemet, skiljer sig rejält från de svenska. Även om vi blott tagit emot en handfull migranter med en annorlunda samhällssyn, så skulle de påverkat sitt närområde. Någon måste ju bo granne med dem, umgås med dem, anställa dem, jobba med dem osv osv.

De eventuella motsättningarna finns redan från början, men ökar utifrån migrationstakten. Mötet med infödda svenskar antogs ha en dämpande effekt, och efter en viss tid skulle migranterna sakta försvenskas. Fenomenet brukar kallas integrering eller assimilering.

Frågan är om våra ledare verkligen trodde att nykomlingarna skulle anpassa sig till den svenska kulturen? Särskilt när majoritetsbefolkningen flyttade från förorterna, och kontaktytorna mellan infödda och invandrare tunnades ut. Förutsättningarna för en naturlig integration omintetgjordes. Fanns det en plan för ett dylikt scenario?

Varför trodde man att integrationen skulle lyckas? Och vem trodde det?

Avslutningsvis, vi ser alltså tre stora felaktigheter och tillika brott mot generell praxis och lag. Det blir nästan lite infantilt när man räknar upp de här uppenbara men ack så viktiga sakerna. Det handlar om identitetskontroller, volymer, samt bristande förståelse för integration och samvaro. Frågan är var i hierarkin de här misstagen begicks? Var det medvetet, eller utslag av okunskap och dumhet?

Och finns det något intresse av att utreda migrationshaveriet?


Följ oss!