Alla krisers moder?

Sprid!

Ja, då var vi där. Finansbubblan vi nu bevittnar kan bli alla krisers moder. Måhända lyckas våra klåfingriga politiker lappa ihop skrytbygget några år till, men förr eller senare kommer konjunkturen att dyka rejält under ytan. Om inte denna gång, så kanske nästa gång.

Låt oss i experimentellt syfte anta att denna kris blir den värsta i västerlandets historia. Och det finns en viss risk att det blir så. Dollarn är svajar betänkligt, och Fed trycker upp fler vackra sedlar för att hålla skutan flytande. Den amerikanska valutan backas sedan 1971 inte upp av feta guldreserver. Och nästan alla länder är beroende av USA:s ekonomi på ett eller annat sätt.

Konstpaus.

Västvärldens medborgare lever på lån, och har få besparingar, huset, bilen, t o m platt-tv:n finansieras av banken. Ja, just det, dessa banker som börjar närma sig fallrepet. Hur ska vi fortsätta med våra låneliv utan starka finanser och låg ränta?

Världen är i gungning. Det blir allt dyrare att utvinna mineraler och råvaror, områden som för några decennier ansågs värdelösa börjar nu prospekteras på allvar. Visst, det finns massor av olja, men det blir allt dyrare att utvinna, källorna sprutar inte lika högt längre, och överskottet blir allt mindre. Från att det kostade ett fat olja att utvinna 100 fat, kostar det numera ett fat att utvinna 18 fat. Den krympande mellanskillnaden är vår samhälleliga vinst, överskottet, välfärden, somliga kallar det tillväxt. Och exemplet gäller de flesta metaller, mineraler, t o m fisket dras med en liknande prognos. Det finns råvaror kvar, men det blir allt dyrare att utvinna dem. Och detta fördyrar transporter, uppvärmning, drift, tillverkning – allt.

Låneekonomin bygger på att vi producerar mer av allt hela tiden, en ekvation som förmodligen inte håller. Våra politiker har lappat och lagat länge nu, istället för att låta marknaden leva sitt eget liv, och låta kriserna skörda sin offer har man pumpat in miljarder i ett system som just på grund av lappandet krisar allt mer.

Vad göra?

Låt oss anta att vi har ca 30 000 kr på banken i besparingar, resten är instoppat i bostadsrätten eller villan. Hur ska man säkra sina stackars pengar, så att barnen kan få mat imorgon? Att flytta pengarna till en annan bank är nog ingen vidare idé, eftersom vi inte vet vilka, eller i vilken ordning de kommer att kollapsa. Och det är ganska krångligt att ta ut så stora belopp i kontanter. Kontanter som kan bli värdelösa pga inflation. Vi kan köpa guld för pengarna, guld som iof kan bli svårt att sälja i en kollapsad ekonomi utan banker eller finansinstitut. Och svartabörshajarna lär knappast betala fullt pris. Villan eller lägenheten blir tillika svår att sälja, och var ska vi sedan bo? Det kan bli ganska krisigt, om dessutom el och vatten försvinner kan vi hälsa hem. Men låt oss inte överdriva.

Ett gammalt knep är att köpa en massa sprit. Jag skämtar inte. Sprit kan alltid snabbt och enkelt bytas/säljas mot mat eller andra förnödenheter. Priset går dessutom alltid upp i kristider. Whiskeyflaskor blir hårdvaluta. Det gäller med andra ord att ha en stor källare, och ett kraftigt lås. Grannsamverkan är också viktigt, det duger inte att knappt känna snubben mittemot. Nej, i tider av oro får man tillsammans agera nattvakter, försörjare, barnvakter och transportörer etc. Allt det som var så enkelt, blir plötsligt mycket komplicerat. Tomma butikshyllor, pengabrist, bensinbrist etc kastar om tillvaron fundamentalt.

Men det går att överleva; vi har gjort det förr, och kan göra det igen. De som har mor- eller farföräldrar från en f d Öststat känner igen situationen, och har hört historierna. Den kreative kan överleva, men man blir knappast världsmästare i moral eller etik.

Nåväl, vi får väl hoppas att läget stabiliseras, att vi klarar oss denna gång. Och att vi kan fortsätta med en politik och ett ekonomiskt system som gjort det till sin paradgren att dupera den upptagna och narcissistiska medelklassen. Medan den samlade vänstern garvar gott, när de nu bevittnar kapitalismens fall. En kapitalism, som kanske aldrig existerat, när man betänker hur stor den statliga inblandningen i realiteten varit.

USA:s regering skapade låneinstituten, gav dem särskilda privilegier, tvingade bankerna att låna ut till folk som inte kunde betala, räknade fel på inflationen, subventionerade förlegad industri, slösade på krig och skuldsatte sig bortom det begripligas gränser. Etatismens fall, borde det heta, men om vi känner historien rätt, så kommer staten att gå ännu starkare ur det här. Åtminstone tills vi medborgare tröttnar på charaderna och ställer högre krav på våra makthavare.

Vi liberaler har varit någon slags glada, rödnästa väktare av ett förljuget system. Vi prisar ständigt den fria marknaden, och pekar västerut, men vi har inte brytt oss om att kontrollera våra premisser. Hur fri är egentligen marknaden? Vad är det vi lovordar och höjer till skyarna egentligen?

Vi förlorade. Socialister och konservativa vann, men vi fick skulden. Kanske är pengarna kvar på banken imorgon. Om vi har tur. Lycka till allihopa!

Fler och muntrare texter kommer framöver. Inlägget inspirerat av The chrash course. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, kris, krisen, bubblan, finanskrisen, USA, liberalism