Alla krisers moder?

Ja, då var vi där. Finansbubblan vi nu bevittnar kan bli alla krisers moder. Måhända lyckas våra klåfingriga politiker lappa ihop skrytbygget några år till, men förr eller senare kommer konjunkturen att dyka rejält under ytan. Om inte denna gång, så kanske nästa gång.

Låt oss i experimentellt syfte anta att denna kris blir den värsta i västerlandets historia. Och det finns en viss risk att det blir så. Dollarn är svajar betänkligt, och Fed trycker upp fler vackra sedlar för att hålla skutan flytande. Den amerikanska valutan backas sedan 1971 inte upp av feta guldreserver. Och nästan alla länder är beroende av USA:s ekonomi på ett eller annat sätt.

Konstpaus.

Västvärldens medborgare lever på lån, och har få besparingar, huset, bilen, t o m platt-tv:n finansieras av banken. Ja, just det, dessa banker som börjar närma sig fallrepet. Hur ska vi fortsätta med våra låneliv utan starka finanser och låg ränta?

Världen är i gungning. Det blir allt dyrare att utvinna mineraler och råvaror, områden som för några decennier ansågs värdelösa börjar nu prospekteras på allvar. Visst, det finns massor av olja, men det blir allt dyrare att utvinna, källorna sprutar inte lika högt längre, och överskottet blir allt mindre. Från att det kostade ett fat olja att utvinna 100 fat, kostar det numera ett fat att utvinna 18 fat. Den krympande mellanskillnaden är vår samhälleliga vinst, överskottet, välfärden, somliga kallar det tillväxt. Och exemplet gäller de flesta metaller, mineraler, t o m fisket dras med en liknande prognos. Det finns råvaror kvar, men det blir allt dyrare att utvinna dem. Och detta fördyrar transporter, uppvärmning, drift, tillverkning – allt.

Låneekonomin bygger på att vi producerar mer av allt hela tiden, en ekvation som förmodligen inte håller. Våra politiker har lappat och lagat länge nu, istället för att låta marknaden leva sitt eget liv, och låta kriserna skörda sin offer har man pumpat in miljarder i ett system som just på grund av lappandet krisar allt mer.

Vad göra?

Låt oss anta att vi har ca 30 000 kr på banken i besparingar, resten är instoppat i bostadsrätten eller villan. Hur ska man säkra sina stackars pengar, så att barnen kan få mat imorgon? Att flytta pengarna till en annan bank är nog ingen vidare idé, eftersom vi inte vet vilka, eller i vilken ordning de kommer att kollapsa. Och det är ganska krångligt att ta ut så stora belopp i kontanter. Kontanter som kan bli värdelösa pga inflation. Vi kan köpa guld för pengarna, guld som iof kan bli svårt att sälja i en kollapsad ekonomi utan banker eller finansinstitut. Och svartabörshajarna lär knappast betala fullt pris. Villan eller lägenheten blir tillika svår att sälja, och var ska vi sedan bo? Det kan bli ganska krisigt, om dessutom el och vatten försvinner kan vi hälsa hem. Men låt oss inte överdriva.

Ett gammalt knep är att köpa en massa sprit. Jag skämtar inte. Sprit kan alltid snabbt och enkelt bytas/säljas mot mat eller andra förnödenheter. Priset går dessutom alltid upp i kristider. Whiskeyflaskor blir hårdvaluta. Det gäller med andra ord att ha en stor källare, och ett kraftigt lås. Grannsamverkan är också viktigt, det duger inte att knappt känna snubben mittemot. Nej, i tider av oro får man tillsammans agera nattvakter, försörjare, barnvakter och transportörer etc. Allt det som var så enkelt, blir plötsligt mycket komplicerat. Tomma butikshyllor, pengabrist, bensinbrist etc kastar om tillvaron fundamentalt.

Men det går att överleva; vi har gjort det förr, och kan göra det igen. De som har mor- eller farföräldrar från en f d Öststat känner igen situationen, och har hört historierna. Den kreative kan överleva, men man blir knappast världsmästare i moral eller etik.

Nåväl, vi får väl hoppas att läget stabiliseras, att vi klarar oss denna gång. Och att vi kan fortsätta med en politik och ett ekonomiskt system som gjort det till sin paradgren att dupera den upptagna och narcissistiska medelklassen. Medan den samlade vänstern garvar gott, när de nu bevittnar kapitalismens fall. En kapitalism, som kanske aldrig existerat, när man betänker hur stor den statliga inblandningen i realiteten varit.

USA:s regering skapade låneinstituten, gav dem särskilda privilegier, tvingade bankerna att låna ut till folk som inte kunde betala, räknade fel på inflationen, subventionerade förlegad industri, slösade på krig och skuldsatte sig bortom det begripligas gränser. Etatismens fall, borde det heta, men om vi känner historien rätt, så kommer staten att gå ännu starkare ur det här. Åtminstone tills vi medborgare tröttnar på charaderna och ställer högre krav på våra makthavare.

Vi liberaler har varit någon slags glada, rödnästa väktare av ett förljuget system. Vi prisar ständigt den fria marknaden, och pekar västerut, men vi har inte brytt oss om att kontrollera våra premisser. Hur fri är egentligen marknaden? Vad är det vi lovordar och höjer till skyarna egentligen?

Vi förlorade. Socialister och konservativa vann, men vi fick skulden. Kanske är pengarna kvar på banken imorgon. Om vi har tur. Lycka till allihopa!

Fler och muntrare texter kommer framöver. Inlägget inspirerat av The chrash course. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Det har man redan prövat : /
    Lösningen vore att låta arbetarna få totalt inflytande på sin arbetsplats, och sedan avreglera och privatisera. Och konsumera mindre överhuvudtaget.

  2. ”Känns som om vi har diskuterat det här… Det är fritt fram för dig och alla andra att starta gemensamt ägda företag/kooperativ, där arbetarna kan få totalt inflytande på sin arbetsplats.”

    Det har vi gjort, och jag har också förklarat varför jag tror att det inte håller.

    ”Och konsumera mindre, är det ett råd eller ett krav? Ska någon politruck bestämma hur mycket jag ska konsumera?”

    Det är ett faktum, såvida vi inte ska börja bryta malm på månen. Ingen omöjlighet, förvisso, men de kommer nog att dröja ett tag.

  3. Rutger,
    Jag tror inte att du här på denna blogg har förklarat hur dina idéer ska genomföras, eller varför de skulle fungera. Däremot har jag beskrivit en hel del svårigheter som dylika idéer skulle få brottas med. Jag har absolut inget emot arbetarägda bolag, men det är ingen lätt match.

    Det är lätt att säga att vi ska konsumera mer – men hur detta ska genomföras politiskt är svårare, ransonering, politisk styrning av företagens produktion, höjda priser/beskattningar…? Pick your poison.

  4. ”Jag tror inte att du här på denna blogg har förklarat hur dina idéer ska genomföras, eller varför de skulle fungera. Däremot har jag beskrivit en hel del svårigheter som dylika idéer skulle få brottas med. Jag har absolut inget emot arbetarägda bolag, men det är ingen lätt match.”

    Detta har jag utelämnat för att jag antog att du redan hade långtgående kunskaper på detta område.

    ”Det är lätt att säga att vi ska konsumera mer – men hur detta ska genomföras politiskt är svårare, ransonering, politisk styrning av företagens produktion, höjda priser/beskattningar…? Pick your poison.”

    Jag skrev konsumera mindre 😛 men men, VARFÖR det inte håller har du själv redan konstaterat, och jag ska citera:

    ”Låneekonomin bygger på att vi producerar mer av allt hela tiden, en ekvation som förmodligen inte håller.”

    Där ser du själv 🙂 För att produktion ska vara hållbart krävs för övrigt att någon konsumerar skiten.

  5. Rutger,
    Långtgående kunskaper eller ej, jag ser fortfarande väldigt få samägda bolag… Jag trodde du skulle lösa alla problem kring detta, och FÖRBLUFFA mig – men icke…

    Tja, faktum att våra resurser inte är oändliga är ingen nyhet. Att önska eller kräva att folk ska konsumera mindre är något annat.

  6. ”Långtgående kunskaper eller ej, jag ser fortfarande väldigt få samägda bolag… Jag trodde du skulle lösa alla problem kring detta, och FÖRBLUFFA mig – men icke…”

    Det finns många som kan förklara det mycket bättre än jag, du måste ha träffat någon =P

    ”Tja, faktum att våra resurser inte är oändliga är ingen nyhet. Att önska eller kräva att folk ska konsumera mindre är något annat.”

    Det är tvärtom djupt förenat med detta, och oavsett vad så måste konsumptionen förr eller senare stanna av. Tills dess vi kolonialiserar månen.

  7. Rutger,
    Nej, jag har inte träffat någon som kunnat förklara på ett bra sätt, men den som väntar på något gott.

    Tror du inte att konsumtionen kommer att ”stanna av” som ett resultat av att resurserna uttöms? ELLER så löser vi problemet med nya material, smart återvinning etc.

  8. ”Tror du inte att konsumtionen kommer att “stanna av” som ett resultat av att resurserna uttöms? ELLER så löser vi problemet med nya material, smart återvinning etc.”

    Ärligt talat så tror jag inte att återvinning räcker, då vi skulle bli tvugna att framställa DUBBELT så mycket som det vi gör idag för att hela världen skulle kunna leva efter västerländsk standard. Försök att runda det med att resurser tar slut och blir allt svårare att utvinna, samtidigt som jordens befolkning växer. Någonstans måste läget normaliseras.

  9. Rutger,
    Låt mig då nämna att ”normaltillståndet” för mänskligheten är jägar-samlar-samhället. En klan bestående av ca 25-30 individer, som jagar och samlar det naturen har att erbjuda. Så har vi levt i ca 250,000 år. Allt det vi ser idag är frukterna av några få århundraden. Det finns idag inget normaltillstånd för mänskligheten. Modernismen/industrialismen är outforskad mark, den har gett oss läkarvård, trygghet, lättare försörjning, och givetvis står vi som alltid inför mängder av utmaningar.