Är det naturligt att statliga verksamheter och utgifter ständigt expanderar?

Steven Pinker säger att det inte är en slump att det inte finns några libertarianska länder på jorden. Sociala utgifter har ett gemensamt värde, även om de äkta libertarianerna protesterar mot det, eftersom den fria marknaden inte har någon möjlighet att underhålla fattiga, barn, äldre och andra samhällsmedlemmar som inte kan bidra till marknadsekonomin. Allt eftersom länder utvecklas, initieras sociala program på naturlig väg. Därför är libertarianismen en marginell idé, snarare än ett universellt värde – och det är troligt att det förblir så.

Nåväl, jag tror att det flesta av oss är glada för att det finns motkrafter mot den ständigt växande statsmakten, annars skulle möjligen staten ta över allt. Här finns ett stort folkligt motstånd, få vill leva i ett slags centralplanerad socialistisk/etatistisk värld. Det experimentet har gjorts flera gånger, och det slutar alltid illa.

Politik följer ofta trender, under 1980-talet hade vi en nyliberal trend, med privatiseringar och avregleringar. Nu har vi en mer socialkonservativ trend, med utökad övervakning och minskad personlig integritet.

Libertarianism (eller dess föregångare klassisk liberalism) kan ses som en motkraft mot den stora staten. Därutöver är det en ideologi som starkt påverkat flera västländer, USA, Storbritannien, och även Sverige under 1850-talets laissez-faire-politik, vilket skapade det nya Sverige med alla dess rikedomar.

Libertarianism handlar om att skapa ett samhälle, där statens uppgifter minimeras. Staten tar endast hand om rikets styre, polis, rättsväsende och militär. En s.k nattväktarstat. Privata eller kooperativa aktörer tillhandahåller vård, skolor, socialförsäkringar etc. Skatterna är väldigt låga, och medborgarna är fria att köpa de samhällstjänster de önskar.

Den strikta libertarianismen (som närmast strävar mot anarkokapitalism) är i stort sett död. Det finns inga dylika samhällen. Däremot finns det relativt fria marknader och s.k kapitalism, vilka har visat sig vara effektiva system för att berika länder och skapa välfärd. Samhällen som bejakar frihetliga värden är nästan alltid rika, och jag menar vidare att strävan efter frihet på olika plan är en del av vår västerländska kultur, dvs något som är mycket större en enskilda ideologier.

Libertarianismens något rigida inställning, och dess oåterkalleliga fokus på nattväktarstaten blir dess fall. Emedan klassiska liberaler är mer pragmatiska och kan tänka sig någon form av statlig socialhjälp eller strukturer som hjälper handikappade, fattiga etc.

Om staten inte skulle tillhandahålla stöd till fattiga, handikappade etc är jag övertygad om att folk skulle lösa detta på annat sätt, genom privata/kooperativa krisfonder, donationer etc.

Men, vi vet inte, och det skapar osäkerhet. Därför blir libertarianism, anarkokapitalism, voläntarism etc väldigt svårt att sälja in. Särskilt till folk med blödande hjärtan och vurm för social rättvisa.

Politik handlar om att organisera samhället. Det räcker inte med att säga att det löser sig, att marknaden löser det etc. Det uppfattas inte som en lösning av det stora flertalet, utan som önskedrömmar eller utopiska visioner.

Marknaden kan ta hand om det mesta, försörja världen med livsmedel, bygga datorer, bilar, sofistikerade kommunikationslösningar etc. Men om folk inte tror att marknaden kan ta hand om gamla, sjuka, handikappade och fattiga –  då måste man servera dem en konkret lösning – och inte bara löften.

Libertarianer bör bygga upp ett vattentätt, fungerande privat socialförsäkringssystem, och därefter börja predika och sälja in sina idéer. Detta kräver iof att man lämnar sin ideologiska kammare och ger sig ut i verkligheten.

Alternativet är att hålla sig till den klassiska liberalismen och låta staten vara någon slags last line of defence, som löser problem med utförsäkringar, fattigdom, handikapp etc. Om inga privata alternativ dyker upp. Då har vi fortfarande en minimal stat, fast inte lika rigid som libertarianernas nattväktarstat. Och mycket lättare att sälja in, då någon garanterat tar hand om samhällets olycksbarn.

Samtidigt så behöver varken libertarianismen och den klassiska liberalismen utgöra universella lösningar. Anhängarna kan lämna sina gamla länder och skapa mikronationer, en slags fristater uppbyggda på frihetlig grund, och där de kan leva i enlighet med sina ideal. Samt erbjuda driftiga frihetliga personer från andra regioner en fristad.

Fristaterna skulle givetvis innebära problem för de kringliggande större länderna, då kapital och kunnigt folk skulle försvinna. Därför kommer många stora nationer att till varje pris motarbeta utbrytarstater eller skatteparadis, som de också kallas. Detta är också en anledning till varför vi ser relativt få frihetliga länder eller regioner.

Kanske är utvecklingen mot allt större och mer omfattande stater och statsmakter inte alls något naturligt, utan högst medvetet orkestrerat, ty maktmänniskor och politiker vill ha allt större spelplaner och domäner. Utvecklingen mot etatism och överstatlighet är inte något som kommer naturligt från folket, utan något som kommer uppifrån, från våra ledare.

Liknande artiklar

  • Kultur – själens odlingKultur – själens odling Begreppet kultur kan ha många olika betydelser, men ursprungligen handlade det om själens odling, latinets:  kultura anemi. En kulturell person hade odlat sin själ, genom erfarenheter, samtal och litteratur. Begreppet stod i kontrast mot […]
  • Allianser efter EU?Allianser efter EU? Vi ser redan idag olika formationer inom EU. Den grupp som definierats sig bäst hittills är nog Visegradgruppen (V4), bestående av Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. I ett framtida scenario kan jag tänka mig att de även kan […]
  • Karneval – en uppvisning i civil olydnad?Karneval – en uppvisning i civil olydnad? Sedan några år tillbaka bor jag i hamnstaden Limassol (Lemesos) på Cypern. Staden är känd för sin karneval, som anordnas under våren; festligheterna utökas ständigt och pågår under alltfler dagar. Det är ett arv från venetianarna som […]
  1. Mycket klokt. Men det fattas alltid en insikt när vi klp:are eller libertarianer diskuterar välfärd.
    Det är den att de människor som har arbete och hälsa ofta tror att de har det för att de är bättre människor, med högre moral, än de som inte har detta. Därför ser de sig berättigade att att stänga ute dem som redan är utsatt.
    Detta är delvis gammalkristet konservativt tankegods. Men kan också illustreras med en parafras från Lyndon B. Johnson, de står inne i värmen och pissar ut på de olyckliga.
    Den svenska modellen bygger på denna människosyn. LAS bygger på att den som vill in på arbetsmarknaden inte ska få konkurrera sig in genom sänkt lön eller andra ändringar i arbetsfördelningen.
    I värsta fall spelar unkna föreställningar från frenologi, rasvetenskap och liknande in. Att det är de friska och rika individerna som ska ges förtur att föröka sig i en frisk folkstam. De andra elementen bör helst utplånas av sina egna ärftliga eller självgenererade tillkortakommanden.

    Innan människosläktet kommer till rätta med dessa vanföreställningar kommer det inte att gå att övertyga om nattväktarstatens förträfflighet.

  2. Intressant synvinkel. Möjligen skulle privata och kooperativa socialförsäkringar erbjuda en större spännvidd både på tjänsterna och den bakomliggande moralen. Men vi är långt därifrån.

  3. Det är lite synd att alla små förgreningar av Libertarianer, objektivister, klassiskt liberala, social-libertarianer, nyliberala, mfl historiskt sett aldrig lyckat enat sig under ett gemensamt ”paraplyparti” för att få mer inflytande. I de grundläggande frågorna har de/vi mycket gemensamt.

    Alla de större partierna i Sverige har mindre falanger som har olika åsikter i olika sakfrågor som sedan hanteras internt inom partiet.

    I en demokrati är det oftast en nödvändighet att samarbeta nationellt och kompromissa i sakfrågor. Det svåra är att övertyga den stora massan om de frihetliga idéernas förträfflighet.

  4. Men visst håller du med om att vi måste låta folk få en chans att visa vad de verkligen kan, stället för att låta innegänget, de coola vackra flickorna på skolgården, mobba sönder och samman alla som inte är som dem?

  5. Ja, i västerlandet är det naturligt sedan kravet på kärlek till sitt folk, kultur och fosterland vänts till sin motsats. Nu är det snöd egen berikning som gäller.