Är familjen och klanen på väg tillbaka?


Är familjen och klanen på väg tillbaka? 1
Afghanske Emiren Sher Ali Khan (i mitten med sin son) och hans delegation i Ambala, i närheten av Lahore, 1869. Fotograf: John Burke. Public domain, fr. Wikipedia.

Talibanerna i Afghanistan (själva sinnebilden för konservativa och efterblivna reaktionärer) har ett väldigt utvecklat och intrikat system av klaner. Etniskt sätt tillhör de pashtunerna, den dominerande folkgruppen i landet. Och de kan spåra sitt ursprung tillbaka till urgamla familjer samt deras respektive undergrupper och subgrupper. Rättsväsendet är något som görs upp mellan familjernas äldste, ofta genom samtal och förhandlingar. Alla är någon. Man betonar starkt försvaret av kvinnor, familj, egendom och mark, och en outtalad sista faktor, nämligen att varje pashtun idealt sett inte erkänner någon herre, att han är helt personligt oberoende.

Det hela påminner till viss del om hur adeln i Europa fungerar.

Medan vanligt folk på våra breddgrader knappt har koll på vad farfarsfar hette. Vi är familjelösa sociala nomader. Och vi får förlita oss på statens hjälp vid brott eller annan utsatthet. En adelsman däremot ringer sin kusin, som i sin tur ringer en farbror som råkar känna någon på rätt departement. Medan ditt hus fortfarande är tillslutet av polistejp och du får söka hjälp hos socialen. Familj och ”nätverk” är för de rika, medan medelmåttorna får förlita sig på samhällets magra stöd. En hel del känner sig nog lurade.

Lever vi i tider då klanmentaliteten är på väg tillbaka? Kanske. Dels har vi ett antal invandrargrupper som lever i starka familjeband, och de utmanar till viss del rättsväsendet på olika platser i landet, och dels ser vi klanstrukturer bland de förmögna och framgångsrika. Viss brottslighet är också klanbaserad, och det finns en hel del romantik kring exempelvis den italienska maffian i filmer mm, vilket förstås påverkar kulturen. Vi hittar familje- och klankulturen även i science fiction litteraturen. I Frank Herberts roman Dune styrs universum av mäktiga aristokratiska familjer. Herberts skrifter har påverkat genren i stor utsträckning, samt även George Lucas ursprungliga Star Wars-filmer mm.

Är likhet inför lagen och offentliga domstolar ett minne blott? Kommer våra klanöverstar i framtiden att göra upp om vem som hade rätt och fel?

Jag skulle vilja påstå att vi alltid haft en slags klandomstolar, men de syns inte i ett land där de flesta tillhör samma klanstruktur. Det är först när de blir utmanade av andra klaner som det blir påtagligt. Sverige var bara för några decennier sedan ett etniskt homogent land, och folk visste vilken ordning som gällde. Det var Sveaklanen som styrde, och det fanns en rättsapparat som fungerade som deras förlängda arm. Folk accepterade detta. Möjligen fungerade saker och ting lite annorlunda uppe i norr hos Sameklanen, eller i söder hos Skåneklanen, men till stora delar fanns en samsyn kring rättsväsende, kultur etc.

Nordborna har i äldre tider också organiserat sig i ätter och familjekretsar. En vän till mig som är arkeolog (specialiserad på Norden), menar emellertid att man under vikingatid i större utsträckning gick samman i brödraförbund. Ett antal män slöt sig samman, tillsammans med fruar och konkubiner, lämplighet i strid var förmodligen en viktig faktor. De bodde tillsammans i långhus och gårdar, och kunde tillsammans med andra mannaförbund gå ut i krig eller erövringståg etc. Den nordiska kulturen präglades av duglighet, meritokrati. Skulle du gå i krig, eller skydda gården kanske släkten inte dög, då samlade man ännu starkare personer kring sig. Och mannaförbunden var förmodligen den bästa samhällsorganisationsformen i dessa tider och breddgrader. Tvister löstes vid tingsmötena, där man kunde söka rättvisa, och dom och straff utmättes.

Samhället var förmodligen mer välorganiserat än vad skolböckerna tillskriver den mörka medeltiden. Det var inte en allsmäktig kung av guds nåde som styrde utan ett intrikat nätverk av familjer och gemenskaper, vars yttre regelverk ofta präglades av samsyn (även om tvister inom regelverket förekom) och därför kunde reglerna kodifieras i dekret, lagböcker etc. Européer har ofta sökt ordning och progression, och en effektivisering och reglering av lag och rätt betraktades förmodligen som en förlängning av klanernas och förbundens vilja.

Men där är vi inte idag, då vårt system utmanas från olika håll, och det är inte säkert att Sveaklanen håller i klubban längre.


Följ oss!