Är nyliberaler högerextremister?

Det råder begreppsförvirring i både medie- och bloggvärlden gällande begreppen ”nyliberalism” och ”högerextremism”. Det förstnämnda tänker jag inte gå in på då alla som äger ett lexikon kan – om de vill – förkovra sig och skingra dimmorna. Däremot är ordet högerextremism mer diffust, och kanske kräver en utförligare analys.

Begreppet ”höger – vänster” härstammar från 1700-talets franska nationalförsamling där de konservativa satt till höger och liberalerna till vänster. Konservatismen är en blandideologi som inte är lika teknisk utmejslad som t ex marxismen. De konservativa delar ofta en organisk kollektivistisk samhällssyn. Dessa idéströmmar är idag närmast bortraderade i Sverige och många andra länder. Dagens höger är gårdagen vänster, dvs liberala. Om vi skulle fråga en modern borgare om hon har en organisk samhällssyn skulle vi få ett förvånat nekande svar, eftersom liberalismen är väsenskild med sin individualistiska människosyn.

Marx, de flesta vänstergrupperingars fader, var influerad av Hegel. Även denne filosof förespråkade en kollektivistisk människosyn, där folket och staten sågs som en organism. Tanken går vidare hos Marx i klasstänkandet, där grupper strider mot varandra, inte enskilda viljor och tankar. Vi anses alla vara del av en grupp och har en kollektiv strävan. Nationalsocialismen vars människosyn också är av kollektivistisk art, använder begreppet ras istället för klass; teorierna backas upp av pseudovetenskaplig forskning. Både kommunister och nazister vurmade för starkt ledarskap, klass eller raskamp, den starka staten, planekonomi, samt kollektivistisk människosyn där individen blott är en del av de större sammanhagen. Motsättningarna mellan kommunister och nazister handlar inte om avgrundsdjupa ideologiska klyftor utan snarare om konkurrens, jämför med konflikter hos olika vänstergrupperingar. Den italienska fascismen, som inspirerade Hitler, har ännu tydligare band till marxismen då Mussolini var aktiv i socialiströrelsen ända fram till första världskriget.

Vad är egentligen högerextremism?

Språkbruket har skapats av vänstern för att skapa en ideologisk brandvägg gentemot fascism, nazism och därigenom smutskasta den moderna högern, vars liberala värdegrund knappast kan kopplas ihop med rasism, främlingsfientlighet, nationalism etc.

Idag sker framförallt en glidning av ordet nyliberalism; vänsterns önskedröm vore att inkorporera begreppet i termen högerextremism. Då har de verbalt avväpnat en ideologi som befinner sig långt bort från de kollektivistiska ideal som paradoxalt nog sammanlänkar både socialdemokrater, kommunister, socialister, fascister, och nazister. Därmed inte sagt att alla dessa ideologier är samma skrot och korn, de delar emellertid ett idéhistoriskt grundstoff, den kollektivistiska människosynen.

Liberalismen, i alla dess former är en ideologi som befinner sig i ett annat grenverk på ideologiernas träd. Tankarna om individens frihet och unika värde, samt yttrandefrihet, näringsfrihet, jämlikhet inför lagen etc etc har inga likheter med klass-, nations- eller rastänkandet. Givetvis kan det finnas extrema former av liberalism, vilka ändå markant skiljer sig från de kollektivistiska ideologierna.

Vi kan därför konstatera att det i realiteten finns många vänsterextremismer men få s k högerextremismer. Vi kan också konstatera att begreppsförvirringen knappast är slumpartad, dess syfte är att smutskasta den moderna högern, vars ideologiska värdegrund saknar kopplingar till nazismen, fascismen etc.

Pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , , ,

Intressant? Dela artikeln!

Gillar du Avancemang så kanske du gillar den här boken?

För dig som uppskattar science fiction, rymdopera och en och annan filosofisk fundering.

79 kr för e-boken. Mer info, eller köp, klicka här.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Till Fredrik,
    Jag tycker att modellen är OK, men tycker att benämningarna haltar lite. Svårt att sätta fingret på varför. Jag antar att den inte riktigt stämmer överens med min världsbild. Var befinner sig egentligen de konservativa? Nyliberaler (neo-liberals) är väl knappast konservativa i ordets egentliga bemärkelse? Konservatismen värnade om staten och dess institutioner, de hade en kollektivistisk människosyn, och vurmade inte för privatiseringar o dyl. I detta system borde de hamna på vänstersidan, liksom Hitler…?

    Kanske borde man renodla grafen ännu lite mer:

    ……………….Auktoritära
    ……………………|
    ……………………|
    Kollektivister —-|—-Individualister
    ……………………|
    ……………………|
    ………………Anarkister

    Då hamnar både Burke, Hitler, Mussolini, Stalin & påven någonstans i övre vänstra fältet. Känns kanske lite märkligt för somliga?

  2. Du har en poäng, jag (eller ens de som konstruerat testet) påstår dock inte att det är perfekt. Att försöka ortogonalisera mänskliga ideologier till en tvådimensionell plot är ”optimistiskt” ;). Dock, i mitt tycke är den trots allt väldigt mycket bättre än den _extremt_ förenklade, to.m direkt vilseledande, höger-vänster skalan.

  3. Till Fredrik,
    Stort tack för inspiration! Jag hade helt glömt bort ”kompassen”, trots att man använder liknande modeller inom marknadsföring. Det blev ett nytt inlägg.

    Jag vet inte om jag uppfunnit hjulet ännu en gång. Min skala skiljer sig något genom att inte alls inkludera ”vänster – höger”.

  4. Att liberaler skulle driva att alla ska vara jämbördiga stämmer inte. En fattig är inte jämbördig med en rik i ett liberalt samhälle. Den rike får bättre sjukvård bättre skola bättre säkerhet.

  5. Nyliberalism är inte en högerideologi, helt riktigt. Men varifrån får du att vänstern (vilka det nu är) vill se nyliberaler som högerextrema? Hur yttrar sig detta?

    Du har också en väldigt märklig uppfattning av såväl Marx, Hegel som ”vänsterns” människosyn i övrigt. Det är oerhört svårt att på allvar resonera här när du inte ens antyder hur du kommer fram till slutsatsen att Hegel och Marx är kollektivister – vad lägger du in i begreppet ”kollektivism” och hur relaterar du det till de båda herrarnas filosofier?

    Jag är jätteintresserad av att diskutera det här ämnet just, och önskar att du kunde redovisa lite mer än lösa antaganden, grundade på dina fördomar.

  6. Till Marcus,

    Jag reagerar på att termen ”nyliberal” används som ett skällsord av s, v och andra vänstergrupperingar. Ibland får man för sig att termen har ersatt ”borgarbracka” el dyl. Ibland blir skällsordet helt missvisande, som om nyliberala vore ultrakonservativa.

    Förenklat – om man framhäver nationen, klassen, rasen före individen så brukar man benämnas kollektivist. Jag vill inte raljera, men det här allmänt stoff. Vi kan ta Hegel som exempel, han ser staten som en organism, vilket gör att medborgarna blott är ”celler” i samhällsorganismen, deras syfte är att utgöra något större. Den enskildes idéer, tankar, viljor är på detta sätt underordnat statens. Knappast individualism, eller hur? Samma sak gäller för Marx, här är det klasserna, framförallt arbetarna, proletariat, vars öden och strävan är överordnat den enskilde. Man kan t o m gå så långt som att undanröja den enskilde för att nå kollektivets mål (revolutionen).

    Din ton är lite sträv. Var kommer mina fördomar in i bilden? Vad är lösa antaganden? Det här står ju i varenda filosofilexikon. Utveckla gärna.

  7. Ja, min ton var rätt sträv. Anledningen är att jag tycker att du gör exakt samma sak gentemot vänstern, som du anklagar vänstern för att göra med nyliberaler. Det finns mycket att säga om det, men vi kan ta en sak i taget. Låt oss börja med ”kollektivism”.

    Jag köper din definition i det att kollektivism sätter kollektivet före individen, det är en moraliskt normativ filosofi, en teori som anger ett böra. Termen används dock också oerhört slarvigt för att beteckna deskriptiva teorier, trots att det är oerhört få seriösa tänkare som någonsin har formulerat en kollektivistisk deskriptiv teori (om människan) – Hegel och Marx tillhör inte dem. Jag tror att du får svårt att hitta stöd för något sådant i ett filosofilexikon, men ge mig gärna ett exempel. Precis som vänstern felaktigt (eller snarare för att göra en billig retorisk poäng, tror jag) betecknar nyliberaler som högerextrema, kallar individualister socialister och vänster öht för kollektivister. Det är helt enkelt fel.

    För Marx exempelvis är ett av de stora problemen att kapitalism reducerar männsikan (individerna om du så vill) till medlemmar av klasser – kapitalismen fångar individen i kollektivistiska kategorier, inte Marx. För att bryta denna kollektivisering vill Marx se organisering – Proletärer i alla länder, förena er! Du behöver inte hålla med Marx i analysen (jag gör det inte heller) men detta gör honom faktiskt inte till kollektivist. Målet för Marx var frigörelse från klass/kollektiv.

    Marx var inte heller individualist, eftersom en individualist inte kan se hur någon ”kraft” klarar av att kollektivisera individer. Men motsatsen till den deskriptiva individualismen är inte heller kollektivism, utan holism. Holismen förnekar inte individen. Den menar bara att individerna i ett samhälle inte räcker för att förklara samhället i sin helhet.

    Hegel är en av de som först formulerar holistiska grundantaganden om människan och hennes samhälle. Han drog av detta kollektivistiska slutsatser (normativa alltså), som bland annat Karl Popper förtjänstfullt pekar ut och kritiserar.

    Avslutningsvis kan det vara på sin plats att påpeka att Marx aldrig förespråkade något ”att undanröja den enskilde för att nå kollektivets mål (revolutionen)”. Lenin möjligen, Stalin och Mao troligen, men inte Marx.

  8. Om jag anser, i motsats till Marx, att ”individerna i ett samhälle RÄCKER för att förklara samhället i sin helhet” – då kommer jag automatiskt att betrakta Marx som kollektivist. Jag är inte oförskämd, inte heller förnedrar jag Marx teorier. Jag är blott av en annan åsikt.

    Varken du eller jag tolkar Marx som absolut sanning, eller hur? jag tror dessvärre att även Hitler ansåg sig vara holist, vi håller knappast med honom?

    Att jämföra detta med s och v-debattörernas onyanserade nyttjande av ordet ”nyliberal” är knappast adekvat. Det senare exemplet handlar mer om taktisk vulgärdebatt än analys och eftertanke.

    Jag gissar att Marx anade att proletariatet aldrig skulle kunna ta makten utan våld, även om han inte förespråkade blodsutgjutelse. Kapitalisterna sitter på makten och vapnen eller hur? Hur göra? Vifta med blommor?

  9. Om du anser, i motsats till Marx, att individerna i ett samhälle RÄCKER för att förklara samhället i sin helhet, gör det dig till individualist. Det har ingen förnekat. Men att du betraktar Marx som kollektivist gör honom inte till en. Du har fortfarande inte visat hur han är det eller pekat på någon källa (oberoende helst eller varför inte Marx själv) som betecknar honom som kollektivist.

    Därför tvingas jag att anta att också detta är ett retoriskt grepp, men från din sida, du söker bevisa något genom påståenden om kollektivism. Det är som sagt ett normativt begrepp, ett som värderar individen mindre än kollektivet. Genom att stämpla en sådan (förkastlig) moralisk uppfattning på vänstern, Marx eller vemsomhelst (till och med Hitler) utan att kunna visa det rent faktiskt, har antingen ett syfte, eller så är det konsekvensen av sådan där bristande analys och eftertanke. Hur vill du att jag ska tolka det? Du måste förstå att jag blir upprörd när du försöker göra ett helt ideologiskt system (som jag själv bekänner mig till) till en påbyggnad på en korrupt moral. (Jag ber om ursäkt om denna upprördhet råkar spilla över i otrevligheter, det är inte min avsikt, jag vill egentligen bara föra en vettig debatt om det här. Jag anser hursomhelst att beskyllningar om kollektivism gör mig lika illa som om jag skulle associera dig med Hitler, slavhandlare eller Pinochet. Förstår du?).

    Att Marx ansåg att revolutionen skulle bli blodig har jag inget att invända emot, det var aldrig frågan. Jag förkastar Marx på grund av det (och en del annat).

  10. Till Marcus,
    Holismen menar (förenklat) att helheten är något mer än summan av delarna. Och att delarna inte kan förklaras utan sitt sammanhang.

    Denna sentens uppfattas idag av många som kollektivistisk. Varför?

    Problemet är att vi jämför Marx och holismen med dagens ideologier som är utpräglat individualistiska, skalan är förskjuten. Idag ter sig holismen som en kollektivism. Var tid har sina kontexter. Under 1800-talet kunde man säkert betrakta Marx som holist i jämförelse med samtida samhällsdebattörer.

    Vår syn på människan har förändrats radikalt. Vi tror inte längre att något magiskt uppstår när klassen, folket, nationen, rasen förenar sig i sina ansträngningar. Min farfar, som var uppvuxen i det Habsburgska rikets efterdyningar skulle aldrig acceptera att jag t.ex. vägrade värnplikt, vägrade gifta mig, vägrade bilda familj – eller något annat som avvek från de kollektiva (alt. holistiska) skyldigheter som medborgaren ansågs ha. Och tro det eller ej, men min farfar ansågs radikal av den övriga (jämngamla) släkten!

    Möjligen gör jag ett filosofiskt-tekniskt snedsprång som kallar Marx & Hegel för kollektivister, men det är så deras samhällssyn uppfattas i dagens utpräglat individualistiska samhälle.

    Jag menar inte att förolämpa vare sig dig, eller dina ideologiska rötter, men jag tror att själva begreppet är på glid.

  11. Att din farfar aldrig skulle acceptera att du vägrade värnplikt, vägrade gifta mig, vägrade bilda familj är ett tydligt uttryck för hans kollektivistiska tänkesätt. Det har inget med holism att göra, eller det har åtminstone inte nödvändigtvis något med holism att göra. Jag frågar fortfarande hur du menar att Marx förfäktar en sådan syn på människan? Har du läst Marx? Har du läst de iofs inte så tillförlitliga artiklarna på Wikipedia om kollektivism, holism, Marx och marxism – finner du i så fall att de bekräftar din tes? Vilket filosofi lexikon har du som beskriver Marx som en kollektivist?

    Våra samhällen präglas alltmer av moraliskt (normativt) individualistiska beteendemönster, det är sant, men du lurar dig själv om du tror att det holistiska perspektivet är på utgång när det gäller de deskriptiva och vetenskapliga sfärerna. I stort sett alla beteende- och samhällsvetenskaper anlägger holistiska perspektiv på människan och hennes kontext. Rational choice-teorier och liknande individualistiska teorier används fruktbart inom vissa fält, där villkoren är rationellt konstruerade, det tydligaste exemplet är nationalekonomin. Men när man studerar människans samhällen, etnicitet och kulturer på ett mer övergripande plan så är holistiska synsätt både överlägset mer använda och bekräftade.

    Dina anmärkningar av typen ”vi tror inte längre att något magiskt uppstår när klassen, folket, nationen, rasen förenar sig i sina ansträngningar” känns malplacerade, som om vi inte pratar om samma sak. Hur menar du att den beskrivningen relaterar till holism, till Marx, till idéer om människan och samhället? Vem talar om ”magi”? Att förena sig för ett gemensamt mål är ju inte en beskrivning av människan eller hennes motiv, utan en organisationsfråga som ligger utanför frågeställningen.

    Hegel är kollektivist i sin moraluppfattning, men han är holist till sin ontologi och metodologi. Vad gäller uppfattningen av Marx som kollektivist är den långt ifrån allmängiltig – du pratar om din uppfattning, och den som retoriskt används av högerdebattörer. Det är en halmgubbe som pådyvlar alla oss till vänster av mitten en korrupt moral (att man sätter kollektivet före individen) – du gör det för enkelt för dig om det är den du argumenterar emot. Det finns gott om skiljepunkter mellan oss ändå, utan att vi ska behöva kasta beskyllningar på varandra – argument är vanligen både hederligare och bär mer frukt. Hur många gånger har du inte hört att din individualism är ett uttryck för bristande empati och cynisk över-lik-klivande egoism? Det är motsvarande vrångbild som du målar på mig. Vill du inte ens försöka förstå din meningsmotståndare, är det inte mödan värt?

  12. Jag förstår det mycket väl, men det är lik förbaskat fel. Precis som det är fel att beskylla en nyliberal för att sakna empati.

    Så här är det: Jag respekterar dig stort när du argumenterar för dina egna ståndpunkter, för liberalism, för individualism och så vidare. Jag har förljt din blogg och vi har stött på varandra på andra bloggar (även min egen). Så länge det handlar om det går det att diskutera. Men varje gång du tar dig an motståndarens uppfattning så gör du det på svaga premisser och det slutar i en massa beskyllningar från din sida som ingen motståndare är villig att skriva under på (eller har du någonsin stött på någon som försöker försvara sin kollektivism?). Du försätter mig (oss) i en position där allt jag (vi) kan göra är att tillbakavisa beskyllningen, någon diskussion kring den egentliga frågan kommer aldrig till stånd. Det är okej om det är så som du vill ha det. Jag vill dock inte det…

  13. Vi står en bit ifrån varandra. jag har svårt att dölja min avsky för den starka staten och du din för marknadsekonomi.

    Jag är medveten om att Marx kallar sig själv för holist, det ingår i a-kursen i idéhistoria. jag är också medveten om att holismen används effektivt i vetenskapen. Jag tycker däremot inte att Marx är någon holist i ordet ursprungliga bemärkelse eftersom han koncentrerar sig alltför mycket på samhällsgrupper. Nu var det länge sedan jag läste Marx, men det är ju väldigt sällan han pratar om den enskilde, som solitär, utan grupptillhörighet. Vår unika strävan, våra unika mål med livet etc etc. En holist borde blanda de olika perspektiven jämnare, och ta hänsyn till flera nivåer, ta hänsyn till fler samhällsgrupper, och deras enskilda strävan, med inifrånperspektiv etc etc. En holist borde också ta ställning till om staten är den bästa förvaltaren av vår sociala trygghet, eller kan detta lösas på andra sätt, genom privata eller kooperativa lösningar? En holist borde vara ödmjuk inför det faktum att ansvar kanske kunde delas på enskild, privat, kooperativ och statlig nivå. Marx levde på 1800-talet, hans politiska omgivning gav ingen lösning på problemen. Dagens ickemarxistiska ideologier kanske hade inspirerat honom till andra lösningar?

    Kanske borde jag skrivit ”kollektivister och holister” i min ursprungliga text? Då hade texten förmodligen blivit obegriplig för somliga. Socialism & kommunism förknippas med kollektivism i varenda lexikon och politisk bok som jag har. Om den ”rena” marxismen skall betraktas som holistisk är en akademisk fråga. Jag är nog mer realpolitisk i min debattstil. Dessutom tycker jag nog inte att kollektivist är ett skällsord. Alla ideologier har inslag av detta. Vi pratar inte om svart eller vitt, det är en gråskala med olika nyanser.

  14. Jag har inget alls emot marknadsekonomi. Min kritik handlar om att marknaden knappast kan betecknas som fri om kapitalismen (som en ägarstruktur och stark distributör av makt) fick råda.

    Naturligtvis var Marx färgad av sin tid, då uppdelningen i klasser var oerhört mycket tydligare än den är idag. Men Marx var inte förespråkare av en stat som lösningen på alla problem. Hans ”recept”, i den mån man hittar något (han är ju mycket noggrann med att inte säga något alls…), ska snarare leda till att både stat och kapital blir obsoleta. Han talar oerhört ofta om den enskilda människans frigörelse, men han menar att enda möjligheten för den enskilde att bryta sig loss från kapitalet är att organisera sig med andra. Den enskilde bör liera sig med andra som delar samma mål. Det är inte kollektivism, det är en strategi för att uppnå ett egenintresse, för den som inte har makt på något annat sätt.

    I politisk litteratur och lexikon kan man ofta läsa att socialism och kommunism blir beskyllda för kollektivism, men i de böcker jag läser brukar det alltid åtföljas av ett resonemang som problematiserar den beskyllningen. Menar du att det inte finns i dina böcker? Mycket märkligt i så fall.

  15. Haha, jag får väl skaffa ett nytt bibliotek.

    Jag är nog mest intresserad av realpolitik, vad man kan göra på riktigt. Jag är inte heller intresserad av en helt lössläppt marknad, däremot tycker jag nog att den marknad vi har är en smula överreglerad, och många av de problem vi ser idag t ex arbetslöshet är en konsekvens av detta. Om detta kan man tvista mycket länge.

    Det du säger om Marx är intressant, egoistiska intressen löses bäst kollektivt. Passar säkert vissa, men inte alla. Människan är ett socialt djur – ibland – men inte alltid. Kanske borde jag själv få bestämma när och hur, så länge jag inte skadar andra eller min omgivning? Där har du en holistisk lösning 😉

  16. Jag tror inte ens att Marx hade motsatt sig detta, Robert. Det finns egentligen ingen konflikt mellan individualism och holism i ”lösningen”, utan hur man identifierar och analyserar vad som är problemet. Det ena ser enskilda individer och de hinder, i form av tvång, som ligger i deras väg. Det andra ser strukturer, i form av makt. Där följer en mer fruktbar diskussion.

    (Jag vet att jag är tjatig och det vore kanske bäst om vi kunde stänga den här debatten 😉 men jag undrar fortfarande om du kan ge mig en källa som allvarligt och genomgående driver tesen att Marx och socialismen i grunder står för kollektivism, för mitt eget studiesyfte om inte annat)

  17. Jag har inte heller läst den och det är svårt att uttala sig om dess giltighet i det här sammanhanget. Det framgår ju inte hur författaren definierar begreppen, och det är som vi har märkt högst centralt. (Att Marxismen skulle vara altruistisk är för övrigt minst lika ifrågasatt som att den skulle vara kollektivistisk – dock är det nog vanligare att socialister själva anger altruism, för att ge sig änglavingar och halo, om du förstår vad jag menar).