Är woke-vänstern egentligen en samtida humorbefriad puritansk frikyrkorörelse?

Det sägs ofta att kristendomens stora bidrag till mänsklighetens utveckling var dess människosyn. Varje människa var lika inför guds dom, att vi därigenom hade samma essens och värde inför evigheten. Goda gärningar under livets gång kunde förstås bidra till en högre värdering inför Sankte Per. Men rikedom, framgång och vinster i spel, krig etc ansågs inte lika avgörande. Det viktiga var tron, samt hur man behandlade sina medmänniskor. Att man var god, och att man bidrog med allmosor till de fattiga och utslagna, att man behandlade sin nästa väl. Detta var revolutionära tankar på sin tid, särskilt för den tävlingsinriktade, företagsamma och ibland grymma romersk-grekiska befolkningen.

Är woke-vänstern egentligen en samtida humorbefriad puritansk frikyrkorörelse? 1Tanken om att hjälpa de fattiga har inte bara präglat våra kristna församlingar utan även politiken. De flesta västerländska demokratier har en smått övergödd välfärdsapparat, som garanterar bidrag och ersättningar åt de som dragit nitlotter i livets spel. Dessa allmosor har närmast blivit till en rättighet i mångas ögon. Men det är inte den arbetande och skattebetalande klassen som anses vara de goda givarna, utan ledarskiktet och deras klienter som omfördelar välståndet.

Att inkludera missbrukare, utslagna, prostituerade och alla samhällets olycksbarn ansågs självklart. Och det extensiva givandet antog snart globala proportioner. Varje församling med anseende skickade hjälppaket till de fattiga barnen i Afrika. Här slog man två flugor i en smäll, man hjälpte inte bara fattiga utan även folk som var annorlunda jämfört med oss, folk som inte haft lika mycket tur på den geopolitiska spelplanen, utan ofta var förtryckta och förminskade. Människor av alla raser var lika värda, men de raser som skulle hjälpas fick förstås en särskild status.

Kristendomen hade länge varit negativt inställd gentemot homosexualitet och avvikande sexuellt beteende. Men dess moderna extrema avart gick tillbaka till rötterna, till Jesus, som välkomnade alla samhällets ickenormativa individer. Där det avvikande blir högintressant, eftersom det kan inkorporeras i hjälpandet och givandet – och i slutänden ge pluspoäng till den gode samariten. Godhetssignalering fanns långt innan de sociala medierna.

Relationerna mellan könen är också ett viktigt kapitel. Det är få som noterar vilken stor roll Maria Magdalena har i bibeln, det är hon som upptäcker Jesus tomma grav. Vissa menar att hon var Jesus hustru eller att hon tillhörde lärjungarna, men att hon senare utsattes för censur av kyrkofäderna. Utjämnandet av relationerna mellan man och kvinna har i våra dagar tagit bibliska proportioner. Det har till och med gått så långt att vetenskapliga tidskrifter istället för kvinna skriver ”menstruerande person” eller ”ammande person”, ungefär som att dessa tillstånd var givet bägge könen. Och i denna könsdystopi och upplösning så kan man verkligen fråga sig, vad är egentligen en kvinna? Eller en man, för den delen?

Familjen är inte lika viktig längre, liksom Jesus så söker man sig vänner och umgänge utanför klanens vida famn. Barnalstrande, trygghet och familjebyggande står inte högt i kurs. Vi är mer fokuserade på oss själva, våra egna intressen och karriärer. Barn är mest i vägen. Den pulserande, vibrerande och farliga storstadsmiljön anses mer lockande.

Fångar och brottslingar ska ges en andra chans. Kanske hade de en dålig uppväxt, kanske agerade de från en undermålig socioekonomisk position? Även om Gud inte finns längre, så finns en urvattnad och banal version av förlåtelsen kvar. Och de rättrogna bör agera så att fängelsestraffen blir så korta så möjligt, så att fångarna snarast återförs till samhället. Och de som försvarar sig mot dessa samhällets olycksbarn, eller hindrar dem under brottslig aktivitet kan likväl dömas. Ibland hårdare än de verkliga förövarna.

Djur har ett medvetande och därför bör man inte döda dem och stoppa dem i ugnen eller i grytan. Grymhet mot djur och vanskötsel bör straffas hårt. Naturen i sin helhet bör besparas, och industrialismen pausas. Kanske bör även träd, växter och bakterier skonas? Värnandet av skapelsen, som en gång i tiden var en vacker och tilltalande tanke, har tillika muterat till oigenkännlighet.

Vi ser att woke-rörelsen arbetar med en hårt uppskruvad version av evangeliernas kärnbudskap. Protestantismen har fortsatt på sin progressiva färd. Gud är död och har rationaliserats bort, men den centrala punkten kring människovärdet finns kvar som en karikatyr. Denna intoleranta, humorbefriade och puritanska frikyrkorörelse har accelererat och förvandlats till ett slags tankevirus, som numera agerar tämligen kaosartat. Utifrån samma icke-logik kallar wokedebattörer på Twitter matematik för exkluderande manligt och rasistiskt tänkande, även klassisk musik och traditionell konst klassas utifrån liknande kriterier. Ni som undrar hur medeltiden startade kan snart börja ana dess ursprung. Templen slogs sönder, statyer vältes från sina socklar och böcker brändes. Allt i det godas namn.

De verkliga brotten begås inte om du stjäl, mördar eller ägnar dig åt perversioner, nej, det är när du bryter mot de religiösa dogmerna som det egentliga straffet och utfrysningen utdelas. Och de gäller för evigt; för dessa brott finns ingen ånger eller förlåtelse, ty den sanna tron kan inte ifrågasättas.

Prenumerera