Arbetarpartiet moderaterna


Bildandet av den borgerliga valalliansen var ett snilledrag. Partierna enades i alla viktiga politiska frågor före valet och visade en enad front utåt. Nu uppfattades plötsligt vänsteralternativet som splittrat och luddigt. Det var bara en tidsfråga innan s, mp och v själva tvingades att bilda en allians för att framstå som trovärdiga.

Till skillnad från den borgerliga alliansen mottogs vänsterkartellen med blandade känslor. Socialdemokrater och vänsterpartister i samma regering uppfattas av många som blasfemi. Det politiska och ideologiska gapet är alldeles för stort. Förmodligen var det därför som Sahlin först enbart bjöd in Wetterstrand, men trycket från vänsterfalangen blev för stort, och man tvingades att även bjuda in Ohly.

Valet 2010 kan bli en katastrof för Sahlin och Ohly. Moderaterna har sakta transformerats till det statsbärande partiet, och det är ingen slump att deras valstrateger gör en parafras på en gammal socialdemokratisk valaffisch från 80-talet. Genialt.

Samtidigt går Reinfeldt ut och deklarerar att det inte blir några skattesänkningar på ett tag, men man ska göra allt för att hindra vänsterkartellens skattehöjningar. Och där vann han några tusen sosseröster till.

Socialdemokratins grund vilar på ordning och reda, och inte på skyhöga skatter, som är en restprodukt av 70-talets oljekriser, varvsnedläggningar osv. Den svenska högskattemodellen kan bäst beskrivas som permanentad krispolitik. I slutet av 60-talet under Erlander sista år som statsminister betalade Svensson ca 17% i kommunalskatt och moms var inte ens uppfunnet. Ändå var Sverige världsledande på offentlig välfärd redan då.

Moderaternas har insett denna diskrepans och har lyckosamt förvandlat sig till det nygamla arbetarpartiet, med inspiration av gammal hederlig socialdemokrati. Den där socialdemokratin som många svenskar längtar tillbaka till, innan Palme och vänsterradikalismen, innan alla dolda skatter, bidragsfontäner, flumskolor, radikalfeminism etc – allt detta som egentligen är främmande för arbetarrörelsen.

Men de borgerliga kärnväljarna då? Vad gör moderaterna för dem? Inte mycket. Men de borgerliga kärnväljarna har inga andra partier att rösta på. De röstar snällt på Reinfeldt och väntar på reformer som kanske aldrig kommer. För även om moderaterna är goda strateger så är deras politik ganska klen. Det händer liksom ingenting, och det som händer är inte alltid av godo, jag tänker framförallt på FRA-lagen och hur den röstades igenom.

Vi kan även i framtiden förvänta oss en överbeskyddande statsmakt, högt skattetryck, försämrad integritet och rättssäkerhet. De moderata principerna har sedan länge offrats på den politiska maktens altare. Och detta ljumma mittenalternativ verkar passa Medelsvensson, som är realpolitiskt ängslig och ideologiskt skräckslagen.

Svensk politik kommer inte att bli intressant förrän socialdemokraterna försvinner från scenen, och de borgerliga partierna tvingas bekänna färg. Och då får vi se om det finns kvar några liberaler som vågar stå för medborgarnas frihet i kontrast mot den övergödda allsmäktiga statsmakten.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, alliansen, moderaterna, Reinfeldt


Följ oss
Sammanfattning av veckans artiklar till din inbox varje måndag