Aristokrater, krämare och populister – men vem är det som egentligen bestämmer?

Folket har under historiens gång varit styrda av diverse olika eliter, det kunde röra sig om en krigaradel, prästerskap, köpmannaadel, byråkrater, folkliga/populistiska ledare etc, och ibland av en kombination av de olika grupperna.

Vad som utmärker vår tid är förmodligen att vi med lätthet kan peka ut eliten, men det är svårare att se vem som egentligen bestämmer.

Om vi tar ett lagförslag som exempel. Det måste kläckas, föreslås, beredas, ändras och ändras igen, och sedan klubbas igenom, eller ändras lite till, eller till papperskorgen.

Det är många instanser och viljor, där den som lägger förslagen är betydelsefull, men även den som kan komma med alla sistaminutenändringar som ingen märker eller låtsas om. Den allra högsta makten ligger förmodligen hos de som kan påverka de långsiktiga internationella politiska trenderna, varpå alla idéer och lagförslag vilar. Ett exempel, hur kommer det sig att flera länder legaliserar cannabis just nu? Och varför drevs den kontroversiella FRA-lagen (2008) igenom med sådan beslutsamhet, utan saklig debatt eller folklig förankring? De som klubbar igenom lagen har mindre makt än vi tror, de följer ofta flocken och lyder bossen.

Vår tid kanske bäst kan liknas vid någon slags bläckfiskarmad byråkratur. Vi medborgare känner oss ofta små och betydelselösa, åtminstone vad gäller möjligheten att påverka samhället. Det finns så många gaphalsar som kan få sin stämma hörd, att överösta dem skulle ta alltför mycket kraft och tid, vi är fullt upptagna med våra vardagliga bestyr. Gapandet är till för de som orkar och kan. Och tyvärr blir sällan de trevliga och rättrådiga valda till politikens toppvåning. En stor portion hänsynslöshet krävs för att nå toppen.

Vi som sitter längst ner och tittar upp, vi frågar oss allt oftare vad det är för skillnad på forna tiders aristokrater och prästerskap, än nutidens populistiska byråkratadel? Vad gäller maktlystnad och hänsynslöshet så verkar de vara stöpta i samma form. Även vad gäller begivenheten till lögner och taskspeleri. Kanske var de gamla adelsmännen inte lika dåliga i det avseendet, mest för att de inte behövde ställas till svars och ljuga? Annars hade de säkert ljugit och lovat lika mycket som dagens makthavare.

Men vem är det som egentligen bestämmer då? Om byråkratin och dess processer är så komplexa att ingen vet vem som håller i trådarna, hur ska vi veta vem som är vår härskare? Kanske är det några hemliga rika personer, en organisation, en sekt, eller ett globalt nätverk av särskild utvalda personer? Kanske kan all makt härledas till en enda person, som har hållhakar på alla de andra inflytelserika grupperna? En dold kejsare?

Det är lätt att tankarna och konspirationerna irrar runt. Särskilt när vi ärligt talat inte vet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.