Bankrusning i Grekland

Innan de grekiska bankerna stängde för helgen upplevde de en bankrusning, vilket innebär att ovanligt många ville ta ut sina pengar ungefär samtidigt. Detta klarar inte de moderna bankväsendet, och de enskilda bankerna tvingas att ta lån från landets centralbank.

I Greklands fall kan centralbanken inte täcka kostnaderna, och man måste söka hjälp från den europeiska centralbanken, vilket inte blir populärt. Många EU-länder tycker att Grekland har fått tillräckligt mycket hjälp. Hur detta ska lösas får vi se i veckan. Något måste ju göras, Grekland är ju trots allt med i EU. Landet står dessutom inför ett val, där EU-kritiska vänsterpartier spås vinna stort; osäkerheten inför valet anses vara orsaken till bankrusningen.

Politikerna i Bryssel måste bli ännu mer kreativa när de ska täta alla hålen i den sönderfallande unionsskeppet. Annars har vi ett Grexit nära förestående, vilket syftar till att Grekland lämnar valutasamarbetet, och öppnar Pandoras ask, och fler länder förmodas följa efter. Detta skulle förmodligen skapa en stor kris med risk att hela EU-projektet sätts i gungning.

EU står inför många utmaningar. Varje utmaning visar på olika strukturella problem i unionen som man inte har tagit itu med, istället så lappar man och lagar, mestadels med ett kortsiktigt perspektiv.

Det monetära systemet är ett dylikt systemfel. Måhända var det dödsdömt redan från början att skapa en valuta som backas upp av 19 olika länder, lika många centralbanker och vitt skilda ekonomiska system och syn på finanspolitik.

I sin iver att skapa ett Europas Förenade Stater gick man händelserna i förväg. Valutan skulle nog ha introducerats efter ett gemensamt parlament, gemensam regering, samkört skattesystem samt en enda centralbank, och där är vi inte än.

Kanske ska vi alla vara tacksamma gentemot slarvern Grekland, som oavsiktligt, men med all önskvärd tydlighet visar på EU-experimentets alla svagheter och brister.