Beslutet om att inte prata om integration och migration

Jag sitter precis och läser en av de sjukaste artiklarna jag läst i hela mitt liv. Det är europaparlamentarikern Jasenko Selimovic (l) som berättar om hur debatten om flyktingar och migration tystades i Sverige. Och att det var en klar order från namngivna socialdemokrater, när sedan flyktingkrisen eskalerade allt mer och SD fick allt fler röster – så visade sig att taktiken inte riktigt höll. Det är riktigt vidrig läsning om hur ledande personer försöker manipulera media och folkopinionen utifrån sin agenda – och sedan tappar greppet.

Det är bra att folk erkänner sina lögner och misstag, absolut. Men tyvärr tror jag att den här artikeln är ett led i det pågående smygande paradigmskiftet. Det är många som vill göra en pudel nu. Förbered er för att folk som tidigare tyckt att all invandring är bra, berikande, och att Sverige kan ta emot hur många som helst – nu plötsligt byter åsikt och bara vill ta emot  några tusen/hundra flyktingar om året.

Förbered er på att den öppenhet som moderaterna introducerade gentemot arbetskraftsinvandring plötsligt avskaffas. Se feminist-, gender- och hbt-sossar förvandlas tillbaka till de betongsossar, som avskaffade arbetskraftsinvandringen på 1970-talet och kallade utländsk arbetskraft för social turism.

Jag tror att nästa trick i den socialdemokratiska boken är att snabbt snappa upp SD:s kärnfrågor, klä dem i arbetarrörelsens kostym. Genom att minska invandringen skyddar man arbetsmarknaden, värnar svenska jobb etc etc – därför nödgas man nu tyvärr att kraftigt minska inflödet etc etc.

Taktiken kommer från Ungerns premiärminister Viktor Orban, som genom att anamma en del av nationalistpartiets Jobbiks agenda – fått konkurrenten att minska radikalt. Vi får se om sossarna lyckas med sitt nästa trick. Jag tror att det är kört, men låt oss ta fram popcornpåsen…