Betyg i politiskt trams?


Betyg är en måttstock på lärande, och vi må tycka vad vi vill om betygssystemet, men på något vis bör föräldrar och elever få reda på ev. framsteg eller bakslag. Personligen tyckte jag att utvecklingssamtalen och muntliga omdömen var mycket mer pinsamma än betygen, när jag gick i skolan, och jag avstod helst från att följa med. Men nu är det ju inte barn som styr utbildningsväsendet, utan vuxna personer som har (eller åtminstone borde ha) erfarenhet och kunskap.

Det är viktigt med måttstockar, både för barnens skull, föräldrarnas, samt även för lärare och skolledning. Annars vet tillslut ingen vart kunskapsnivån ligger, och skolan som läroanstallt urholkas. Motiverade föräldrar kommer då att komplettera med hemundervisning, privat extraskola/läxläsning etc, medan andra barn blir lämnade därhän i ett dysfunktionellt institut, med dystra framtidsutsikter.

Men att införa en måttstock på ideellt/sociallt engagemang är helt fel. Kd:s Gunilla Tjernberg vill att det ska synas i betygen om man är engagerad i idrott, kultur el dyl.

Allt detta händer utanför skolan, och lärarna har inte med våra barns privata engagemang att göra. Om eleverna idrottar, dansar, spelar musik är givetvis bra, men det ska inte blandas ihop med skolarbetet.

Varför? Jo, hur ska skolan hålla reda på engagemang som sker utanför dess salar? Varför ska skolan överhuvudtaget blanda sig i detta? Ska barnen inte få ha en privat sfär? Ska all deras verksamhet samlas på ett papper, och administreras av statligt finansierade läroanstalter?

Detta är ännu ett prov på politisk etatism, där staten kryper allt djupare in i våra kammare, och inte ens lämnar våra barn i fred. Under 2000-talet har vi sett prov på hur socialkonservativa, socialliberaler och socialister tävlar om vem som kan konstruera den mest allomfattande statsbygget. Men jag vill inte ha det här, jag vill bara bli lämnad i fred! Är det för mycket begärt?

Om det här är ett slags politiskt utspel, för att ta tempen på debattörer och allmänhet, är mitt svar nej. Och jag kommer aldrig att rapportera till lärarna vad mina barn har för sig på fritiden, jag kommer inte heller att kräva att mina barn ska göra det. Och jag kommer inte ett acceptera att mina barn får dylika betyg. Min röst går hellre till piratpartiet än till en borgerlig allians som lyfter fram dylikt trams.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, kd, kristdemokraterna, betyg, skola, skolan, utbildning


Följ oss
Sammanfattning av veckans artiklar till din inbox varje måndag