Beväpna er

Beväpna er, hette en låt med Ebba Grön. För er som inte minns, Joakim Thåströms svenska förorts-punkband verksamma mellan 1977-1983. Lite lagom charmigt tycker många. Ungdomligt upprorligt. Helt i linje med den svenska postmoderna mentaliteten. Bob Marley släppte också en skiva 1980 som hette Uprising. Samt Anarchy in the U.K av Sex Pistols några år tidigare. Revolutionsromantik? Hur ofarligt ter sig inte detta? Folk rycker knappt på axlarna.

Om en ung man hade sagt detsamma idag – med hänvisning till farligt samhällsklimat, etniska konflikter, maffiauppgörelser, urvattnad självförsvarsrätt, osäkerhet på gatorna, fler sexualbrott, ökat våld, sprängningar, skjutningar och en annalkande ekonomisk och social kris – då hade han förmodligen inte ansetts lika charmig. Trots att dagens unge man hade haft större fog till sin eventuella vilja att beväpna sig, än de bortskämda och uttråkade ungdomarna från tidigt 1980-tal.

Dåtidens ungdom var vänster, och dagens unge man givet sitt motstånd till nutidens vibrerande samhälle skulle förmodligen betraktas som höger. Eventuellt gör det viss skillnad.

Vänstern är charmig. Högern är farlig.

Även om det är vänstern som uttryckligen vill beväpna sig och omstörta samhället. Och de gör det gång på gång, runt om i världen.

Bara en tanke, bland alltför många tankar.