Början på slutet för Löfven?

Början på slutet för Löfven? 1Vänsterpartiet ska lämna in en misstroendeförklaring mot regeringen. Skälet är reformeringen av arbetsförmedlingen. Även M, SD och Kd ansluter sig till kritiken, fast med en kortare kravlista, som dessutom kan tillmötesgås.

Förmodligen blir det inte en fullskalig regeringskris (om inte sossarna själva vill det). Men det kan leda till slitningar i den röd-grön-liberala-röran.

Det är en ohelig allians. Visserligen omfamnar de alla socialdemokratins idéer om högt skatteuttag och stor statsmakt, men det kan skära sig på detaljnivå.

På den andra planhalvan har vi moderaterna, sverigedemokraterna och kristdemokraterna som inte kan ta makten själva, eftersom de har för få mandat i riksdagen. De skulle också behöva stödja sig på mittenpartierna, som numera drar mer åt vänster. Så det kanske blir en svår ekvation om inte centern och liberalerna släpper in Jimmie Åkesson i stugvärmen.

Ett extraval i skuggan av bomber och ökad kriminalitet skulle ge SD väldigt många fler röster, och möjligen kan en socialkonservativ falang ta makten efteråt, bestående av M, SD och KD.

Det ligger å andra sidan inte i vänsterblockets intresse att utlysa extraval just nu, de skulle förlora väldigt mycket på det. Men de kanske har bestämt sig för att ge upp, och kastar in handduken? Situationen i landet är svår, och möjligen inser de sin oförmåga. Då gäller det att avgå med lite stil, och vänsterpartiet ger regeringen en möjlighet med den här misstroendeförklaringen.

Läget i landet just nu kräver ett tillfälligt men totalt invandringsstopp, där man reder ut problemen och återupprättar lag och ordning dels via kraftfulla polisiära insatser och dels utvisningar.

Vi behöver också nå en insikt om att fri invandring inte fungerar om man inte samtidigt bygger ut infrastrukturen i samma takt. Detta har inte gjorts. Vården, omsorgen, skolorna, trygghetssystemen, polisen, rättsväsendet hänger inte med alls. Och det är dyrt och tar tid att bygga infrastruktur. Det blir en omöjlig ekvation.

Vi inser också att invandrarna bör vara självförsörjande, vi har inte råd att försörja dem med skattebetalarnas pengar; det är dessutom oetiskt och skapar splittring i samhället. Flyktinghjälp bör bekostas av frivilligt ihopsamlade medel.

Invandringen bör viktas över mot arbetskraftsinvandring med ett tydligt merit- och poängbaserat system. Det är ju tyvärr så att inte ens arbetskraftsinvandrare är lönsamma för samhället, om de har för låg utbildning och tjänar för lite, och dessutom hämtar sina gamla föräldrar som får leva på svensk folkpension. Hela det svenska migrationssystemet måste byggas om från grunden.

Den sittande regeringen är lamslagen, och de inser förmodligen sin oförmåga. De kan inte föreslå de ovan nämnda åtgärderna eftersom de retoriskt och ideologiskt målat in sig i ett hörn. Därför är det bäst att de avgår så snabbt som möjligt, och låter folket bestämma vilka som ska föra landet ur krisen.

*

Bilden är från Wikipedia.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Sju av tio svenskar håller med dig. Med politikerna verkar det vara ungefär tvärtom. Deras fina värdegrund (åsikt) med vidöppna gränser, allas-lika-värde till den svenska rättighetskatalogen, feminism innebärande avsky för patriarkatet (vita män), gynnande av ”fredens religion” samt förstås mångfald (sharia), trumfar väl det mesta vi 7/10 tycker i dess frågor. Därför tänker de inte riskera något i ett extraval. Särskilt inte V.

  2. Redan under sjuttiotalet och Olof Palmes snabba utbyggnad av den offentliga sektorn varnade de förståndiga för den dag när en majoritet av alla röstberättigade skulle få sin utkomst genom skattemedel. Efteråt skulle det aldrig gå att vrida klockan tillbaka till ett borgerligt konservativt samhälle som främst värnade om näringslivets bevarande och utveckling – alla partier som ville ha röster skulle dra åt vänster och aldrig stödja skattesänkningar eftersom det skulle drabba alla offentliganställda som röstade vänster för sin egen löneutvecklings skull utan att tänka i vidare sammanhang på vilka som egentligen betalar.

    Nu är vi där. Näringslivets arbetskraft skulle inte behöva importeras alls om den ofantliga offentliga sektorn bantades till rimliga proportioner. Men det är för sent att tänka så nu, endast en upplyst despot skulle kunna vända utvecklingen, men det finns ingen som är längre ifrån att vara det än Stefan Löfvén eller hela hans parti.

  3. Hej.

    En sak jag inte begriper är varför massinvandringsförespråkare, som Svenskt Näringsliv och Timbro och div. libertarianer såväl som den allmänna islamofila vänstern inte tar upp hur man skall hantera svenskar som är beroende av bidrag för att leva.

    Sjukpenning under lång tid för att rehabåtgärder saknas på vettigt eller effektivt sätt, sjukersättning för den som inte längre kan jobba (och F-kassans fulspel för att få ersättningsnivån att bottna innan den beviljas), pensionen som inte skiljer sig ett dyft för en medel- till låginkomsttagare, med mera – vad sker med dessa om man stryker bidragen?

    För jag tror knappast att någon i Sverige vågar förorda en sådan ordning att det skall finnas ett skattefinansierat socialförsäkringssystem för svenskar, som utlänningar inte skall ha tillgång till, just för att de är utlänningar.

    Och då infinner sig följande tankar:

    Div. självidentifierande liberaler av olika slag kommer att svamla om privata försäkringar (fungerar inte för handikappade och kroniskt sjuka då bolagen vägrar – se på USA för konkret exempel), att det hade varit bättre om man gjort annorlunda från början (kanske det, men vi står i den här gropen, inte på platta marlen), eller att skattesänkningar och sambeskattning löser det för då kan familjer vårda sina egna – vilket helt ignorerar vilken avsevärd skillnad det blir eftersom olika familjer agerar helt olika i dylika fall (vi har för Sveriges del historiska exempel att titta på).

    Vänstern kommer sin vana trogen att kräva mer åt alla, så de är inte ens lönt att granska dem närmare, och sosseifierade medelsvenssons kommer att tänka NIMBY hela dagen lång.

    Som det är idag konkurrerar Samhall ut privata företag. Dessutom prioriteras invandrare framför svenskar i arbetsmarknadsåtgärder varför det råder hård konkurrens om de “enkla” jobben, och vi vet ju vad konkurrens om jobb gör med löneläget.

    Har du några tankar om hur svenskar kan få del av det system som är skapat av svenskar för svenskar, samtidigt som utlänningar nekas, eller har du den synen att alla som passerar gränsen har rätt till fullt skydd livet ut, eller något annat?

    Dilemmat kanske är värdigt en mer djuplodande artikel? Inga av dina bloggkollegor verkar vidare intresserade i dilemmat. Jag tror det är för att det blir pinsamt tydligt att man bara har alternativen att antingen säger till sjuka och svaga av sitt eget folk att “Sorry, men ni räknas inte” eller till utlänningar att “Sorry, men svenskar är värda mer”.

    Jag tror du har chansen som bloggare att vara först med att nysta i den frågeställningen, i fall du är intresserad. Andra verkar inte vara det, som sagt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  4. Nu är jag ingen hårdnackad libertarian, jag tror inte på fri invandring, och jag kan inte svara för alla. Men tanken är nog att statliga bidrag ska fasas ut långsamt och ersättas av privata eller kooperativa lösningar. Och detta kommer att fungera i många fall, fackföreningarna står redan idag delvis för a-kassan etc.

    Staten fungerar som “last line of defence”, och rycker in när det inte finns några andra alternativ. Och vi får nog räkna med att staten även i ett friare samhälle sparar ihop till en slags kriskassa och hjälper vissa grupper som faller utanför försäkringar och andra trygghetssystem. Detta kan gälla även andra länders medborgare som råkat illa ut.

    Om civilsamhället skapar ett bättre system (än statens) för utförsäkrade och folk som trillat ur alla system, då drar sig staten tillbaka ytterligare ett steg.

    Att återskapa ett fungerande civilsamhälle är givetvis inget som sker över en natt, därför bör utfasningen av dagens statliga socialförsäkringssystem ske metodiskt och ansvarsfullt.

  5. Jag satt en gång i en fackstyrelse men drog mig bort. En iakttagelse är att facket bara bryr sig om kollektivet, inte de enskilda medlemmarna. När jag behövde hjälp själv en gång, var jag tillbaka på gatan inom ett par minuter.

    När ett företag behöver en ny medarbetare med vissa erfarenheter och egenskaper, så borde man vända sig till det lokala facket i första hand, som kan kontakta regionkontoret med flera för att hitta en lämplig kandidat, och inte till Arbetsförmedlingen som knappast förstår vad arbetsgivaren söker. Det borde däremot det lokala facket ha en väsentligt bättre uppfattning om, annars är det skit till fackstyrelse.

    Företaget slipper att öppna 50-100 meningslösa ansökningashandlingar, och jag är övertygad om att personer med olika funktionshinder skulle ha större chans att hitta en lämplig sysselsättning om dialogen fack-företag fungerade som den borde.

    Facken skulle tjäna på att alla blev intresserade av medlemskap igen, och som en mer trovärdig motpart för arbetsgivaren skulle de övriga förhandlingarna flyta lättare.

    Företagen skulle få färre felanställningar och mer personal som stannade längre.

    Du som är fackmedlem, när blev du senast kontaktad eller besökt av en person i fackstyrelsen? Läser man fackets tidningar så hittar man bara en massa PK och vänsterpropaganda, men tänk om medlemmarna egentligen tänker borgerligt?