De galna leder de dumma

Varför framstår våra ledare och etablissemanget som alltmer odugliga, inkompetenta, eller till och med galna?

Och det handlar inte om någon enskild individ, utan om kollektivet som sådant, även om det givetvis finns personer som utmärker sig mer eller mindre än andra.

Det handlar inte bara om vad politikerna säger, utan även hur de säger saker, hur de agerar, vilken politik de för, och den allt högre nivån av oförmåga.

Att de inte låtsas om ekonomiska omständigheter, att de inte respekterar medborgarnas integritet, deras pengar eller ägodelar. Att de inte tar ansvar för samhällsutvecklingen i stort, just det folket har valt dem att göra.

Degenereringen har framförallt drabbat politikerna, men det spiller även över på journalister, myndighetspersonal, lärare, kulturpersonligheter etc.

Ytterst handlar det om att framgångsrika människor hellre väljer privat sektor än offentlig. Politikeryrket är inte särskild högt värderat. Dagens elit kommer från förenings- och kulturlivet, vissa universitetskretsar och ibland fackföreningsrörelsen.

Urvalet blir helt fel; politikerna ska ju representera befolkningen, eller till och med utgöra befolkningens bättre hälft. Men nu representeras en väldigt marginell del av medborgarna, och de skiljer sig markant från vanliga Svenssons.

Fram till mitten av 1900-talet tiden hade politiken mer karaktären av ett förtroendeuppdrag, än en specifikt yrke. Och det fanns diverse olika sysslor och verksamheter representerade i riksdagen, som i sin tur gav erfarenhet och livskraft åt politiken.

I de lutherska germanska samhällena värderas hårt arbete högt. Att sitta och snacka och hålla möten är inte lika högt värderat. Särskilt när många av mötena inte leder till något begripligt eller konkret. Föreningslivet har också en tendens att mala ner och mobba bort driftiga människor. Driftighet är ofta mindre värderat av byråkrater än att följa dagordningen och göra saker på rätt sätt. Formalian styr och det blir för tråkigt för de som har myror i brallan och har alltför många idéer som ska förverkligas.

Politiken har degraderats till att hantera lågintensivt tjafs. De flesta av partierna är överens som högskattesamhället och den övergripande ordningen. Det mesta handlar om detaljer. Ska skatten sänkas med 1.2% eller höjas med 0,7%? Ska det läggas till några paragrafer i LAS, eller dras ifrån? Och vad säger Bryssel om saken? Är det någon som orkar läsa igenom det 400-sidiga lagförslaget?

Problemen uppstår när alla dessa smådetaljer slås ihop och bildar en slags obehaglig helhet. Alla de små meningslösa mötena och besluten leder slutligen fram till något skrämmande.

Då vaknar alla de som tycker att politik är skit. Men de har ingen makt, ty de har lämnat över ansvaret till byråkrater, pappersvändare, fackombud, klassrådsordföranden, kulturtanter, surgubbar – och galningar.

Och nu sitter vi där. Styrda av oduglingar. De galna leder de dumma. Och alla de kloka, ja, de duckade någon gång för länge sedan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.